lördag 1 augusti 2015

Gotlandssnuset kanske bäst just nu när jag ändå vacklat i tio år


"Vacklat i tio år"? Ja vad ska man säga, inbiten Ljunglöfs ettan sedan 13-årsåldern. Efter två prisar i sommarvärmen och en del spysjuka var jag envist fast och på den vägen har det varit undantaget några dagar här och där i Norge då studielånet inte räckte hela vägen till snus (Tidemans grön och blå) då ettan var så djäkla dyr och mina år i London då leveranserna av stockar kom i otakt. Annars så, ibland uppblandat med Gauloises eller Gitanes. I början röda Commerce, John Silver, Prince eller den sötaktigare Lark. Ritz och Bill var heller inte dumma eller pipan som riktigt etsade in tobaken i munhålan.

I min tidiga självdestruktivitet tänkte jag aldrig "konsekvens" utan fortsatte nedmonteringen tidsmässigt ungefär samtidigt med annat. (inte knark om någon nu skulle få för sig det)

I London kunde jag gå till en tobaksdealer och få fuktig finskuren piptobak att använda som snus när nöden framkallade det.

Tio år av vacklande alltså. Det där med cigg gav jag upp då efter att ha rökt av och till, mest av. Jag gav upp en massa annat långt tidigare, snart 23 år sedan, men snuset? Jag sa så här, snusandet är den last jag kommer att hålla fast vid oavsett.

Mitt vacklande på snusfronten har handlat om sorter. Nyss påminde min sambo mig om att jag snusade Röda Lacket när vi var tillsammans för 40 år sedan (hon har påmint mig om mycket som jag var för 40 år sedan). Jag kommer ihåg att jag sa att jag aldrig skulle överge Röda Lacket och fann på en historia att det var ett utpräglat östgötskt snus som användes av textilarbetarna i Norrköping. Det rann inte och det var en förutsättning för att inte fläcka ner vita vävar. En slags legitimitet alltså.

Prövade General som var förfärligt kryddat med bergamott, Göteborgs Rapé som jag tyckte var för lätt, brunsnus var som ett löst Röda Lacket och ettan, ja det var ett alternativ med sin rena djupa tobakssmak och lite gödsliga doft. Det blev ettan för hela livet, ända fram till den dag jag satte en egen sats med snus, bakade en prilla fortfarande ljummen, stoppade in den under läppen och jag var såld. Förstod hur jag kunde påverka processen och göra snuset aningen fuktigare, aningen längre fementerat, starkare eller svagare.

Så kom det här med att sitta och köra folk i taxibil, det gick inte alls med lössnus. Ja blev övertygad att general i påse skulle passa och så fick det bli.

Nu sätter jag en lössnussats igen näsa vecka av råtobak jag tog hem från Albanien, odlad och fermenteradm skuren och mald i Durres.

Fram tills dess? Jo, jag var på Gotland i ett lyckat försök att landa och hittade tillbaka till ett snus jag testade när det var alldeles nytt "Gotlandssnus" eller "Jacobssons" och som nu kommit med ett alldeles utmärkt snus: "Dynamit, extra strong". Ett rent fantastiskt smakrikt snus som jag minsann ska använda som lössnusalternativet i fortsättningen.
Så är det med det och så for det bli!

Inga kommentarer: