tisdag 15 augusti 2017

Med förvirrande information eller ingen alls skapas inget intresse och ingen närvaro



 Jag har med jämna mellanrum återkommit till min hemkommuns sätt att på plats, ute i samhället, informera om händelser, platser, lämningar, företeelser och hänvisningar. De gör det med gamla traditionella skyltar utan möjlighet att hämta hem ytterligare och fördjupat information. Och skyltarna tål inte vare sig tidens slitage eller det omedelbara sabbotaget (klottret).



Dessutom är mångt och mycket av det som försöks kommuniceras skrivet på en åldrande svenska som ingen yngre alls vare sig förstår eller väcker intresse hos.
Det kanske upplevs som övermaga att påtala ett mediokert kommunicerande som kan höra "forntiden" till, men så är det inte. Fortfarande och innan vi fått fullt utbyggda system för digital information fyller skyltar en viktig funktion (jmfr GPS och trafiken). För information om historiska platser, om aktuella företeelser, lokal samhällsinformation etcetera är det här oerhört viktigt för kunskap, samhällssammanhållning, integration och förståelse av de platser vi befolkar idag.



Förmedlas inte sådan information, eller för den skull även betraktas som "icke nödvändig" faller en stor del av sammanhangen för både individen och kollektivet.

Läs i mer i fallande ordning: Här, här och här.

fredag 11 augusti 2017

Hur man tänker när det ska kommuniceras...eller tänker förresten?


Fortsätter min högst privata granskning av hur Sollentuna Kommun kommunicerar via "skyltar" och hittar den här...ja vad är det som försöker sägas? Och varför?
(utanför vallen på Strandvägen)
Tidigare granskning här och här!

Uppdatering av sommaren i skördetid


Det är så tillfredsställande, August är en jäkel på smaker och tillagningar. (Nyss kombade han en smothie med blåbär och dagsgammal kanelbulle!)
Igår utflyktade vi till Rösjöns norra ände vid Södersätra. På hemväg gick vi genom kolonilotterna och träffade en sanslöst duktig odlare från Filipinerna, ett sådant möte som framkallar odlingsabstinens och med ett mångfald som gör en lycklig. Och han var lycklig över sin trädgård. Gick in i grönskan knappast att det gick. Bröt ett par fina courgetter och gav oss med ett leende.
"Jag gör lasagne", kommenterade omedelbart August och hemma i köket drog han remsor med osthyveln saltade och pressade, hackade purjo och vitlök och svettade med tomater, rev ost, präst och parmesan.  Smakade av och kryddade, saltade och smakade av tills han var nöjd. Monterade och gratinerade.
Blev vackert och imponerande gott.
Den där ådran och det där intresset ska uppmuntras.
Kanske vi redan gjort det förresten.
Så frågade någon om lasagneplattor, men nej, det här är LCHF så det förslår. courgettremsorna läggs istället för vetestinna lasagneplattor.