fredag 18 mars 2011

Carolas, allas och om mina kattor


Expressen kör en kioskvältare idag - "Runar sköt min katt" - Carola bekänner, men tiger sedan som en mussla. "Inga fler kommentarer"! Man kan bara gissa sig till hur det hänt - öppet för spekulationer alltså och frågor:

Sköt Runar katten för att vara taskig mot Carola, för att utöva makt, för att straffa henne?

Sköt Runar katten för att den var sjuk, för att skona den, för att kanske avsluta ett liv som inte längre var värt att leva.

Sköt han kattstackarn för att den stört honom när han tänkte - eller?

Kanske katten sket i Runars säng för det gjorde vår katt en gång och ja, jo jag höll på att göra en Runar, ta ut faenskapet till åkern och skjuta den - en präktig, personlig blå congo - fl'åt ska vara Perser. Nu löste det sig att katten blev bortadopterad till en familj pa' När som var fiskare och kunde föda Casals (han hette så uppkallad efter mästercellisten Pablo Casals död 1973) med toskbåddar som är en gotländsk specialitet och för övrigt djäädrigt god mat, kokta torskhuvuden fyllda med bland annat torsklever och för att den som läser och undrar inte ska behöva sväva i okunskap hittas receptet här.

Vad jag vill säga är att det väl inte är en sådan förbannad synd att skjuta en katt. Jag sköt inte Casals (även om det var nära), men jag har skjutit massor av andra katter - inte för att det är roligt utan för att en förbannade massa sommargotlänningar lämnade katter efter sig som blev förvildade. En katt sätter lätt i sig över tio småfåglar. Man förstår egentligen inte varför man ska ha katt över huvud taget.

Sådär, nu blev jag väl ännu mer hatad i vissa läger, men det skjuter jag i. Heja Runar!

Och det här är ett tillägg skrivet dagen efter - det verkar som Carolas namn ska upp i neon igen och tillvilket pris som helst. Nu ska hon konkurrera i Let's dance också slår Expressen fast,