När saker lägger sig i mönster

Inte många numera som sett en hässja, än mindre vet hur man lägger en och varför.

 Nu låter jag knackig, kanske knäpp, när jag säger att jag alltid tänker i två eller flera plan och allt parallellt och samtidigt och att allt i mitt huvud blir mönster för att sorteras och kommas ihåg och läggs då i rutor som blir till system, minnessystem.

I mina målningar, från den tiden jag målade, vilket jag gjorde en gång i tiden och kanske snart i en framtid, var mönstren tydliga, repeterande, seriella som en slags stämplar, men ändå olika i varje bild, avgränsade.

Upptäcker alltmer hur jag uppskattar det där lite skeva och förskjutningarna, som att mönstren är lagda medvetet med en skavank, sådant som bryter seendet, får tanken att göra tvära kast.

Var på Linnés Hammarby nyligen och jag slutar inte att ständigt försjunkas i 1700-tals tapeterna. Egentligen tror jag inte de får fotograferas, men tagna utan blixt är det ju inget förfelat. Sköna mönster, som tankar, som plan, som rutor.