söndag 30 september 2012

Höstmarknaden redan ett minne blott - snart är det jul

Höstens eg3en marknad på Hersby.
Sollentuna Hembygdsförening i samarbete med Sollentuna Slöjdgille


Anders Boberg, sekreterare i Sollentuna Hembygdsförening har tagit till sig 1700-talshuset (eller gamla stenhuset sim vi kallar det till vardags). Under senaste året har huset fått tillbaka sin gamla genuina eldstad och köket har sakta, men säkert fått 1700-talets alla signum.

Eldstaden med otyglad eld. Det var denna eld som Kajsa Varg tillägnade sin matlagning. När järnspisarna kom under 1830 talet kom så sista upplagan ut av denna kokboksgigants storverk.


Lovisa Lager, gick runt med kameran för det här blogginlägget
Lägg till bildtext

Birgitta Ländin är föreningens stående inslag på Höstmarknaden. Massor av bra matsvampar att lära sig. Aldrig svarslös. Tyvärr kunde hon också meddela att det är ganska så snigel och maskätet därute i skogen



Ett hjärta glöder i ljusveken och påminner om att Sollentunas
Folkdansgille redan bokar Rotsundastugan i höst för att stöpa årets julljus



Ett något avbantat Tabberaset i 1700- talshuset för ett
ögonblick bortanför höstfestligheterna där ute.
Så här är det, att vi har ett riktigt gammalt stall på Hembygdfsgården,
egentligen inrett så att en häst vilken som helst skulle kunna ta
plats där i spiltan i stort sett när som helst.
"Vår" lilla Shetlandsponny försatte inte tillfället utan
befolkade stallet så som det gjorts i hundratals år.


Ett trevligt återseende på Höstmarknaden är
Sollentuna Biodlarförening med nyslungad hösthonung.
Lägligt nog var vår egen Hersbyhonung slutsåld.
Välkomna tillbaka till Hembygdsgården!

Jan Norling med ett doftande lotteri. Det är faktiskt sant,
Franska ostar och korvar från Bretagne. Det är klart att sådant drar folk.


Dessa härliga trasmattor får representera Hembygdsföreningens samarbete med våra hyresgäster i Västra Hersby (stugan på andra sidan vägen) som är våra medarrangörer varje höstmarknad.


Det är klart man ska hem sedan också, och då tog vi vägen förbi och över
änget på Västra Hersby och det fantastiskt äppelträdet.



Succé i repris - Birgitta Ländins svampbord på Sollentuna Hembygdsförenings Höstmarknad på Hersby



En sådan lång överskrift på det här då?!
Men, om några timmar drar Sollentuna Hembygdsförenings höstmarknad igång. 

På programmet står bland annat ponnyridning för barn och den här veckan blir det på en liten häst. Falcon har fått en liten inflammation i ett ben och får vila inför det stora slädpartiet* i vinter som Hembygdsföreningen arrangerar.




Birgitta Ländins åkte ut i skogen i fredags. Hon plockade svamp till det stora svampbordet på Hersby och höstmarknad. Har Du egenplockade svampar - ta med dem. Birgitta Ländin rätar ut frågetecken och sållar liv från död!!

Bengt står i smedjan med illrött järn och Handelsboden är öppen med massor av tidstypisk shopping. Eventuellt finns också nybundna höstkransar vackrare än våren.

Som vanligt sker vår Höstmarknad på Hersby i samarbete med Sollentuna Slöjdgille som säljer kvalitetsalster som stickat och virkat. Själv brukar vi alltid komplettera den varma sockgarderoben. 


Kafé finns naturligtvis och korvstånd som en hyllning till Sollentunas Varmkorvgubbe Ivan Flodin.

Välkomna 12-15 Hersby hembygdsgård i Sollentuna / Lillhersbyvägen 1


* Mer om detta kommer alldeles snart

måndag 24 september 2012

Ärtsoppedag med färdigsmörat bröd och lockande Hawarti - torsdagslösen



I tabberasets förra inlägg åldersbestämdes till följd av syltan, vilket alltså inte är sant då mina småungar med stora åthävor visar att de estmerar sylta av både kalv och svin.

I veckan som var passade vi också på att handla hemkokt ärtsoppa från Percy's (jo det blev en  "persysvecka" det här)


Jag har en benägenhet att i vissa stycken skämma bort barnaskaran och det har jag mig själv att skylla för så här är det att en av de mest tittade videofilmerna från förr är en video på storasyskonen när de var små. De fick färdigsmörade mackor (och varm choklad) till kvälls. Mina senaste småungar drar självfallet slutsatsen att storasyskonen bjöds färdigsmörat ständigt och drar i knarrbandet: "Men pappa, varför får inte vi när dom fick..."

Därför smöras ärtsoppemackorna och täcks med Percy's underbara Hawarti och kokt skinka med tomat.

Hallå, varsegod, torsdag och ärtsoppa!

Sylta avslöjar den sanna åldern.


Läste om en ung människa som kokade grisskånkor på ben. Hon hade förstått att om man vill ha en smakrik sås efter ett köttkok så måste såsen reduceras för att på så sätt smakförstärkas.

Sedan lades den silade "buljongen" åt sidan och hittade in i kylen. Dagen efter hade den självfallet stelnat till gelé och jag fick höra att den unga människan kastade såsen för att "den klumpat sig".

Det var väl synd på rara ärtor, så mycket smak utrunnet från slasken.

I den bedårande "Kan Du vissla Johanna" med Per Oscarsson söker den lille killen en morfar som äter kalvsylta för kalvsylta gilla man när man är morfar.

I den mån tid finns och lust också för den delen, gör jag gärna egen sylta, både från kalv och från gris. Eller så tar jag genvägen till Percy's och hämtar hem deras nygjorda kalvsylta med exakt den sälta en sylta ska ha och alldeles som en rosa uppenbarelse inte alltför in smickrande i strukturen och där geléns fetma bryts med rödbetornas ättika.

Ropen skalla - kalvsylta till alla!!

lördag 22 september 2012

Hugos isterband värda att leta extra efter


Jodå, Örserumscharkuteristen (Hugo) slår sig för bröstet sedan Leif Mannerström uttalat sig om Isterbanden*. Och det är inget snack, bland gammaldags isterband, lätt rökta och syrade är Hugos de allra bästa.

Hittade fram till dem häromhelgen när Edsbacka Marknad traditionsenligt avhölls i Edsbergsparken.

Charkvagnen brukar stå i Jakobsbergs centrum emellanåt och det är väl bra det sedan Bondens Matbod i Sollentuna Centrum var hyggliga nog att slå igen dörrarna efter snabbkonkurs. Annars var den butiken säljare av både Hugos blodpudding och Hugos isterband.

Hade kokta rödbetor hemma som jag fick snabbinlägga med sockerrörsvinäger. Suverän middag i analkande höstveckan som var.

* Så här svarar Leif Mannerström i GP:


På tal om råvaror. Vilka skulle ta med dig om du hamnade på en öde ö och bara fick välja tre?
- Hugo Anderssons isterband och en riktigt god lagrad ost. Och sen något gott som man både kan äta och använda som bete till fiske, till exempel pinfärska räkor. Utan färsk fisk kan man ju inte leva. Det var väl ett bra svar.

När jag åt Bea med Mannerström och blev överraskad av tillbehören



Det låter som en rubrik i "På minuten", men är hämtad från min egen verklighet och vardag. Jag har alltså ätit bearnaisesås, denna mannerströmska akilleshäl, i sällskap med föremålet som enligt honom själv vill ha den lite lösare.

Visst är det så, att smakerna i en bea släpps lösare när såsen inte görs som en vispad äggvita fyllt av bara emulsion!

Körde en helaftonsshow med Mannerström som huvudperson på en Studentafton i Lund för några år sedan. Studentaftonen har ju en hundraårig historia med enorm dragningskraft och förväntan. Här har stjärnorna passerat revy och presidenterna sammanfattat.

