Lovisa i parkeringshuset och när jag såg bilden upptäckte jag att det är ju samma bakgrund, samma färger som i Munch's Skriet...
Utan vidare jämförelser, bara färg och form. Lovisa är nog den minst ångestladdade unge jag känner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar