fredag 26 oktober 2012

I mörkret med vitnande dödens ben, mjölkkällarens hemlighet vid spökvandring på Hersby



Döden engagerar. Även så hos Sollentuna Hembygdsförening. Jag fick en liten, men naggande god publik i Rotsundastugan i kväll där jag berättade i detalj om dödsstraffets hemskheter...och i obduktionsprotokollet stod att läsa om hur: "mannen med sin rakkniv skurit det 14 månader gamla barnet i halsen så att huvudet bara hölls till kroppen av en skinnslamsa i nacken...!"

Spökfamiljen på Hersby, till vänster bakom skrinet sitter döden utan lie.
Under vadmalshuvan döljer sig Martin Ström. Till vänster sitter Hersen på Hersby alias
Anders Boberg. Till höger om honom Hustrun i skepnad tolkad av Anne Berit Lavold.
Hanna Ström till höger är inte verklig alls utan en skepnad, en vålnad, en husfru eller annat. Till vardags studerar hon konsthistoria.

Har inte föreläst om det här på flera månader och efter uppehåll har jag egenheten att bli ganska så detaljerad - så blev det i kväll och det var klokt. Jag fick hålla mig till döden i Sollentuna, en kommun som dels har en egen avrättningsplats på en allmänning i en annan kommun och dels en annan sockens avrättningsplats på den egna marken.

En illustration till ett mord, hämtat ur ett shillingtryck på KB

Ibland när jag pratar om alla dessa stackars satar som mött den värsta av dödar, avlivningen, känns det som om de är närvarande i rummet.

Det kanske mycket viktigare som skedde på Hersby hembygdsgård i mörkret på fredagskvällen var spökvandringen för barn, en hel skock ungar som ömsom avvek gråtande med mamma i handen och ömsom kaxade till sig (men som säkert får terapiräkningar längre fram att betala).

När jag skrev och försökte kartlägga svenska avrättningsplatser,
nålade jag upp dem på en stor Sverigekarta för att få översikt

Hanna Ström, Anne Berit Lavold, Anders Boberg och Martin Ström arrangerade vandringen i svagt leddjus av tidstypisk talgdank i pissblåselampa.


I mjölkkällaren inleddes med Hersen som satt vakande. Efter rundvandring återvände alla till källaren där Hersen fövandlats till skelett. Så avslutades med spökberättelser vid elden i 1700-talshuset och bakning av äpplen över öppen eld.

Tvåa....igen! Men etta i klassen. Frantzén Lindeberg-boken vinner ändå på sin skönhet (självskryt)



Det var då katten också. Hade väl hoppats på att ta hem det hela och bli vinnare alla kategorier. Hörde dock från en läcka i veckan att det skulle bli en outsider som som vunnit bland oss sex som nominerats till "Bäst alla kategorier".

Läckan?..det var samma förlag som givit ut "Frantzén Lindeberg". Av sex nomineringar var fyra från Norstedts. Och den som tog hem allt var en bok som först vunnit i klassen Måltidsutensilier (fatta vad smalt och otippat). "Låt det blomma" av Gunnar Kaj liksom min bok också utgiven på Norstedts.


Det var andra gången jag kommit tvåa (det räknas som att komma tvåa om man är nominerad och inte kommer etta!). Senast var 2006 med "Järnspisar Hackekorv och Tabberas" efter att då vunnit klassen, och blivit utsedd till "årets bästa historiska kokbok".

Lite lustigt att vi är två från Sollentuna som blivit nominerade till Årets bästa kokbok jämte bland andra storheterna och vännerna Paul Svensson och Leif Mannerström nämligen "Den franske bagaren" Sebastien Boudet.

Det blir väl att snickra ihop något nytt för ytterligare ett försök...men nej, det är klart att det inte är ett huvudmål, nomineringar och andra priser är bara en fjäder i hatten och kanske hjälper det något för försäljningen.

Nu kommer alla de nominerade böckerna att tävla  i Paris om titeln "Världens Bästa Kokbok" med alla undertitlar. Återkommer med rapport om detta. Förra gången jag nominerades fick boken tävla i Kina