Man undrade, hur ska man få flera hundra studenter att sitta kvar i timmar och bara lyssna på mat. Det var ingen konst alls.


Nåväl, studentaftonskvällarna avslutas alltid med de närmaste i kretsen av arrangörer som tillsammans med kvällens begivenheter, i detta all först och främst Leif och så jag själv, äter pytt i panna med tillbehör.

Pytten var denna kväll alldeles perfekt enligt Leif. Självklart blev han förvånad över tillbehöret bea och undrade förstås vadan detta?!

Jo, svarade panelen av studenter, att det härör från ett besök av dronning Margerete för många år sedan. När dronningen informerades om att pytt i panna serverades frågades hon inledningsvis om det fanns någon allergi eller om hon önskade något ytterligare till pytten.

"Ja bearnaisesås", svarade hon.
"Är det en dansk tradition", frågade studenterna något förvånade.
"Nej, den är svensk" svarade dronningen frankt.

Så fick det bli och sedan dess så ock vara.

fredag 21 september 2012

Självsagande, rårörda krösor - lingonsylt när den är som bäst


Det är en ganska märgtyngd skogsdoft, rå i överbyggnaden och egentligen ganska bittert skarp - den framkallar alla minnen från alla gånger från förr när jag gjort rårört.

"Krösa-Majas mos skulle vem som helst kunna tycka om. Hon började
göra mos när man hade förstått att lingon ska sötas med sirap eller socker.
Men det var först när man blandade i grädde i de rårörda sockerlingonen
som det kallades krösamos. Så visst var det gott och alldeles utmärkt till
både pannkakor och småländsk ostkaka."

Texten är från min bok "järnspisar..." där ett lååångt kapitel tillägnas dessa rika smaker som olika slags lingonmos framkallar.

Just i ögonblicket får lingon nu ligga och mogna med socker. I morgon bittida är det klart att läggas på lördagsgröten!

En av favoriterna, marinerade apelsiner


Ibland kommer den över mig, den oemotståndliga smaken av apelsiner marinerade med vanilj.

Sex präktiga apelsiner skinnas och skäres. (helst ska de naturligtvis filéas)

Två apelsiner saftas ur efter samma princip som den här.

En halv stång god vaniljstång skrapas ur och allt, inklusive läggs i en kastrull med "saften från ovan" och någon matsked eller två med socker.

Lägg två gelatinblad att vattna kallt i fem minuter, värm apelsin och vanilj och smält ner gelatinet. Häll över apelsinerna och ställ att svalna. Gelatinet gör desserten simmigt skön.


Nedsläpad till mässan mötte jag föreningens kärntrupp - entusiasterna

Fr.v Hanna Ström Eva Bysing, Göran Lager, Kerstin Johansson och Martin Ström
"En an gör så gott en kan"

Ville visa mig på föreningsmässan förra helgen och trillade ner till Stinsen. På rad stod min egen Hembygdsförening jämte systerorganisationerna i Sollentuna; Folkdansgillet och Slöjdgillet.

Pockades på gruppbild för de historiska rullorna och det går väl an nu när kavajen är alldeles ledig, men man kan fråga varför han, den där förskräcklige Lager (citat skulptören Thomas Nordberg), inte kan kosta på sig ett leende?

torsdag 20 september 2012

Föreningsmässa för Hembygdsföreningen - avstamp mot digitaliserade texter och nytt sätt att kommunicera



 Just den där första bilden Lovisa tog på Föreningsmässan på Stinsen förra helgen är intressant, den uttrycker forntid och nutid i samma andetag.

Sollentuna Hembygdsförening lovade förra årsmötet att ta första steget in i den nya tiden, ett slags 2.0. Den tiden är nu.

Föreningen har precis inlett arbetet* med att digitaliserade det mesta som skrivits sedan 30 talet fram till nu. En ohyggligt rik kunskapsbank som nu blir sökbar in i minsta detalj.

