Det finns få tillfällen i mitt liv där det invärtes lugnet lägrar sig och lägger sig som en våt varm filt över ångestanslagen. Jo, men så är det väl, alla är vi bärare av vårt inre som nödvändigtvis inte behöver återspeglas i det yttre annat än som kanske ordningens kaos. Sådana tillfällen är lugnet hemma med trädgården och kärleken och barnen, ett annat är körsången, lyssnandet till alla andra stämmor och det fullständiga fokuset på den egna rösten och att ingå i ett sammanhang.
Det tog mig ett glapp på 37 år. Min sambo, Kristina, som jag inte bara var ett par med då för 40 år sedan utan också sjöng i kör med lockade mig till Nicolai Kammarkör. Nu har jag förstått vad jag saknat i alla dessa år.
På lördag 28dennes klockan 13 ger kören en konsert i Storkyrkan tillsammans med Adolf Fredriks Madrigalkör.
Välkommen!
 |
| Nicolai Kammarkör med Christian Ljunggren. Se mig i fluga och mörk kostym bland tenorerna näst längst bak till höger. Kristina andra raden näst längst till höger rakt nedanför mig. Jag sjunger henne rätt i nacken! |
(Det här var Tabberasets 2264e inlägg på bloggen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar