söndag 6 september 2009

Märklig liten Flores


Hon är nästan verklig. Flores på Riksmuseet. Den lilla fördvärgligade fornmänniskan som får alla vetenskapande genetiker att rynka pannan, länken i den annars så hållbara utvecklingsläran som blivit så svag och som kanske kullkasar allt annat tidigare tänk.
Hon dog ut för 12 000 år sedan på den lilla ön Flores i Indonesien.
Det är bara fyra fem år sedan som hon upptäcktes - innan dess fanns hon för otroligt.
Vi var på Riksmuseet för att titta på svamp och slängde oss in i jordens utveckling på 25 minuter från sovande dinosaurieungar förbi neandertalare och homo florensiensis och allt i naturtroget material. Gack dit och upplev med ungarna, ni som har några - ni andra kan gå dit själva.

Skräck-Alma


Storasyster Lovisa fick hand om Alma och sminkningen.

Grönkremla, kantkremla, mandelkremla


Nya mantra för oss i svampskogen.
Dessa tre blir årets lärdom.
För så har vi gjort att vi tar ett par svampar åt gången och lär oss fullständigt så att vi inte behöver riskera ngåonting.
De senaste årens favorit och inlärning var en enkel matsvamp men fan så god, citronslemskivling.
Nu ska vi ut och titta i granskogen efter mandelkremla och under björkar efter grönkremla - svamparna jag suktat efter länge att få kolla in vidare och som det brukar finnas så gott om.
Vi var på svamputställning idag på Riksmuseet.
Där möter man folk som alltid får korgarna fyllda och som kan skilja på allt mellan liv och död - fantastiskt, vi vill också bli sådana!
Mängder av farlöiga och ätliga svampar låg som utställningsex. Och det är bra för vi behöver kunna känna och dofta och titta nära. Som med kantkremlan att foten är mycket hårdare än på andra kremlor.
-Ni måste smaka, smaka och spotta ut. Och foten ska vara lätt att bryta, som att den smular sönder - då är det en kremla - löd rådet.