torsdag 30 juni 2011

Kokbok och fetkost


Jag är sannerligen trött på denna feta köttiga mat som jag nu inmundigar. jag förstår att man går ner i vikt för lusten att äta viker. Blir mätt på en liten köttbit och majonäs, mellanmål några nötter.

Syndaren har inte vaknat i mig trots hopplöshet på alla fronter.

Frukostmaten (bilden ovan) - annat än gröt och mjölk och den stora längtan, hårtkokt ägg, ansjovis och bröd.

Lidandet och pinan blir inte mindre av att jag i ögonblicket skriver om feta levrar, svällande helgeflundror, processade smaker.

lördag 25 juni 2011

Jag är en syndare i LCHF



Jodå, jag har unnat mig avvägar förr och sedan LCHF inträdet den tredje maj. En syndarafton var en helkväll hos Frantzén Lindeberg, men å andra sidan, desserter, kaffebröd och nybakat bröd undantaget är deras avsmakningsmeny i allra högsta grad, om inte LCHF så i alla fall utmärkt GI!

Idag åkte vi till Strängnäs som utflykt, det blev saltlakritsglass på bryggan och när vi kom hem tunna skivor av grisnacke stekta med ingefära, svartpeppar och vitlök och så en ugnspannkaka till detta. Jisses, det där med fullkost fick ett ansikte, men jag undanhöll mig sylten som jag kokade till de övriga i familjen på frysta bär.

Nu blir det gåstavar näsa vecka i ett svettigt program och för att komma in i LCHF,s rätta banor igen. Har sagt att den här sommaren ska bjuda på lättnader.

Äh ni får mitt vallande recept på ugnspannkaka för att vårda och sprida det. Om inte annat finns det i min bok "Järnspisar hackekorv och tabberas" och säkert som gatan också i bloggen någonstans. Kanske bara tt söka egentligen på ugnspannkaka längst upp till vänster. Då bjuds det på både ugnspannkaka, äggakaka, yorkshirepudding och den gamla fyriskakan ur sju sorters!

UGNSPANNKAKA



Det här behövs:

3 dl vetemjöl special
6 dl helmjölk
2 dl tjock grädde
1 tsk salt, eller till och med lite mer beroende på
5 ägg

Gör så här:

Mät upp vetemjöl i en bunke och häll över fyra deciliter mjölk. Vispa hårt och låt stå i fem minuter så att olösta klumpar flyter upp, Piska sedan sönder dessa och slå i äggen ett i sänder under tokhård vispning.

Sådär...blanda resten av mjölken med den tjocka grädden. Slå i smeten och kör runt med en ballongvisp. Salta. Ska pannkakan användas till sylt så ha inte i så mycket salt, men ska man använda den som en slags Yorkshirepudding, som det nästan är, så salta rejält för då ska det serveras rostbiff till (idag hade jag hårdstekt grisnacke)

Visst ja, det häll jag på att glömma, sätt varmluftsugnen på 225 grader och ställ in en långpanna. När ugnen är uppe i värme så släng i två matskedar smör, minst. Det ska hoppa och fräsa och bli lite brynt. Så fort sista smörklutten smält så ska smeten hällas i. Baka tills den pöst upp något alldeles enormt, för det gör den, och till den får färg och har stannat. Ta ut och låt stå i tio minuter innan den skärs upp.

Midsommarstången KAPAD i NATT



Midsommarstången blev kapad i natt! Den är åtta meter hög och restes traditionellt på Hembygdföreningens midsommarfest på Hersby Gård igår.

Jag ska erkänna att jag försökt se det lustiga i situationen hela morgonen, men det är liksom inte kul för det är ett övergrepp på det gemensamma.

På Hersby har det firats midsommar varje år obrutet sedan 1938. Det här är första gången som vandaler kränker firandets stora symbolvärde.

Under lördagsmordgonen hittades den avsågade midsommarstången på en lekplats två kilometer bort. Det enda som kommer att kunna återanvändas är de två blomsterringarna som har en kärna av smitt järn. Dessa är nu återbördade och inlåsta. Resterande delar av stången kommer att hämtas med lastbil.

Det måste ha varit ett större gäng kuppmakare och eventuellt en motorsåg för att utföra dådet mot midsommarstången. Händelsen är naturligtvis polisanmäld och vi söker vittnen som kan ha iaktagit det hiskeliga spektaklet.

Nattligt äventyr i härligt snålt ljus

Midsommarnatt 23:00, mittgången i trädgården, från skyddade tomater till kryddlandet och bort mot ett av potatislanden
23:03
Färgerna förstärks, spelar på en annan våglängd i brytningen mot den blå timmen. Midsommarnaten spelar spratt i det röda och får krassen att spraka.Nu har inte krassen kommit så långt, men de röda fladdrande näsdukarna från Vallmon och de blåaste i irisen skriker i det snåla nattljuset. Gråärtorna här bredvid är dock ännu bara gröna i midsommarnatten. Gråärtor jag fått av Lena Nygårds.

Tallrikssquash, nyutsatt. Något folk tror är en modernitet, men så icke. Tallrikssquash är ingen nymodighet utan en svensk kulturväxt!

Det börjar arta sig. De sköraste gurkorna ska ut i gurklandet som är sparad jord från den skyddade melonbädden i fjor sommar fylld av härligt brunnen hästskit av bästa sort (vad man nu kan mena med det?). De planteras ut i morgon. Häromdagen gick pumpor och squashen ut. Sent kan många tycka, men jag inser att jag får bra skördar skött på detta sätt. Lite senare än andra, men rikt och gott.

Redan nu är mangolden som bäst, krispig söt, ung och med massor av smakbottnar, att äta rå.

Kubbvetet har vuxit till sig och ger ax tjocka som klubbor och man kan knappt tänka sig tillbaka och förstå att det var så här det började

fredag 24 juni 2011

Midsommar på Hersby - publik succé



Jag vet inte hur det är med svenskar, men de tycks ändå trivas med att stå i kök. Först för att komma in på hembygdsgården, sedan i korvkö, glasskö, spunnetsockerkö och lottkö samt kaffekö.

Egentligen hörde jag inget gnäll under hela dagen, men det är klart att det måste funnits irritation, men vad gör man på en liten hembygdsgård i ett i övrigt urbaniserat Sollentuna?

Det kom 3500 vuxna alltså ungdomar och barn oräknade. Uppskattningsvis 8000 människor och med folkdans, danslek, kämpalek och musik hela dagen i kanonväder.

Till nästa år introducerar vi förköp för att korta köerna, VIP får en egen grind. Och kanske man kan rationalisera även sockervadd och andra köer på liknande sätt. Det är väl det enda annars var VÅR midsommar på Hersby KANON.

Alla entusiaster som var med och jobbade är värda ett jättetack! Folkdansgillest folk som inte bara dansade utan som konkade och bar, spikade och satte upp. Alla dessa som hämtade blommor och löv och andra blad, alla som såg till att det fungerade under hela dagen och som ser till att det dagen efter inte begrips hur midsommar kunnat firas där med så många människor utan att det syns ett spår.

TACK NI ALLA OCH TACK ANDRA SOM KOM, HOPPAS ATT NI HADE TREVLIGT.

Så ringdes det tydligen runt bland mina barn och deras kompisar. Jag var betrodd att hålla midsommartalet eftersom jag är hembygdsföreningens ordförande och jag uttryckte det som så att VÅR midsommarstång som precis hade rests var "sexig" och jag fortsatte med att berätta att folk förr i vissa delar av landet inte fick fira midsommar för att danser och lekar, mat och dricka förde dem så nära varandra att det uppstod oönskade graviditeter och ungdomlig otukt den där ljusa, varma härliga mystiska och magiska natten, eller som det stod i ett av påbuden i en socken ”det elacka lefwernet, som ungdomen der wid plägar bruka”. "Pinsamt" fick jag höra hemkommen.

onsdag 22 juni 2011

SvD Brännpunkt om en hotad rätt - Allemansrätten

Ett landskap man inte får beträda? Eller?


Nu är allemansrätten hotad igen, eller är den verkligen det?
Europa som saknar denna alldeles vår egna möjlighet att fritt utnyttja naturen för rekreation och för svamp och bär bankar på dörren och talar om rättvisa. Idag i SvD genom europajuristen Lars Ola Hull.

Egentligen är det samma gamla trams som markägare alltid ägnat sig åt och gjorde tidigt, långt innan allemansrätten skrevs in i grundlagen 1994.

Allemansrätten har varit hävdvunnen i Sverige. Duktigt folk har ansett det som naturligt och självklart att gå på andras marker om de uppenbart inte störde. Självfallet fanns tidigt regler för hur man ska bete sig på andras marker som att inte klampa in över nysådda eller odlade åkrar, inte ta av träd eller mossa och inte heller plocka ollon eller hasselnötter som är undantagna av det vi hävdvunnet får ta ur skogen.

1903 gjordes en notering av hur mycket lingon som plockades ur bland annat de småländska skogarna och skickades till Tyskland mot god betalning och därför var av hushållsekonomisk betydelse, närmare 10 000 ton.

De enorma skördarna fick markägarna att förstå också den delen av skogens ekonomiska betydelse och kände att de, eftersom de ägde skogen, skulle ha del i inkomsterna efter principen ägande.

1908 ville skogsägarna ha ett förbud mot allmänhetens lingonplockning vilket en motion till riksdagen vittnar om. Det skulle dock ta ytterligare fem år innan frågan aktualiserades igen. Då samlades 3000 småbönder till demonstration i Hässleholm för att kräva ett omedelbart stopp mot lingonplockning. Riksdagen gick dock på folkviljan trots hårdföra förhandlare hos bönderna och skogsägarna. Man kan säga att det var dessa år som allemansrätten danades. Dessa år tvingades den hävdvunna rätten till formulering. Skogsägarna förstod det lönlösa i att driva frågan vidare.

Problemet är nu, som artikelförfattaren i SvD ser det att Europakonventionen reglerar ett skydd mot skogsägare mot alla former av intrång.

Nej, Europakonventionen är inte ett hot mot allemansrätten snarare kanske ger ifrågasättandet oss urymme att ännu tydligare formulera denna rättighet.

Räknat i en folkhälsoaspekt är allmansrätten obetalbar i form av minskade vårdkostnader och ökad folkhälsa.

Kommer det nu regn vilket det gör, och värme, kanske man ska gå ut och hämta hem midsommarkantarellerna att helsteka, bara hastigt, som wok i massor av smör och med bara svartpeppar av fin kvalitet och litet salt. Några kanske vill ha en smörgås under? Man frågar varför det? Hellre då ett stycke väldigt lättrökt fett grillat sidfläsk skuret i små tärningar.

tisdag 21 juni 2011

Nu är det dags för midsommar på Hersby igen. Boka eftermiddagen hos oss



Program

12.00 Klockringning
12.05 Erik Göransson välkomnar till att klä midsommarstången
12.05 Midsommarstången kläds och Hersby Spelmän spelar.
13.00 Midsommarstången reses
13.05 Ordföranden för hembygdsföreningen ska hylla dagen
13.15 Dans runt midsommarstången.
13.45 Dansuppvisning av Sollentunas Folkdansgilles seniorgrupp
14.00 Hersby Spelmän spelar.
14.30 Dans runt midsommarstången, allmän dans
15.00 Kämpalekar
15.30 Dans runt midsommarstången, allmän dans
16.00 Folkdansuppvisning av folkdansgillets yngre seniorgrupp SFGrUS samt barngruppen
16.30 Avslutning

Hersby spelmän står för musiken hela dagen.

Välljud ur ällgamla strupar



Så är det, att för hemskt många år sedan sjöng jag i kör. Det har väl de allra flesta gjort eftersom körsång de facto är landets största folkrörelse. Det sjunger fler i kär än som går på fotboll har jag hört. Ändå var det lite speciellt med de körer jag sjöng i. För det första så leddes de av körnestorn Anders Lindström och för det andra var vi med om att införa både den anglikanska kyrkans Evensong och den likaledes anglikanska kyrkans Christmas Carols i Sverige och på svenska.

Nu är det här körer som eminerar ur 60-talet, hajja! - Kallt krig, bara en TV kanal så småningom två, Svart/vitt, Hylands hörna och om man skulle ringa gjorde man det i en telefonkiosk. "Du ringer väl" sa man till varandra. Och så varade man "Om jag kommer åt en telefonkiosk så'".

Sedan fortsatte sjungandet långt i på 80-talet. För mig var det ett uppehåll under senare delen av 70-talet då jag under en massa år bodde i Norge, självfallet sjöng jag i andra grupper då, faktiskt med en ökad intensitet än i Sverige och med massor av engagemang i norsk radio och flitigt konserterande, men så småningom och på grund av postakademiska studier i London så ebbade sånglusten ut.

I söndags var det final för några nostalgientusiasters storartade arbete. Med detektivens envishet hade de letat upp nästan två körer. Bland basar och tenorer var inte problemet så stort, hitta.se har ju listat de flesta efternamn, men bland altar och sopraner var det självfallet svårare. På den tiden var de alla förmodligen inte okyssta, men bar fortfarande sina flicknamn.

En handfull bara, var trots detta saknade och några mer saknade för att de dött, helt enkelt och i förtid.

Så hade vi ett orientaliskt partytält och alla, i alla fall flertalet, hade lagade rätter med sig att ställas på ett gemensamt delikatessbordet. Snygg dukning och varierad bordsplacering.

Men förstå, man tycker själv att man är sig lik efter 30-40 år. Man är liksom på sitt 60e, men på sitt 32a i sig självt. Varför hade folk förändrats så, alla dessa kärlekar, alla dessa vackra, unga, skönsjungande. Djävla tid! Djävla goda tid; alla hade fått erfarenhetsfernissa, grå hår och blivit ännu mer attraktiva än förr.

Så tog vi ton med Anders Lindström som tongivare och Jisses, det lät överraskande bra. Så djäkla bra!

Nu är det bestämt. Nästa sommar blir det en konsert med Kummelby och Silverdalskörerna hopslagna och i Rättvik som det verkar. Verkligen roligt. Men roligast var nog att träffa alla människor igen, alla som man fortfarande betraktar som de där viktiga i den egna historien, de som man relaterat till både intimt och nära och som följt med en genom alla åren trots att de varit väldigt långt borta och man trott att man aldrig ska ses igen. Så tänkt blir det ändå lite märkligt med återseenden.

TACK alla vänner överallt och allrahelst på Facebook



Året då jag föddes infördes också en "flytande midsommardag" under mottot att "fira gärna, men gör det på en fredag". Det betyder att min födelsedag den 20 juni också infaller på midsommarafton emellanåt, men inte alls i år.

I trädgården, hittade jag den första buskrosen utslagen idag. Den ger jag till alla här som behagat gratta mig på min födelsedag.

Stort tack alla.

söndag 19 juni 2011

Valeriana och två av mina tre vackra döttrar


Nä, men jag behöver inte ta något lugnande, Vipassana och Sammatha(*) gör godare för själen och i kombination med trädgård är lugnet betydligt - inget behöver nå mig av det jag inte vill, att styra över mig själv i förhållande till omvärlden.

Självfallet reflekterar jag över bilden på Valerianan som nu blommar för fullt i örtlandet. Egentligen borde jag inrätta en odlingsbädd för medicinalväxter, men örterna och de klassade medicinalväxterna växer så intimt samman att det nästa vore löjligt. I stället då att öka helheten. Det börjar bli trångt.

Vänderot

Valerianan, eller vänderoten, har en fantastisk doft. Blir den för intensiv är den så gott som kväljande och blir så om man tar in den. Ännu värre är det med roten, som bara är kväljande när den torkar. För så kan den det behagar försöka sig på. Vänderot att torka. Hacka och bered en tinktur genom att täcka med kronvodka. Låt stå att dra ur och oxidera i en täckt burk i köksfönstret i fyra veckor, sila från och skänk med 30 droppar(**) i en sked före sängdags för lugn sömn.

Namfon
Prayfaa

Tack och lov är min sömn att föredra. När huset tystnat och jag gjort färdig tjänst som make och familjefar brukar jag stjäla några ögonblick för mig själv i den egna natten. De rogivande skrivtimmarna vid pass midnatt, Inte sällan sjunker jag in i en vaggande skön sömn, sittande. Efter en stund är det bara dags att masa sig till sängen.

Plockade en bukett med vita pioner och blåaste iris, när vi före regnet och som hastigast var i trädgården, Jag, Lovisa och Alma.

Pioner och Iris

*Pali för meditation och enkelhet
** Vissa människor kan vara så funtade att de inte tål Valeriana och blir då snarare rastlösa, får mardrömmar, får oförklarliga förändringar i sinnesstämmning, kan börja gråta och skrika när som helst, får andnäd och huvudvärk. Så, vid närmare eftertanke, skit i det där med tinktur och jobba Er trötta i stället.!

lördag 18 juni 2011

Äntligen krollilja


Jag har alltid och sedan jag första gången var på Linnés Hammarby för en förskräcklig massa år sedan, önska mig krolliljor i perenna rabatten. Jag gjorde försök hit och dit och frösådde och planterade lökar, men inget liksom hände. Jag visste ju att inget skulle hända - det som händer sker nämligen väldigt sällan med krollijla ända tills dess de själva sätter fart och då för de det med bravur och begär.

För något år sedan fick jag en planta av min estniska granne Reisi Nyström. Så plötsligt i vår är den där. Nu väntar jag bara opå att knopparna kliver ut. Om nu inte, liljebaggenvarit framme även här.

Inte frågesport, inga priser, men vad i himmelens namn är detta?

Den här kom upp i änden av sparrisbädden. Jag vet inte om det kan vara en ledtråd, det är det inte för mig, men jag knäppte två blodröda liljebaggar som kröp på bladen häromdagen.

fredag 17 juni 2011

Så sover August efter en lång dag

Den vackre August i djupaste sömn, även en nattugla måste vila

Han är en liten nattuggla och han älskar kaffe. (det gjorde jag också när jag var fyra, sedan har det bara fortsatt.)

August är alltså bara fyra år. Nu sover han sent omsider.

Trodde jag skulle få några timmar att jobba i kväll, men en "snatterand" höll mig sällskap; Varför då? Hur då? Hur gör man? Vad händer?

Har varit stand in för personal på vårt dagis idag. Fått förmånen att vara med August under halva dagisdagen - började klockan 12 som jourförälder på föräldrakooperativet.

August föreslog att vi skulle så alla fröer i dagisträdgården.

Turligt har jag en papperspåse och en plastpåse. Däruti ligger "våldsamma samlingen", fröer jag hittar under soliga vindstilla dagar om hösten. Fröer från trädgården i en salig blanding.

Jag grävde och lade ut riktningen där barnen skulle så, sedan, med små små händer, sådde de av hjärtans lust.
Solros, bondböna, rosenskära, pumpa, melon, bondböna, ärtor och en massa annat i enastående rader.

Sedan gick vi att rensa grönsakslandet och det behövdes. Barnen gick med ogräs till komposten och byggde en stor hög. I veckan ska vi så rödbetor, morötter, bönor. Då kommer de att vara klara till efter sommarlovet.

onsdag 15 juni 2011

LCHF - det fungerar

Härligt mör högrev av fransk beuf, ska jag erkänna, blir lite trist i längden, men Rodjana lagar ibland med smaker jag trodde inte fanns

Det var den tredje maj. Jag ställde mig på vågen. Och jag bloggade tre dagar senare, den femte maj. Fetdrypande mat i tre dagar hade redan givit resultat.

Ha ha ha, skrattade folk som varit inne på min blogg - självklart måste den djäveln banta som bara äter. ha ha ha den fete fan.

Sånt är ju kul! Ännu roligare är att jag idag, snart sex veckor efter start faktiskt måste använda byxorna från början av 2000. Mina vanliga gångkläder bara hasar av vilket inte är upplyftande för någon. Sockervärdena ligger så lågt att jag är friskförklarad. Nu är så pass mycket borta att jag vågar mig på att promenera/träna vilket jag klarar idag utan att hälsporrar, krampvader och knäsenor skriker av tyngd och smärta. I böckerna står att då ska man rasa i ännu hastigare vikttempo.

Så här sörru bröätare, det är så här det ska se ut. Si där ett riktigt stycke kött!"

Synd då - har jag ägnat mig åt synd. Jodå, vad vore livet utan det där extra som feta belackare genast kategoriserar som synd. Jag har syndat. En middag i trevligt sällskap på restauang Frantzén Lindeberg om den är känd? Och titta på bilden från igår, den lilla macaronen som ligger där på det vita klädet och inte bara ser oskyldig ut och lockande utan också är en av de bästa att äta i helöa landet, kanske Europa, äh fan, jag vet, det var den godaste jag någonsin ätit. Sytes det på bågen i morse, nähehehe.