De gamla människorna som levde på höjden ovanför Edsbacka Bistro under folkvandringstid (det är utgrävningen av deras gravar som visas på skärmen och som kan läsas mer om här) hade självfallet inte haft ett uns motstånd mot utveckling. Dessa människor tog tillvara allt som gjorde livet enklare, allt som gjorde dem klokare, kanske allt som gjorde dem andligare(?).

Så tänker vi också, även om det finns bland oss äldre som hellre ser att allt finns på papper för att det blir mer verkligt då. För att göra resonemanget lite mer kryptiskt är det väl samma människor som kanske har svårt vid allt abstrakt tänkande. Sådana som säger att de är andliga, men inte är i närheten för abstraktioner gör verkligheten ogripbar.


Jo, jag håller med om att ett bokbord är gripbart och rejält och dessutom trevligt. Men jag är samtidigt övertygad om att detta bord med skrifter, pamfletter, rapporter, årsberättelser snart kommer att få samma funktion som en trivselbrasa i vardagsrummet. Några kommer att säga: "Har Du läst det på riktigt" och syfta på pappersutgåva. Andra konstaterar att de sökt efter kunskapen och tagit den till sig. Snart kan vem som helst gå in på sollentunahembygd.se och gå in med till exempel sökordet "Årsberättelse" och få upp den senaste årsberättelsen, läsa på skärmen, eller för den konservative, skriva ut på papper. Självfallet kommer det att gå att söka på specifika ord som förekommer i det samlade textmaterialet.

Även Sollentuna Folkdansgille var på
Föreningsmässan och bjöd på folkdans från scen

Det skrivna arkivet, det reella arkivet, är viktigt och man kan konstatera att vid en inläsning av allt det samlade materialet kommer vi samtidigt att få ett överblickbart referensbibliotek där allt vi skrivit och editerat genom alla år kommer att finnas i fysisk upplaga på säker plats.

* Man kan fråga hur vi inlett arbetet? Jo, genom att börja sammanställa materialet fysiskt, ta fram olika sökbibliotek, undersökt inläsningsmöjligheter och välja lagringsplats




måndag 17 september 2012

Bekantskap med Sebastiens Brödpassion vid vindmalet mjöl från Överby Kvarn



När vi träffades var det som vi känts vid länge, ändå har vi inte träffats mer än små korta stunder här och var, knappast minnesvärda. Nu har vi plötsligt blivit  "nästangrannar" och fick ägna varandra några häktiska minuter uppe på Överby Kvarn.

Sollentuna hembygdsförening har via bidrag lagt ner nästan en kvarts miljon kronor under hösten för att klä kvarnen i en ny panel. Den blev helt fantastisk och man känner sig stolt över att vara deltagande i besluten som bidrar till att allt kommer att fungera med kvarnen ytterligare många år.



Sebastien Boudet är en av de första som fått se kvarnen sedan den renoverats och var naturligtvis klart imponerad över detta slags fullt fungerande monument över en tidig teknikhistoria förvaltad av nutidsmänniskor som orkat bry sig!

Överby Kvarn är faktiskt den enda fungerande väderkvarnen i hela Stockholms län.

Sven Andersson, en av "mjölnarna" i
Sollentuna Hembygdsförening

Den 22 dennes spänns dukarna för kvarnvingarna och om vinden är den rätta mals det vindmjöl i den nyrenoverade kvarnen. Vindmalet mjöl flyger! Finns att köpa på plats och ger världens bästa surdegskultur.

Hitta till Överby: http://goo.gl/maps/VHyAg
Så var det den här länken som visar kvarnen i full gång, kolla in!

söndag 16 september 2012

Torkning som konservering - smakkoncentrat!



Den 30 september öppnas dörrarna till en halvdag på Hersby Hembygdsgård som till en del ska gå i torkningens tecken. Torkning som en av de äldsta och kanske mest smakförädlande konserveringsmetoderna. Kryddörterna från kryddgården ska plockas och torkas. Vår svampexpert* är på plats och vid sidan om experthjälp för att hitta det bästa av matsvampar i svampkorgen kommer hon också att visa hur man bäst torkar svamp för vinterns behov.

