onsdag 30 september 2015

Stenugnsbageriet nästgårds



Sedan jag var där sist, på Vallentuna Stenugnsbageri har det skett en hel del, speciellt på serviceplanet.


Här möts man i det utbyggda kaféet av fasta menyer och med servicepersonal som kommer och tar upp beställningen på padda. De flesta mackorna görs a la minute och är hur djädrans bra som helst med rikligt med pålägg.
Kafet är exemplariskt bra och brödet är en dröm. Åk dit, till Vallentuna Centrum, bara för att koppla av en stund, bli omhändertagen och få vara speciell. Gör det!


Att jag öppnar det här om bageriet med en kantarellbild har sin orsak i att vi var ute för att plocka svamp...eller var det egentligen så? Jo, okey vare sig så eller inte så var det kantareller i påsen en dag, flera dagar och mer ska det bli.

Gräset gror och kon får "jobba" av helvete


Äh, det är ju egentligen ganska fantastiskt, klippa gräset in i oktober. För så är det och så får det bli. Trodde i min enfald att gräsklippandet skulle få upphöra nu i slutet av september och att det jag klippte senast skulle vara det sista för säsongen. Var lite glad över frostvarningsnatten nyligen, men med skogen i ryggen nådde bara frosten från åkern och fram till tomten på andra sidan vägen.
Det blir till att bränna fett och kalorier en gång till före jul, ju förr desto bättre.
Tätare, grönare och mustigare gräsmatta har jag inte sett förr. Å helvete vad den växer.

tisdag 29 september 2015

Rosenröda nypon i sensommarsolen


Var ute på en liten promenad i dag tillsammans med Kristina och nu är rosenbuskarna översållade av de rosenrödaste smultron. Dags att ta avvakta en ytterligare frostnatt och sedan plocka fram alla delarna till passertillsatsen för att göra nyponpuré.

torsdag 24 september 2015

Rester till lunch


Det blir så och det är alldeles utmärkt. Ett paket industribacon som ligger och skräpar, potatismos sedan igår, bara lite ägg och mjöl till och så sallad på tomater och spenat som får gå ett varv i baconfettet. Varsågod, varm sallad, bacon och potatisbullar.

Föreläser om döden och dödsstraffet




Kolla på "Döden i skogen" och lyssna på ett inslag vetenskapsradion gjorde med mig på plats vid Almare Stäket för en del år sedan.
Du som har lust kan boka in den 18 oktober klockan 13:00.
Den dagen är jag upptagen vid "Steks färjas läge" och avrättningsplatsen "Galgbacken"
i modernt tal "avrättningsplatsen i Stäket". Samling på parkeringen vid Hemköp sen guidar jag och berättar om händelserna på denna, en av över 500 offentliga avrättningsplatser i landet. Det blir ond bråd död från början till slut.


Se de förmodade gravarna där alla de avrättades skrottar ligger utan jordfästning. Hör de brutala historierna om barnamord, överfall, våldtäkt och rån och lyssna på domarna som förkunnades från "Sångstenen". 
En annan tid, en ond tid som inte ligger längre tillbaks än vi kan ta den i hand.



Välkomna säger jag och jag tror nog Almare-Stäkets Hembygdsförening gör det också.

onsdag 23 september 2015

Sån lättlunch med bönor, rösti och industribacon


Det var 1810 som Peter Durand fick patent på konservburken. Idén snodde den här engelsmannen från en fransman, Nicolas Appert som vunnit en tävling utlyst av Napoleon som gick ut på att hitta en förvaringsmetod för mat då fler i franska armén gick åt av dålig mat än av fiendens kulor.

Min morsa konserverade plommon som växte i trädgården. De smakade på ett sätt f'ärska från grenen, annorlunda inkokta som dessert med gräddmjölk och på ett tredje sätt konserverade under vintern. Fick sedan glaskonserven glömmas bort i en säsong eller två, tre så smakade de åldrade konserverna himmelskt gott, smakkoncentrerade i sockerlagen.

