söndag 28 maj 2017

Bugatti utanför Sollentuna Centrum. Som att se en Molteni på EPA.


Vid pass lunch gick jag hemifrån för att handla. Sollentunavägen söderut. 
På långt håll såg jag den. Lyste Bugattiblått i solen.

Det finns två blå färger, Yves Kleinblått och Bugattiblått i någons värld. Frågan är om den världen inte är gränsande till min.
Fångade upp Bugattin med ögonen, gick fram till den, tog på den. Frågade dess husse och matte om det gick bra, det gick det.

Känslan var och är densamma som att möta en Moltenispis. Bugatti och Molteni är från samma italienska lilla by, den som fostrade två teknikgenier, den ene på bilar, den andra på spisar.
Jag har skrivit om det här mötet tidigare, alltså mötet mellan Molteni och Bugatti. Den förstnämndes fabrik var jag och gjorde ett spisreportage vid och som publicerades i flera olika tidningar. Den andres utställning på Royal College of Art när jag gick där i slutet av 70-talet glömmer jag aldrig.

Aloo gobi, enkla råvaror, lite joxigt att laga, men gott som fan!



Det är klart man inte förknippar potatis och blomkål med Indien, eller Asien över huvud taget. Men då ska man veta det folk över lag inte vet att Kina är världens största potatisproducent och att det i indiska rätter inte sällan ingår både blomkål och potatis och att när övriga Indien upptäckte att det Punjabiska köket grejsade med kryddor, potatis och blomkål så spred sig den rätten över hela kontinenten.
På hindi heter potatis Aloo och hemma hos oss har den här kombon med blomkål (Gobi) blivit en stabil pairing till andra kryddiga asiatiska rätter, speciellt som att riset då kan uteslutas (det där håller självfallet ingen indier eller Sri Lankes med om, men så är det hemma hos oss)

Sen är det väl så som med allt inom mathållning, att en Aloo Gobi, en Aloo Koda, en Akoo Matar Ki Karhi eller en Aloo Posto kan tillagas lite efter smak. Gillar man inte koriander så kan den uteslutas, har man inte lust med de blötare tomaterna så tar man bort dem och blir hettan för överröstande så tar man färre chili i anrättningen.
Inte sällan hinner jag inte följa några uppskrifter eller anvisning utan nöjer mig med kokt potatis som skivas (i Punjabköket bryter man sönder potatisarna) och steks för att sedan stuvas med Garam Masala och lite extra chili.

Så här gjorde jag igår:

Sju medelstora potatisar
ett halvt stort blomkålshuvud med brutna buketter
1/2 medelstor gul lök fint hackad
1msk kumminfrön
5 vitlöksklyftor
1 tsk torkad ingefära
2 tsk korianderfrön (har inget i smak att göra med korianderbladen. Brukar annars använda dessa frön till marinad av kött som ska torkas)
3 thaichili
1 msk garam masala.
Salt
1/2 dl olja till stekning.

Så tar jag och kokar potatisarna så att de är nätt och jämt mjuka.
Koka blomkålsbuketterna så att de fortfarande har spänst.
Skiva den avsvalnade potatisen och stek gyllenbruna i olja. Fyll på med den avrunna blomkålen och den hackade löken. Stek så att allt från färg. Lägg upp på fat. Häll på lite mer olja och bryn de hårda kryddfröna till gränsen att de börjar poppa. Häll i alla torkade kryddor tillsammans med fint hackad chili och fint skuren vitlök.
Fyll på med mer olja om det blir för torrt. Vält i potatis/lök/blomkål och låt stuva några minter under omröring med stekspade. Salta och vält upp för servering.

Serverad Aloo Gobi med denna vegetariska thaicurry.