Jag torkar regelmässigt allt möjligt. Som i veckan torkade jag mästerligt god högrev som först fått marinera i rejäla skvättar fisksås, rejäla skvättar pojkesoja, en lite mindre skvätt ostronsås, grovstött vitpeppar, en lite skvätt lime.

Så 55 grader i ugnen med fläkten på och glipa i luckan. Efter några timmar är det klart. Lysande till kladdris och fisksås med chilli.

*återkommer snart om detaljer för Årets Höstmarknad på Hersby

torsdag 13 september 2012

Kåt på thai, en studie i ส้มตำ





Jo jag skrev så i en rubrik en gång för några år sedan och syftade naturligtvis på thaimat i original, (hur kan detta missuppfattas?) maten med hetta och massor av sälta och smak. Aldrig förr har jag fått så många besökare på bloggen som timmarna efter att denna rubrik publicerats.

Jag lockar fram det inlägget från december 2007 för där inkapslat ligger väldigt mycket kunskap om den thailändska keramikmorteln och maten som kommer ur den.

En av de två ägarna till JP Thai i Vallentuna
Johnny Gustafsson

Så här är det nämligen att jag och Lovisa åkte till Vallentuna häromdagen i akt och mening att köpa oss en thailändsk lermortel då den förra jag köpte för 16 år sedan naturligt gick åt mammahållet när vi flyttade isär för ett drygt år sedan. (läs gärna blogginlägget om en god mortelhustru). I Vallentuna hamnar jag ibland i min taxi. Av en händelse hittade jag JPThai bakom centrum. En trivsam och innehållsrik thaiaffär med det mesta man kan behöva och till hyfsade priser. Tyvärr verkar jag ensam kund där de flesta gånger jag varit där. Affären är värd en större kundkrets.

I stället för somtam och kaoniew igår blev det
nudelsoppa på färska udonnudlar och
med bläckfisk jag
redan hade i frysen

Fick också en sådan stark längtan efter en het somtam ส้มตำ och till detta krävs förutom malakao (omogen papaya), lime, torkade räkor, chili, vitlök, jordnötter, tomater, socker, fisksås. Och så ska den serveras med kaoniew tycker jag. 

Nu har vi alla ingredienser hemma och morteln står transportdiskad och klar, i morgon fredag ger vi begreppet fredagsmys ett riktigt ansikte bortanför räffelchips.

söndag 9 september 2012

Djefla skitsommar, men ganska lustig ändå.

Den här lille sensommargynnare, en grön vårtbitare , Tettigonia viridissima, mötte oss härom eftermiddagen på ytterdörren

Just den här sommaren fick gå dit den själv ville. Våren otimades med grävning, fräsning, sådd och skisserna till växelbruket förväxlades och blev inget med. Annat jobb var så intensivt att hela trädgården i stort sett glömdes. När väl den var aktuell var det för sent och väldigt oplanerat. Jag gillar inte alls denna oordning, men lät den ske.

Så förlöpte sommaren åt alla olika felaktiga håll. Sniglarna tog groddarna av hundratals bruna bönor, gurkorna tror jag var dålig i utsädet. Annat var det antingen för kallt eller för varmt, för blött eller för skuggigt för.

Ändå kommer jag inte in i landet annat än med machete och då torde det väl vara som vanligt, men nej, det är några enstaka kraftiga bondbönor som lagt sig med tistlarna, det är tätt snårvindande ogräs som snärjer, det är liggande gråärter med ett mycel av förgreningar och det är ståndaktig grönkål som väntar på en frostknäpp. Allt annat är vildvuxet, rosor, buskage.