Det här om konserver har jag skrivit massor om i bloggen.
Reflekterade över konservmaten när vi åt lunchen idag. Kristinas rösti, bacon och vita bönor i tomatsås, genialiskt gott helt enkelt och med en minst lika lång tradition som julbord.


måndag 21 september 2015

Ett slags lösen: Fläsk med raggmunk



Visst är det ett svenskt lösen om man nu kan säga att något är svenskt då inte ens krusbären är svenska!

Kristina är fenomenal på Raggmunk och mens hon styrde och ställde stekte hon på en rösti på kvarblifvorna av raggmunkesmeten.


Rårörda till och för mig blev det också rimmat stekfläsk, tyvärr inte av bästa märke varför Alma och Kristina inte estmerade denna kombo.

Med sig i sambobagaget har Kristina dock en äggakaka som enligt utsago inte går av för hackor. Lovar den lika mycket som gårdagens raggmunk smakade så har jag mycket att se fram mot.


Fram tills dess, en annan bra "äggakakerätt", för så är det att allt utgår från samma tänk, ugnspannkaka till exempel.

Så det så!

torsdag 17 september 2015

Med vråkar som sällskap

Alla dagar nu ute i trädgården ackompanjeras av de
unga ormvråkarnas skrik och konstfulla flykter
River bort odlingslådorna. Kommer upp skrot från generationers kompostering, ståltrådar, gångjärn, porslinsskärvor. Det går inte att odla på riktigt bland sådan skit. Nu är det storrensning på gång, meditativt. Jag gillar det, En hel skottkärra med kirs och kvickrotsrötter blev det, en hel plastsäck med plast. Fattar inte varför man lägger plast i en trädgård, plats som vittrar sönder och förstör jorden.

Allt sådant som rensar ur nu och som inte går att kompostera blir lågornas rov

Nu blir det mer biologiskt i landet, nedbrytbart och organiskt. Gjorde ju ett försök i våras för att se om det fungerar. Ett lager med kartong och sedan rejält med sabbad ensilage. Planterade gurkor, majs, pumpa och squash. Några plantor snodde sniglarna direkt, åkersnigel och en räcka snäckor. Men det som tog sig gjorde det så in i bomben. Gödslade med granulat av hönsgödsel. Idag såg jag varför det hela är så lyckat. Lyfte lite på ensilaget, den torkade ytan som ligger som hö över odlingsbädden. Där under hittade jag ett mikroliv av Guds nåde, med insekter och maskar och små kryp, ensilaget var varmt och fuktigt och längre ner hade det redan börjat bli friskt doftande kompost.

Så fantastiskt boende det 'här på Lugnet med nära till allt,
inte minst till gården och Tyras hönsgård där vi köper ägg

Så, nu kommer hela köksträdgården att göras om, läggas med kartong i dubbla lager och där ovanpå ett tjockt lager ensilage. Under höst vinter och vår kommer bäddarna att sjunka ihop varför ett nytt lager ensilage kommer att läggas på i mars eller så snart tjälen gått ur marken. Nästa steg är att trampa upp gångar och anlägga 1:20 m breda odlingsbäddar. Såsträngar dras i ensilaget och fylls med lite såjord. Där i direktsår jag en del av det som ska odlas. Plantor myllas ner med lite jord i gropar i ensilaget. För väster med pålrötter spettas hål upp i kartongen.

