söndag 6 november 2011

Rätt ner i grytan - så gott med bara kött, paprikapulver och lök



Bilden är väl inte direkt förtjusande. Med grytor behövs tid både att lagas och fotograferas. Idag hade jag bara tid att laga. Grytan fick ta den tid den behövde.

Fick tag på välhängd ungersk fet högrev i min köttaffär som har den goda smaken att ha söndagsöppet ända till åtta på kvällen. Ur ett kilo högrev skar jag större tärningar. Fem medelstora gullökar i klyftor. Salt, tre matskedar paprikapulver av den starka sort man bäst köper i orientbutiken.

Jag fräste bara köttet i stekpanna, la i gryta och hällde på kokande vatten. Skummade och lade sedan i lök och kryddor, plasta och så på mellanvärme i en timme under plast. Sila ifrån såsen och låt den stormkoka tills mindre än hälften återstår. Kör i en liten toppredning (beurrremanger) och vält tillbaka köttkoket. Rör och smaka av. Som LCHF:are är det här perfekta maten.

Nu är det så att jag gör lunchmat till mina gamla föräldrar. Det vill säga att jag tar i lite extra till varje middag och så kör jag över hemlagat att värma av hemtjänsten som också är behjälplig med tillbehör, sallad, ris, potatis eller annat.

Dagens gryta - barnen bor hos Rodjana i helgen - är betänkligt äten av så här dags. Den är så vansinnigt god och enkel att man liksom inte kan sluta gå där med skeden och ta sig ytterligare suppliment efter första storportionen. Nu måste jag spärra in den i en hermetiskt tillsluten låda och ställa i kylen så att farsan och morsan får lunch i morgon!

I ett bildminnes arkiv - kul återseende.

Lovisa på gräset hos farmor och farfar när de bodde i Viken och det här glädjefnattet hade hon sommaren 2001

Jag fick en "Plexgear" på Kjell & Company som visar att framtiden redan är här. Ropen skalla "Scanners för alla". Jag tillhör dem som har lådvis med papperskopior undanstoppat på alla märkliga ställen. Hittade ett 20-tal kopiepaket i strumplådan.

Med "Plexgear" tar det bara någon sekund att på ut en godkänd digital bild i storleken 300 dpi. Har ambitionen att digitalisera alla mina pappersbilder, även de som man i förstånde kanske ratar.

Nej jag är vare sig sponsrad eller har andra barn ihop med Kjell & Company och scannern är köpt i butik. Måste skriva det efter diverse turer i bloggvärlden där bloggare gör uttalanden i betalad sak. Det enda jag har är arbetsstipendium eller liknande, då och då och inte alltid, från Författarförbundet. Ingenting annat och jag företräder bara mig själv! Om en avvikelse skulle ske, vilket ännu inte hänt i bloggens historia, så meddelar jag det tydligt och klart.

Alla helgons natt. Jag väljer den här bilden istället för att trängas på kyrkogårdar och tända ljus. Under året har förvisso en och annan gått under tiden, inte i min absoluta närhet. Syster Nut från Thailand är nog den som stått närmast. Hon bodde hos oss i långa perioder och rycktes bort alldeles för tidigt. Den här bilden tog jag i Thailand bara lite appropå med Alma. Förstod nog inte då att den skulle användas nu.

Nu under Allhelgonanatten, när jag inte kunde sova, tog jag fram en massa pappersbilder på barnens kusiner i Thailand, förmodligen bilder som kusinerna inte haft en aning om att jag har. Sålunda publicerade jag dessa på Facebook då alla är med där och med kul reaktioner som följd.

Hittade också en del gulliga kort på ungarna när de var små...eller mindre ska jag väl säga. Här nedan en liten exposé:

Lovisa

Alma till häst, för övrigt samma häst som jag själv red på när jag var i samma ålder...


...och som nu digitaliserats ett halvsekel och mer efter bilden är tagen i Norrköping på Källvindsgatan...

...och här är det Lovisa som jämte jag själv rider trähäst. Den var ursprungligen alltså en häst på hjul och med avtagbara gungmedar. Dessa har dock försvunnit, men hästen med hjulemn finns kvar...den står under kyrkbänken i köket idag, August har stall där

Glömmer aldrig

Stora barnen, Gaston och Liva, när de var mindre.

Lovisa är fortfarande en unge som gärna lever ut sin mimik som här när hon är krigare