Mitt kubbvete bakåret, år två

Noterade att mina olika slags potatis ruttnat bort. Ovarsamma människor i grannskapet tar som vanligt "underdiskbänkenpotatis" med sig och sätter ut och då är bladfarsoten i luften på ett ögonblick. Väl i området tar det högst två dagar innan alla är smittade på samma sätt som hände på Irland i början av 1800 talet då 600000 människor dog av svält och en miljon flydde hungern till USA.

Det som ruttnat kastar jag på vår offentliga kompost som blir till parkeringsplats snarare än jordförbättring. De potatisar jag lyckas rädda är inte större än unga champinjoner.

Så nu, tänkte jordförbättra med fint grus och hästskit, men vem orkar kärra det och höstfräsa ner innan vintern? Jag är ju dränerad på kraft mitt i sjukdomen. Rensar ur allt som växer om det så är fröigt och ilsket ogräs och lägger på komposten varvat med höstskit (färsk hästskit) från Överby. Jag menar, alla förutsättningar till överlevnad i det växtmaterialet försvinner i hettan, spelar roll om det är kvickrot eller kirskål. Så småningom, förmodligen till våren, ska perenna rabatterna rensas och gallras, västgrupper ska delas och sättas runt. En perennrabatt ska får fortsätta ut över ena sidan och den andra ska hallonen få ta över.

Snart, förmodligen i sjukskrivna veckan, ska jag skörda mitt kubbvete och för hand skilja agnar från vetet och sedan mala. Utslaget visas här inom kort.


Maran rider - en kort liten text om att inte kunna sova



Det är natt. Kom i säng hyfsat vid midnatt. Lillgrabben hade värmt sängen, han är som ett batteri. Jag lade mig för att läsa ett gammalt hyfsat manus som det inte behövs mycket ansträngning för att lyfta igen och fortsätta med.

Slöt si så där kvart över ett. Det kändes gott.

Bara några timmar senare vaknar jag och är med ens helt klarvaken. Tittar efter sköterskan. Hon tycks utgången. Letar efter markeringsstaven hon skulle slagit ner i sängen, en ten med en vitmålad ände - hit men inte längre, eller snarare här i från och bort över.

Vad hade hon sagt? Hon visade papper, var ligger dessa? Och, hade hon inte med en droppställning med en stor påse vit kontrastvätska.

"Du är inskriven igen på KS från 11/9 och Du får inte äta eller dricka på tre dagar. Den stora kontrastpåsen ska vi sätta igång redan på söndag"

Jag glider ur sängen, går runt. Får för mig att sjukhuset glömt kvar två stora sandsäckar i plast. Dessa lägger man på nedfallande täcken och lakan på var sin sida om bädden för att det ska se slätt och fint ut vid ronden då överläkaren kommer. Jag hittar inte de tunga sandsäckarna, inte heller droppställningen. För för mig att jag drömt.

Det ovanliga är att jag lägger mig igen och drömmen fortsätter mala på.

"Eftersom vi egentligen inte vet vad Du lider av så ska vi göra en stor gastroskopi. Vi gör den under narkos då den är så omfattande och svår för Dig."

Men...?

Det går ansenligt med tid. Jag fortsätter drömma och ifrågasätter. Frågar lillgrabben bredvid om han sett eller hört något. Han mumlar och drar mer täcke över sig.

Vaknar, det känns tungt. Tar inte det här slut? Reflekterar inte att klockan bara är halv fyra om söndagsmorgonen. Tänker, det kanske har kommit ett brev, eller sköterskan lämnade ju papper.

Inser nu att det som sagts i natten inte kommer att ske. Att jag bara är kallad till provtagning på tisdag och läkarsamtal på onsdag. Bläddrade snabbt upp sjukskrivningspappren, läkarna vet visst vad jag lider av! Konstaterat!

Men hur ska man kunna sova på det här?

Tittar på en dramatiskt dokumentär om sillrom för japan som ska levereras exakt i rätt ögonblicket för att kunna gagna barnalstrande.

lördag 8 september 2012

Stekt strömming med stompat mos på potatis och morot


Det finns en, kanske två om man inbegriper bekvämlighet, anledningar till att jag återgår till OBS Rotebro efter att ha lagt stället i malpåse sedan den sista mars.