Glömde jag berätta att vi begick surströmmingspremiär här om
veckan och hemma hos Janne och Gittan. Upplyftande på alla vis

Gjort ett avsteg från principen att inte odla i lådor, men det utanför köksträdgården och för jordgubbarna som tidigare hyresgästen lagt under svart plast och som blandats med kirs och kvickrot.

söndag 13 september 2015

torsdag 10 september 2015

Odlingslådor för jordgubbar, undantagsregel


Jag är, vilket framgått med all önskvärd tydlighet, inte vän av lådodling och pallkragsrabatter. 
När vi tog över Lugnet var köksträdgården inte bara ett ogräsmoras utan också ett lego av lådor och isolerplast och You name it' Sakta, men säkert, håller det där på att förändras och jag bygger bäddar i rader, förmodligen precis som den här köksträdgården var uppbyggd förr. När jag gräver hittar jag gångar av handslaget tegel mellan 1.40 m breda odlingsbäddar från öst till väst. Undrade länge varför det låg så mycket sönderslaget tegel vid sidan om odlingen. Förstår nu att det är bortgrävda gångar när förre odlaren byggde om med sargkanter och plastmattor.


Lade upp en provodling i våras med kartong i botten över en bädd som var fullständigt övervuxen av kirs och kvickrot. På det lade jag misslyckad ensilage och sedan gjorde jag små gropar och satte förodlad majs, pumpa, gurka, bönor och squash. Det funkar! MEN, skulle haft ett dubbelt kartonglager i botten för att isolera helt. Nu blir det odlingsbäddar på det viset till i höst så att de får stå till nästa vår och "ligga till sig". Hade först tänkt sätta grisar i köksträdgården, men det blir för mycket besvär inser jag.


Gjorde en ytterligare provodling igår för att flytta över jordgubbarna till och i kant med köksträdgården. Får se om det här också funkar. Valde pallkragar bara för att få en klar avgränsning mot staket och gräsmatta. Kartongen skjuter under pallkragen med tio centimeter där jag lägger packad ensilage och lite matjord och sätter mina vita smultron.


Funderar att lägga till ytterligare en pallkrage och odla lite japansk kål nu när dagarna är korta.



måndag 7 september 2015

Mästerverket vittrar sönder och kanske medvetet

Det här skrev jag den 17 juni. Jag blev lovad kommentarer från Kulturansvarige politiker i Sollentuna, Magnus Ramstrand. Han skulle återkomma så fort han "inhämtat fakta i målet". Jag tycker den här frågan är så viktig att den inte får slarvas undan varför jag återpublicerar blogginlägget idag med ett mejlerbjudande till Ramstrand att kommentera. Kommentaren kommer jag att publicera som en uppdatering.






Bästa sättet att nå en förändring är att låta det gamla vittra såpass att det inte står att rädda. Låta förfallet gå så långt att man kan säga att inget går att renovera, återställa.
Det finns mängder av exempel på sådan långsam stadsförändring. Slussen är bara ett sådant.

Mina barn har gått och går i Sollentuna musikklasser. De nyttjar Häggviksskolans aula för repetitioner och för konserter.

Jag har själv stått där en gång för länge sedan som proselyt och spelat klarinettsolo, senare också i det eminenta bandet Orrings Bockar och jag har sjungit körkonserter från den scenen för att inte tala om alla evenemang och alla föreläsningar jag kunnat bevista i den lokalen. Flera av mina vänner minns de övervakade skriftliga tentorna från aulan och från studenttiden.

Aulan är en stram arkitektonisk skapelse, helt signerad den gamle stadsarkitekten Lage Knape. Då, på hans tid hade stadsarkitekten ansvar att rita och projektera alla offentliga byggnader i köpingen. Häggviksskolan är en sådan och huvudbyggnaden fick han ta över från en annan arkitekt som inte kände sig helt hemma i projektet.
Knape anställdes i Sollentuna 1947 (dog 1999). Skolbyggnaden blev klar 1955-56 och kallades då för en "supermodern" skola, inte minst för den vackra aulan, byggd med självbärande betongelement och enkelt inredd med golvfasta bänkar som har uppfällbara skrivbord. Skolan hade från början höga vackra fönster med stort ljusinsläpp till de 18 klassrummen. Av några slags dunkla värmetekniska orsaker täcktes delar av fönstren över så att de förminskades. Kanske det är en av anledningarna till att hela skolan idag dras med väldiga ventilationsproblem. Så förändrades också skolan ursprungliga utseende och gestaltning.


