måndag 19 juni 2017

Gullregn och lankat kaffe med saltrostad kycklinglever



Alltså, natten som ett svetsjärn, glödgad med mareritter och för den skyll också yrsel, som i värsta o-tid även om bondepraktikan ännu inte föranar rötmånadstid. En köttfärs i kylen glåmar grått efter en dag över tid, mjölken surnar så snart den står framme och lakan tvinnas till rep i sömnvakandets irrgångar.

Passar gott med morgonpromenaden under gullregnsskyar. Har det någonsin varit ett sådant gullregnsår som i år, eller är det bara så att vi nu flyttat till gullregnets kvarter, att det alltid blommat hysteriskt just här? En annan förklaring en dag före pensionen att jag hunnit ikapp och äntligen ser dessa svindlande gula hängen i sommarvärmen.



Så till frukosteringen på balkongen i morgonens tidiga solgass, lankat kaffe och saltrostad kycklinglever.

Saltrostad?
Med mycket syra och sötma från balsamico och sherryvinäger i salig röra.

Så här, även i tidig rötmånadstid:
Gräv ner avspolade och torkade, rensade och f'ärska levrar i salt med slösande handlag. Låt ligga o saltrimma ett nästandygn. Ta ur, spola av och sett järnpannan på högsta så det bolmar och ryker och oljan som hälls i bildar flyktiga öar. En stor klick smör så det hoppar och fräser och sen i med levrarna och skaka runt. Låt bryna ordentligt och saltet gör att de hoppar runt av sig självt.
När levrarna är nästan genomstekta hälls över dem en blandning av två tredjedelar finare balsamico och en tredjedel sherryvinäger. Stäng värmen och låt simmar runt under lugn omröring tills all vinäger har dunstat bort och levrarna känns lagom torra. Lägg upp att svalna något och dressa med saften från en halv lime.

Sådär ja, att skiva när kylda och ha till kaffet om morgonen i gullregnstid.