Rätt genom butiken längst in där den forna OBS restaurangen en gång huserade, där ligger Hillstedts fisk, vår närmaste och med ett brett utbud och en hel del kunskap om fisk.

Konstaterade häromdagen att ett kilo strömming på mig själv och tre barn är nada. Det blir till middag och så blir det till några kalla flundror som blir liggande till frukostmat, kalla med lite salt på smörgås. Skulle bara tänkt på att ha tagit ett och ett halvt och fått en del över till inläggning med lök.


Nu när jag handlat fisk och lite mjölk på OBS ( som egentligen heter Coop Extra Rotebro) passade jag på att ta ut återbäringen från kortet och köpa lite bröd trots bråddjupa erfarenheten och det sanslösa mötet veckorna innan jag ställde konsum i malbåse. Läs om det hela här!

onsdag 5 september 2012

Snus igen och igen och igen. Bästa snuset blev sjukdomshavererat.



Det är faktiskt det bästa snuset jag gjort. I hastigheten och förmodligen redan ganska sjuk blandade jag helt åt helskotta, men fick en genomfuktad bra tobaksmassa att fermentera. Fick dock av något anledning inte up värmen till 72 grader utan blott till 63 - tänkte what the shit och lämnade det hela. Reflekterade inte ens över dekokten där i hemmagjorda värmeugnen när jag åkte till KS akut.

Så kom det där över mig plötsligt och i ett försvagat ögonblick att, det är ingen idé att öppna snuset, allt är förödat. Ungefär så som jag tänker varje år när jag sår i landet att inget någonsin kommer upp av det jag sår för att även fröna misstror mig. (i år gick det åt det veritabla helvetet, men inte bara för mig utan för de flesta trädgårdsodlarna).

Vi sitter sedan och äter. Jag tror det är tidigt och vi har frukost och jag är hemma på permission. Beslutat att unna oss sådana där fraskuddar och cornflakes. Det förstnämnda jämte vårgårdaris var sällsynt hemma hos mig när jag var grabb. Däremot i måttlig mängd Kalaspuffar - vet inte hur morsan tänkte, men så var det.

POFFF! - följt av en eldlåga som smattrade under locket.

Folien som täckt snuset var perforerat med miljoner små hål . Lampan av förbjuden modell hade poppat ur fästet, smällt helt enkelt.

Nu återstod bara detta trånga faktum, upp till bevis att jag falerat, misslyckats, kastat alla djävla snuspengar i sjön.

Kände mig som en arkeolog när jag lyfte upp det täckta snuset. Tog bort den perforerade metallfolien. Doftade lite försiktigt. WOW, rena lyckan. Kände på det, en enorm bakbarhet med dofter från hästgödsel, blomstertobak, cigarr och det kanske bästa, tobaksburken på min pappas morfars sexkantiga beslagna rökbord i rummet längst in på andra våningen på Kyrkslätten i Skutskär. Fem ord räcker:

Ett djävla bra snus...alltså!

Men nu hänger snuset på gärsgårn, och jag har varit inne på det förr som här


Underbara människor kom med underbar svamp


Så kommer den vänliga favoritmänniskan och möter mig på FB (står för det sociala forumet Facebook) och skriver, när jag precis tagit hälften av de torkade svarta trumpetkantarellerna som jag fick senast av henne och hennes Bengt i fyllajämnaårpresent, att hon kommer förbi med några nävar färska nyss plockade.

Det är som att ge bort finaste tryffel. Frånsett den äkta svenska tryffeln är svart trumpet en värdig ersättare. Torkad och smulad över vad som helst ger den allt ett lyft utom inlagd sill.



Sedan är den svårtflirtad i den mening att man så sällan dyker på den, eller det gör man ganska ofta, bara att man inte ser den. MEN när man väl fått syn på en, så ser man alla andra och det är en stor sensation, ibland som hela svarta tuvor som fjorårets löv, men silvriga som mulen på en äldre häst.