Men tillbaka till den svidande vackra Aulan som kanske är en av de viktigaste byggnaderna i Sollentuna vad arkitektur ankommer (finns naturligtvis fler som gamla Turebergsskolans västra del, nuvarande Vittras äldre skolhus ritat av Erik Karlstrand, gamla Baptistkyrkan i Helenelund som en gång ritades som funkisbiograf, enhetligt hållna bostadsrättsföreningen Solhjulet i Edsberg, ritat av Ernst Grönwall eller Silverdalskapellet för att återkomma till Lage Knape).

Det är känt sedan länge att vissa politiker i kommunen har lust till marken som aulan står på. Aulan har de ansett varit för lite ut nyttjad för att vidare existens kan motiveras. Men har då inte alls tänkt på vad den står för i kontinuitet, inte heller som uttryck och form.

Häggviksskolans aula är helt i original, undantaget hjälpligt renoverat tak med plåt lagt i stället för koppar eller som komplement, (galvaniska strömmar) utanför de höga fönstren skyddas de av järnornament som blad och blomster framför stående träpanel som tillåtits vittra sönder. Fönsterfästena är likaså de helt eller delvis uppruttnade, så pass kraftigt anfrätta att de utgör en fara för utfallande glasrutor. Här och var har betongen luckrats upp förmodligen som en följd av upprostade armeringsjärn och fästen samt dåligt underhåll. Takläckage och reperation förra året kastade tyvärr inte ljus över aulans tillstånd.

Interiört är bänkar i original och förvisso ganska så vingliga och lossnade men ändå inte för sent för att rädda.

Runt scenen är lagt träornament som ä väldigt tidstypiska och ritade och tillverkade av konstnären/skulptören Jack Zan som också gjort de "gosshuvud" som står i foajén.

Snart är den tid nådd då politiker kan säga att aulan står bortom all räddning och skulle bli för dyr att renovera. Kanske dags att reagera, jag gjorde det vid min nias avslutningsshow, min tredje unge på raken som går ut från Sollentuna Musikklasser (two more to go).

Gör nåt nu!


10 sek skörd av vete


söndag 6 september 2015

Björnbär i maten



Alltså, björnbär passar utmärkt som syra i såser om man tar bort de hårda kärnorna, dvs kokar av och silar från. De är utmärkt att använda i marinader, som syra i vinegrätt och självfallet att koka till marmelad eller råröra till syl som på bilden. 

För många år sedan gjorde jag en serie inslag i Meny med Christer Lingström. Är är ett av björnbärsrecepten vi använda oss av då:

Björnbärsmarinerad skinka

Det här behöver Du:
1 ask rucolasallad (ca 150 g)
12 tunna skivor torkad eller rökt skinka

Dressing:
1 dl björnbär
½ dl olivolja
1 msk flytande honung
1 ½ dl balsmvinäger
1 krm salt
½ krm nymald svartpeppar

Så här gör Du:
1.Börja med dressingen. Passera björnbären genom en sil och skaka samman alla ingredienser. Låt stå en stund så att smakerna förenas.
2.Fördela rucola och skinkskivor på ett fat. Ringla över dressingen och servera.

Panëng på kyckling och brockoli med stekt råris och gårdssallad


Ibland skriker kroppen efter det heta, varma, lite saltiga köket, det där som har smak utan början och utan slut i munhålan och som är gräddig utan ett uns av mejeriprodukt.

Fick bli en panëng. Igår till middag och resterna idag. Alltså, sådana thaigrytor har det gemensamt med det vi kallar "svenska" grytor att de blir så mycket bättre dagen efter. I panëngen är det limebladen som klingar bättre efter ett avsvalnat dygn.


Hade bara råris hemma. Körde dubbel tid i riskokaren med dubbel mängd vatten och då är det fortfarande tufft i munnen, men bra för tarmen (känns det som). Om det här hade räknats som god mat hade världen slutat polera sitt ris för länge sedan. Och in rullade mitt tidiga sjuttiotal när jag i stort sett levde på morötter, råris, tomatsås, Tabasco och vitlök.