Förenklare av omvärld säger "Du det där är skadligt och något djävla skit som man inte ska ägna sig åt. Grattis Dina ådror ser ut som feta avloppsrör vid det här laget.

Jag konsulterade en kärlkirurg. Han har ägnat sig åt mikrokirurgi i hela sitt liv och han har aldrig kunnat konstatera kärlförändringar kopplat till kost (däremot till rökning!)

Så fortsätter vän av ordning, den prudentligt hederliga som hymlar med alkohol och som röker cigaretter av märket Prince: "Det som man stoppar in måste komma ut. Enda sättet att gå ner i vikt är att äta normal och röra sig".

Så förenklad är inte fysiken, möjligen i en värld utan lånekort på bibliotek och hos folk som menar att man har en boksamling hemma med idrottsboken ett och två i hyllan, men inte i verkligheten.

Rester av det fett jag äter kommer ut den naturliga vägen. Intag av fett lär kroppen att också förbränna fett, något annat finns inte att förbränna. Fett sätter inte fart på insulinet eftersom insulinet är till att ta hand om socker. Det som inte insulinet kan ta hand om omvandlas till fett - cirkelargumentation är alltid svår att förstå för den som inte vill förstå eller som är så fullmatad av generationers förutfattade meningar att den inlärningen inte går att bryta.

Men jag ska ärligt inrymma att visst, alla inlärda varningsklockor ringer och sirener tjuter och det är ett djävla viljeliv när jag sitter där med såar av smör, "grädda" (Kajsa Varg uttydde det så) och det fetaste av kött framför mig och sinnet vrålar TALLRIKSMODELL.

Men häng med på det här. det känns som om kroppen vaknar och jag tror det är bra karma dessutom i den mening att jag försakar, inte för någon annan, bara för mig själv.

Ser Ni någon som lyser efter dessa veckor, som nu är högst halvtid, så är det inte en lysande Lager av kolesterol, det är av glädje han lyser. Glädjen över att det funkar!

Macaron - varken mer eller mindre


En perfekt macaron ska ha samma motstånd rakt genom. Man ska inte känna skillnaden mellan mandelkaka och fyllning. En macaron ska vara som en enda enhet och kan inte ätas som färskvara då den som nybakad inte erhållit sin rätta mognad.

Den här macaronen, på bilden, är ett perfekt arbete av Daniel Lindeberg. Vad han förmodligen vet är att hans arbete föregåtts av en ständig utveckling med just detta slags bakverk på fin deg. Macaron är franska av italienskans maccherone och betyder just fin deg.

En annan Italiensk import till Frankrike kom redan under första hälften av 1500-talet och hette Catherine di Medici. Hon giftes in i det franska hovet som blott fjortonåring. Till Frankrike tog hon med sig inte bara förfinade gastronomiska italienska idéer utan också en och annan brigad från både varma och kalla köket. Dessa kockar var väl bekanta med mandelmjöl och italiensk maräng.

Men likt överallt i världen, vedeldade ugnar var ett hinder för finare bakverk. Macaronerna då var stela och spröda som skorpor och åts naturell eller användes som dekorationer kring andra bakverk.

Det skulle ta flera hundra år innan macaronen förfinades och blev ett klassbakverk som alla har en åsikt om.

I Sverige har vi haft något liknande sprött och sötare bakverk som omnämns redan av Linné under Ölandsresan. De bakades i Gaxa av mjöl och ägg, sansades ut som rundlar och penslades med smör och ströddes med socker, lades sedan hop två och två.

tisdag 14 juni 2011

Paris? Nej, trottoaren på Lilla Nygatan, Personalmat på Frantzén Lindeberg!



Visst är det snyggt, brigaden på trottoaren. Det är så här det ska vara. Upptakten till kvällens service. Intensiviteten bryts ett ögonblick med personalmat i sommaren och då tar man med sig designstolarna inifrån och ut i folkvimlet för att andas turistfälleluft med alla andra.



Man kan tänka sig hur det var efter sekelskiftet mellan 18 och 1900-tal. Just här, i den lilla lokalen som just nu är bankettmatsal (den ligger snett emot restaurangen), var det på den tiden en smör och mjölkbutik. Säkert som gatan har alltså trottoaren befolkats av liknande vitklädda skepnader förr - på den svartvita bildens tid.

lördag 11 juni 2011

Rödbetor, mangold och ogräs

Första vita pionen slog ut idag och de rosa är sprickfärdiga


Det finns ogräs och ogräs. Jag har tvångsinsått klätt bakom kubbvetet bara för att de alltid vuxit i hop och så sedan folkvandringstid.

Blommande klätt

Berättade jag inte den historien om när vi på fjorårets Skördefest inbjudit Sollentunas naturvårdschef Rikard Dahlén för att berätta om de historiska odlingslandskapet på Järvafältet. Lysande föreläsning med grödor att visa i stället för Power Point. Hit släpade han råg som var manshög. Sådan råg som man inte hört talas om sedan raden i Hemsöborna av Strindberg. Han hade också ett tidigare utrotningshotat, men nu räddat Kubbvete. Ett vete som är stadigt, friskt, och med ax tjocka som en kubb.