Jag vill nog mena, att när jag fick dessa generösa nävar svart trumpet hemlevererade en helt vanlig dag blev jag med ens en gnutta friskare-


Alltid med stekt fläsk till.
Tack Christina och Bengt!

måndag 3 september 2012

Nyheter som behag, som lust, som vilsamhet.

*


Jag har haft förmånen att få se en hel del på TV på sistone. Faktiskt i en aldrig tidigare skådad omfattning.

Min dotter Lovisa väckte mig med den godaste och bästa väckarklockan  som finns, nämligen kaffet. Alldeles nymalt och sedan helt nypressat med dubbel dos - makalös i en fransk mörkrostning, vem vaknar icke till en sådan morgonbjudning?

Lagom till att det är dags att stärka sig med en liten sovpaus, sedan barnen gått till skolan och August lämnats till dagis. Då precis i slummer  hör jag, med ett halvt öra,  Jihde  säga att han alltid varit så rädd för och bävat för att en dag  behöva intervjua Jan Guillou. Så zoomar kameran in en leende Guillou som bara man ser skulle kunna göra småsmulor av Jihde direkt, men gör det självfallet inte. Och ungefär på den nivån håller sig sedan intervjun, medan John Crispinsson någon tid senare ger sig i kast med Guillou i SVT Gomorron Sverige, idérikt, orädd, djuplodande, påläst och på lika nivå.

Jag är för mångfald, det har väl ingen behövt tvivla på som läst Tabberaset.se, men jag kan ta mig friheten att njuta av Gomorrons skyhöga mycket större kunnandet.

Allt visar sig också i de senaste tittarmätningarna.

*Bildet är från Attundahälsan idag, Attundahälsan som sköter provtagningarna åt Karolinska för min räkning. Idag alltså ytterligare prover.


söndag 2 september 2012

Till vikingatiden vid Gunnes Gård, mest genom smaken idag



Jodå, jag får göra små utflykter för läkarna. "Gör det som du orkar!". Grejen är bara att jag inte orkar så mycket. Igår efter en kort sejour på Gunnes Gård med intressanta och givande möten och samtal åkte vi hem och jag sov sedan i 13 timmar.

I morgon en ny provtagardag med förhoppningen att en del ytterligare är på väg att normaliseras. Känner ju att bilirubinet inte minskar sådär våldsamt som man kan hoppas.

Men som vi brukar säga hemma om sådant vi inte vill höra, vara med eller diskutera vidare: Skit i det!

Vi gjorde en retur till Gunnes Gårds vikingamarknad idag och nu efteråt skulle jag kunna skriva spaltmeter om bröd i allmänhet och vikingatida sådant i synnerhet, men orken tryter så det får bli samlat i en bild i stället och understruket att vi åt detta ljuvligt goda varma kornbröd med nyss hemkärnat vikingatida smör och att det var en närmast himmelsk spis.


I ett annat stånd serverades hjärtknäcke (föga vikingatidiskt) med vanligt köpesmör och smörstekta strömmingsflundror, hur gott som helst. Och nu kommenterar snart vän av ordning att jag minsann inte ska äta fett över huvud när jag tillfrisknar långsamt från en levernedsättning och självfallet åt jag inte mängder utan mest för att få smak i munhålan av smöret.


Dessa strömmingar blev förrätt. Utanför själva marknadsområdet var sådana som inte var alls vikingatidiska hänvisade, scouterna bland annat, men också en viltkebab som blev vår huvudrätt. Vildsvinskött och lite hjortkött. Egentligen hör kebaben förmodligen mer till vikingatidens värld än knäckebrödet med tanke på den autostrada som upprättades under de tidiga Gunnesgårdsbornas samtid till nuvarande Turkiet.


Hemma avslutade vi söndagen med min nya favorit från sjukhuset, äppelsoppa från Kivik med vaniljglass. Helt slut!