Det är farväl nu. Den här veckan tar jag farväl av mitt gamla stycke odlingsjord, Fyndet och flyttar till Lugnet på allvar!

Så här prunkande var trädgården, kryddlandet, odlingsbäddarna, rabatterna.

Nej, det känns inte ett dugg vare sig sorgligt eller bittert. Faktiskt så känns det befriande.

Jag trodde i min enfald att det sker en viss förbrödning genom odlandet; Typ man slår inte någon på käften man bytt frön med. Jag trodde i min enfald att det här skulle kunna vara integrering på allvar, att kolonilottsodla, men jag har aldrig varit med om så mycket skitprat, stridigheter och rena hot människor emellan.

Jag har hållit mig på mina två lotter och jag har odlat. Herrejösses vad jag odlat och vad jag slitit. Skulle drastiskt kunna säga att den där lilla dubbeltegen räddat livet på mig, tvingat mig ut, tvingat mig att röra kroppen.

Min fantastiska svartkål. Hastigt stekt i brynt smör och så en dash av citron.

Så har odlandet självfallet givit mig det där av de allra bästa av smaker och kvalitet.

Nu är tiden ute, jag har helt enkelt inte lust att vara kvar där. Det stjäls och det baktalas och det förstörs för varandra och det bråkas om gränsdragningar och vattentillgång. Det där obehagliga bland människor tog till slut överhanden. De obehagliga människorna. 

Näst sista lasset. Snart är jag en hemmaodlare.

 Senast förra året var det en djävel som kastade in en halv hink gräsfrön över mina rödbets och morotsbäddar. Fick ett helvete att rensa. När jag kom tillbaka efter vintern och skulle börja vårbruka var det någon som snott både material och växter, raserat ställningar och staketskydd, vält kull allt sådant som stod lutat mot varandra över vintern...ni vet, bra-att-ha-pinnar och dyligt.

Jag vände mig om idag när jag åkte därifrån. Det är ingen vacker syn.
Men så är dt och så får det bli.

Jag vände på klacken och tänkte, nu har jag Lugnet, nu flyttar jag över det bästa och det som jag verkligen vill ha, rosorna, monophyllan, vita smultronen, pionerna som är praktfulla, rudbeckia, marktäckarna, vallmon och en massa annat.

Nu är det snart gjort. Körde en vända igår och kör en vända till på onsdag, sen är jag hemma.

Dessa anteckningar är värdefulla för mig. Det är den första skissen på min
 första egna trädgård. Nu är det dags att sätta sig och skissa för den nya trädgården

 Det är en sorglig syn, den där trädgården som jag varit så förtjust i i sju år och som varit så vacker och prunkat så kraftigt att jag knappt kommit in i den. Nu tar jag nya tag med trädgården hemma, den jag har utanför dörren och som är större, vackrare och med en superpotential...!

Men den var ju vacker.