Det verkar vara något i rödbetan som lockar till sig ogräset som lägger sig som en revande matta över jordytan. Så var det i det två trädgårdarna jag besökte häromsistens och så är det hos mig. Nu är ju rödbetor sanslös tröga att dra fram, detkanske är därför man upplever ogräset som så starkt, det har inte en så lång startsträcka. Idag, i alla fall, tänkte jag att sätta mig i det meditativa och låta tid och sol mötas under några timmar och samtidigt handjaga fram de rödgröna rödbetsbladen.
Det börjar arta sig efter några timmar. Trädgård är meditation!

En av de ivrigt lyssnande åhörarna var min odlingsgranne, Daniel, från Fyndet. Han sken upp som en sol när han fick se vetet och så sa han så förlösande: "Men det där vetet odlar vi i Libanon - det blir jättegod bulgur av det, bra, Jättebra att det finns här i Sverige nu också"!

Klätt är alltså det ogräs vilket växer med kubbvete.

Nu artar det sig. mangolden bakom har kommit upp. I morgon sätter jag purjo, sår gurkor, sätter ut squash, jämte några solrosor, signebönor och så bygger jag en ställning och sår störvaxbönor. Efter det är det bara att vänta.

torsdag 9 juni 2011

Farsan fick ligga hela natten med hjärnskakning - kommunen hade inte reparerat larmet som de sagt!



I ett år har mina gamla föräldrar bott i ett så kallat Trygghetsboende i Sollentuna.

De var glada över att få det tryggt och trevligt omkring sig.

I ett års tid har vi försökt få till ett fungerande trygghetslarm. Det har varit ett problem. Kommunen, kommunala fastighetsbolaget, kommunala energibolaget, Internetleverantören, larmleverantören, alla har varit involverade. De får till en funktion medan de är på plats, sedan havererar det.

En leverantör menade att man måste starta om enheterna ofta för att det ska fungera — säg det till en 90 åring som slutade köra bild för 25 år sedan och en mamma som aldrig tyckt det varit trevligt med knappar och teknik.

Följden är att trygghetslarmet fungerat bara lite då och då och med de har beställaren, det vill säga kommunen, varit nöjd, men det har inte vi vetat om — att man faktiskt accepterat ett ”då och då” larm isf ett ”on off” larm.


För två veckor sedan blev min mamma sjuk, hastig infektion, onåbar, förvirrad. Larmet fungerade inte. Hemtjänsten var tack och lov där och ringde från egna telefoner efter ambulans.

Rapporten från kommunen var att larmet fungerade, sedan ”de varit där och skruvat”.

I morse hittade hemtjänsten min pappa, liggande på golvet. Larmet fungerade inte. Han har legat där vet inte hur länge i natt, han själv kan inte svara eftersom han lever i ett enda stort NU!

Jag ringde kommunen och försökte få tag på en ansvarig och ställa tre frågor:

1 Måste någon dö innan larmet fixas.
2 Vem är ansvarig för larmet.
3 Hur går ni vidare efter att farsan fått ligga på golvet i natt och med hjärnskakning.
4 Morsan, på sitt 86e, är nu ensam hemma, afatisk och kan inte meddela sig med någon (i övrigt rask i skallen), när fungerar trygghetslarmet?

Jag fick inte svar på frågorna.

I den här kommunen har vi en företagskultur som kanske kan vara nyttig i vissa ekonomiska, praktiska sammanhang, men är det inte när det kommer till människor. Den går ut på att alla chefer och underchefer håller varandra om ryggen, i realiteten slickar uppåt och sparkar neråt. När man ska prata med personal är de hela tiden livrädda för den närmast över i hierarkin för den åsnespark som hela tiden hänger i luften. Slicket uppåt består i ett ständigt skyddande så det är hart när omöjligt att, som i vårt fall köpare av en tjänst, komma i kontakt med cheferna.

”Det är många olika som är ansvariga för det som hänt”, fick jag som svar.

— Jag vill ha ett namn.

”Hemtjänsten”, svarar ifrågavarande chef.

— Nej, det är inte hemtjänsten som ska ansvara för Ert larm som Ni administrerar, hemtjänsten är inte ens kommunal, den är godkänd som entreprenör, knappast med ansvarighet för Era trygghetsalarm.

Farsan ligger på sjukhus med hjärnskakning. Han mår inte bra. Hade han kommit in tidigare hade han mått bättre.

”Jag vet att det varit problem så vi har utrett problemet i ett år nu och inlett förberedelser för en ny upphandling av andra slags trygghetslarm, sådana som fungerar”, svarade enhetschefen Mona Sackeri.


— Det betyder alltså att man redan för ett år sedan insåg problemet. Självfallet efter våra klagomål, (inget tryghetslarm i de två husen med trygghetsboende fungerar tillfredsställande, inte TV oeller telefon heller för den delen)

”Vi har utrett problemet”.

— Vad har Ni kommit fram till, frågar jag.

”Ja vi har gjort en utredning, du får nöja Dig med det svaret, frågar Du mer nu lägger jag på telefonen”.

Då ska jag be att få ta del av den utredningen. Lägg den i kommunalhusets reception i mitt namn så tar jag med den hem och äser så att jag kanske förstår bättre varför min pappa fick ligga i natt på golvet med hjärnskakning för att larmet inte fungerade.

Senare får jag veta att enhetschefen ljög om utredningen. Den finns inte. Det var en annan ur personalen som erkände det, en som inte går under enhetschefen och därför inte är så rädd.

”Jag har ett nytt jobb här på kommunen, Hon är inte min chef längre”.

Farsan hittades i morse. Man kan undra hur mycket som hänt under dagen, fram till nu klockan 16.

”Jag började jobba och ringa runt för en halvtimme sedan”

— Men chefen som inte är Din chef sa att de hade haft folk som utredde vad som skett under hela dagen. Då ljög hon igen.

Under hela det här året har folk ljugit för de gamla, lovat och lovat, luftutredningar på luftutredningar och så har de skyllt på varandra, alla skyller på alla för att skydda varandra.

”Vi har ingen som är ensam ansvarig för det här”

Ingen, INGEN, frågade ens hur det var med farsan!
HALLÅ! Är Ni verkliga, Ni tjänstemän i Sollentuna kommun, finns Ni på riktigt?

onsdag 8 juni 2011

Två vackra trädgårdar, Malmköping - Askersund tur och retur

En man och hans häst

Få se nu, jag ska inte avslöja för mycket, men det är klart att den här dagsturen är jobbrelaterad och att det handlar om mat råder det heller inget tvivel om och till och med att det handlar om gastronomi i den högre skolan.

Äh, jag säger inte mer, det får luskas fram och snart blir det mer officiellt - det är mäktigt fett. (tänk om man skrivit så för tio år sedan då hade inte en djävel förstått!)

För en odlingsslänt


För mig är det en makalös söderslänt i ett böljande vackert landskap och med en närande lerjord som håller fukten i värmen.

Han heter Jan Andersson och är trädgårdsmästare. Den där befriande förståndiga typen som är besatt av tomater som odlas i riktig jord och som har ett skal som är så pass tunt att köttet innanför får smak - de tomater vi tvingas köpa i butiken har aldrig matats med jord, bara näringslösning och deras skinn är hårt för att tåla transporter med påföljd att innehållet inte hinner få den solvarma smaken.

Jan Andersson med stensöta i skogen, men mest är han i sin trädgård - lite läskigt när man hittar folk med så stor kunskap och känner att man själv blir hel i hans närvaro, Tack för att han tog sig tid, det var värdefullt

Han är mästare på tomater och har 80 olika sorter när det är som varmast, men också ett böjande hav av sådant som ligger mig nära - de gamla smakliga sorterna, haverrot, skärböna, bondböna och så det smakliga lilla - ofta hittar han detta även i skogen, stensöta, granskott, örter. Men det är jorden som gör mig en gnutta fylld av avund, dessa rader som aldrig vill ta slut, detta tålamod som är som meditation, vilan i själva det hårda trädgårdsmästararbetet, men han är tränad. Förr var han lärare coh skolade barn, nu skolar han det allra bästa av växter.

Den ångande fuktiga havsbottnen - jorden i Åmmeberget


Några timmar västerut ligger Askersund. Där uppe vid Åmmeberg, drygt fem mil från Örebro - dit har Lars Feddeck flyttat. En tysk norrman med en blandning av dialekter. Han har gått från olika slags lantbruk och hamnat i Sverige "för jag tyckte jag skulle byta land", som han säger med ett leende.

Huset i hästhagen - naturnära och svidande vackert



Jorden andas, nästan frustar i den fuktiga värmen när vi är där. Här är landskapet mer slutet än i Malmköping, inte alls böljande, gläntor, mystik och med berg och jord som värmebatterier ovanför xinkgruvan och med kobolt i ytläge.

Lars Feddeck har tre ardennerhästar och ett ardennerföl. Huset liger mitt i hästhagen. Odlingen är inhägnad. Han har byggt en vagn, "ein egen prototype". Framför spänner han en 27 årig klok dam. Jorden svarar som för en dinosarie när hovarna tar tag. Med superprecision kör han mellan rödbetsrader och gul lök och skär fåror för att få bort ogräset som tar näring, Ett ekipage på flera hundra kilo, som en gladiator står han i vagnen med tömmarna.

De sköna svinen

Nere i en annan hage går två suggor och en galt, ett knippe nyfödda kultingar och tre mellanstora. Linderödssvin om är den ällgamla svenska lantrasen och en gång på väg att utrotas. Jag tror att det var på Linderödsåsen i Skåne som det till slut hittades bara åtta kvar. Av dem har man genom skicklig avel fått fram en stabil stam på mellan två och tre hundra individer vars avkomma Gud förbjudit att använda i kommersiell svinindustri. Linderödssvinet har en helt annan konstitution, det smakar "glad gris" och krumbuktar sig inte av tricks vid tillagningen, går de ute har de ett rejält lager fett och späck som smakbärare - se där min julgris!

Precis körning mellan såraderna

Här finns de människorna som vågar gå mot strömmen och som förstått att odla bara det bästa, riktiga sprättkycklingar med det gula fettet innanför skinnet intakt uppfödda på naturlig föda utan tillsatser och med tuppen vakande över dem så att allt går rätt till. Här finns grisarna och här finns grödorna som är ofördärvade.