Skär brockolin i små jämstora buketter och råstek tills halvmjuka, ta av och lägg åt sidan. Strimla kycklingbröst i halvcentimeter tjocka skivor och förstek lagom hårt i olja, ta ur och lägg åt sidan.

Strimla sex vitlöksklyftor och sex små thaichili. Skär lök i båtar, en halv röd och en halv gul kök (fan, dåligt mått på den varan, men använd fantasin). Skär några vårlökar i två centimeters diagonaler.


Hetta upp en wok eller järnpanna, häll i rikligt med olja och när den rör sig, mata på med  fyra msk röd currypasta, Nosa ner i oljan, men bränn inte. Rör i vitlök och chili, häll över kyckling bitarna, rör runt och mata på med två burkar cocosmjölk. Låt ta sig i värmen och lägg i allt det övriga. Smaksätt med fisksås och ostronsås och kanske en liten skvätt pojkesoja. Låt småkoka.
Servera med ris.

Salladen idag var av tärnad gurka och squash från egna landet, söt salladspaprika och vitlök samt en urtagen, skinnad och strimlad tomat. Deressing på olivolja, lime och mynta.

Jo, den där desserten som finns bild på inledningsvis består av ett lager kokt äppelmos i botten, brödsmulor, marmelad på björnbär, ännu mer smulor och så lösvispad grädde med lite ytterligare brödsmulor. Så det så!!!





onsdag 2 september 2015

Gurkor, majs, squach, morötter och bönor. Det tar sig i det lilla landet



En äter inte det och en annan äter inte det. Gör en grundsallad som alla estmerar innehållet och så tillplock att ta efter smak.

Kalla det gärna för odlingssallad, mycket av det vi äter nu är från landet, knaprigt och pinfärskt. Bönorna har bara två minuter från plock till förvällning.

Tabberaset i solen på Peter Holstads båt nyligen
Fordrar ändå en del uppmärksamhet och en del pyssel. Squachen lagas för sig med vitlök lakrits och spansk chili, het panna först för att få bryning och sedan långsamt tills genomkokt. Serveras för sig.


Bondbönorna som ska i salladen förvälls först, bara hastigt för att få av skinnet, delas och råsteks i råhet panna, salt och läggs åt sidan.
Löken, skuren i tunna båtar brässas lätt i lite buljong och ska på kollektivtallriken.
Bottna med skuren Roman och lite Endive, fyll på med hjärtat av krispigt isberg.
Skär ett gäng köttiga tomater, kärna ur och skär bort skinnet med en vass kniv, tärna.
En av världens mest besprutade grönsaker är enligt uppgift paprikor. Hittade mexikanska för tio kronor kilot. Fantiserar om att det aldrig går att producera så billiga grönsaker utan trix och fix och GMO, men köper en fläskig röd i alla fall och skär ner i små tärningar, alltså väldigt mycket smak och sötma.
Gurkorna från landet, större västeråstyp, knapriga och md en härlig beska.
Små gurkörtblommor och peppriga krassekronblad.
Små purjos hackas sönder grovt och rostas till helt mörka.

Bildtorsk(!) varför jag lagt in en bordsskiva från Ulriksdals slottskök

Kycklingbrösten är först grillade till en innertemp av 45 grader, avsvalnade och sedan sönderrivna och så hårdstekta i rejält med neutral olja. En hel vitlök ska med, krossad och hackad och så små hackade ettriga färska thaichilis, sälta från fisksås, serveras vid sidan om i en skål.

Vackraste äggen från Tyra Karlsson på Antuna.
Syran då? Jo, en dressing på gammal fin balsamico. Kärna ur och skinna en vit paprika, hacka och koka mjuk i lite olja, mosa om den inte faller sönder av sig självt. Krydda med en nypa salt och balsamico, mixa med mixerstav till majonäsliknande konsistens, klicka över salladen portionsvis.