Det här var värt varenda mil för in-put och inte minst som en stärkare av självförtroendet. Jag har hunnit lika långt, inte haft bråttom, ägnat mig åt tålamod och sett glädjen i den.I morgon är det den nionde, då sätter jag av tradition ut majsen och de bönor jag förodlat. Då sätter jag gurkplantor och squash och då tar jag bort skynket över potatisen och kupar. Jag är övertygad om att det blir fler resor till både Jan Andersson och Lars Feddeck i sommar.

tisdag 7 juni 2011

Elak skrikig sol över groende grönt i trädgården

Klätt och kubbvete som jag lagt avskilt i örtagården.

Det är så!
Samma visa varje år - när allt börjar spira, när det man sått verkligen också kommer upp och rikligt. Rödbetor, gulbetor, vitbetor, röd och gul mangold, bondbönor, vintersquash, potatis, dill, persilja, koriander.

Det är så roligt med öreter som är perenna, det är dessa som först känns "färdiga" i trädgården

Som Linnés temynta som redan nu kan skattas på bladen i hett vatten för rogivande och välsmakande stunder. Bäst blir den när den blommar och man kan överskölja en blomställning med hett vatten. Först blir teet svagt grönt och när vattnet trängt in fullkomligt exploderar det i tekoppen av lila och blå virvlar

Jag har aldrig sått bönor före första veckan i juni. I år på Ingemarsdagen den tredje. Snart lät de titta fram. Gurklisten klar, plantorna ut den nionde. Då sätter jag också ut majs och Signes tillsammans med diverse andra köldkänsliga.

Igår, om eftermiddagen lät jag vattna i två timmar med spridaren. Det ångade och doftade jord, grodd och kärlek.

Så här långt har vintersquashen Blue Hubbard kommit sig. Den är sååå god. Mörklila i skalet och ska ha en rejäl lagringsdusör inomhus när den är mogen och sedan långlagring för vintern i kyligare läge.

söndag 5 juni 2011

Spelmansträff och Street-Art med Bench

Målning på tidningspapper.

Ja se det här var ett första försök - ett ganska lyckat sådant om man ser det hela till antal aktiva. Gästerna på Hersby var annars lätträknade. Marknadsföring med affischer och annonser räcker inte. Å andra sidan var det här ett första initiativ att arrangera ett spelmöte på Hembygdsgården. Vi har nu fått reda på att spelmännen i Sollentuna finner Hembygdsgården med den underbara miljön och möjligheterna så attraktivt att man beslutat flytta den lokala spelmansstämman hit och alltid som idag Nationaldagens afton. Så kommer den här dagen att etableras.

BENCH; , Karl Nybom, Britta Backhans, Marcus Jernberger och Filip Lindström. På bilden saknas Jimmy Morales Leyton

Samtidigt som spelmännen tog lador och hus och skrymslen i besittning hade streetartgruppen Bench vernissage på en liten utställning i Hembygdsföreningens utställningslokal på Hersby. Utställningen visas nästa gång på Midsommar.

lördag 4 juni 2011

VID VENUS TUTTAR, VI MÅSTE GÖRA OSS AV MED SKITEN*

Bench, utställningen nyhängd i utställningslokalen på Hersby Hembygdsgård. Vernissage söndag kl 16:00. Hersby öppnar med spelmansmöte kl 15:00 och avslutas med dans på logen till 22:00 - varm mat och kaffe finns.

Filip Lindström är en av utställarna, här har katalogen precis kommit från tryck - den finns i en mindre upplaga och säljs för 20 kronor styck på utställningen.

När Hembygdsföreningen i Sollentuna nu visar några ungdomars verk som går under benämningen "Graffiti Hot Tradition" gör vi det för att visa på historiska perspektiv. Med på utställningen är föreningens "vargadjävel" som jag egenmäktigt kallat den. Uppe i "Stenhuset" som är från 1700 talet, hänger, uppträdda på lina, en hel samling med elaka bilder målade på gamla säckar, ägnade att skrämma Gråben in i fållor i akt och mening för att skjuta livet ur honom.



Vargadjäveln skulle kunnat vara målad idag! Ändå härrör den från 1800-talet, nu insynkad i utställningen.
I ett hörn hittar vi också ett fotografi på runor inristade i en marmorbalustrad i Hagia Sofia i Istanbul


Evenemangsnot på Facebook här!

*Rubriken är ett så kallat klotter på en vägg i Pompeji. Och självfallet utvald med anledning. Det finns många som vill stoppa allt som har med den här kulturen att göra och gärna vill följa uppmaningen på pompejiväggen från cirka år 58. Inget är nytt under solen och allrahelst inte krav på inskränkningar i yttrandefriheten! Unga människor anmäls, utreds och döms till dryga böter och skadestånd, deras liv blir fullständigt ödelagda - med vilken rätt?

Söndagens huvudevenemang är naturligtvis spelmansmötet som kommer att engagera så gott som alla spelmän i Sollentuna med omnejd. Sollentuna Hembygdsförening har aktivt sökt knyta spelmännen till sig. Det resulterade bland annat en grupp som kallar sig Hersby Spelmän. Sedan tidigare har vi ett ungt "husband" på Hersby Hembygdsgård i Klasro Fiol.