onsdag 29 juli 2009

Te med Linné



Jag råkar ha en äkta Linnés temynta i min kryddträdgård. Där står den mäktigt inklämd mellan isop, vinruta och fransk dragon - till nästa år ska den få stort utrymme för den är inte bara dekorativ till tusen denna Monarda citriodora namngiven efter botanisten Nicholas Monardes som levde under senmedeltiden, den är välsmakande och flitigt "knipsad" också.
Ett svenskt namn på den här teråvaran som fick merkantilisten Linné att utropa att; "Nu har vi ett eget kejsarte från Kina", är Bergamottblomma för doftar man den ligger Earl Grey nära.
Nu "knipsar" vi blomställningarna och häller kokande vatten över. Ut ur växten sipprar långsamt klargröna och lilafärgade smakämnen och förmodligen kroppsverksamma nyttiga ämnen som Linné förstod är bra för oss, dietetiker som han var.
Väldigt rogivande och till och med läskande är detta te. Kyler vid värme och värmer vid kyla, ångestdämpar och gör en klartänkt.
Pröva någon gång, välsmakande på gränsen till sött.

Kantareller finns men inte här



Vi provade en helt ny skog igår. Vacker skog, men fick inte ihop mer än till ett kantarellsmör.
Använd Valios osaltade.
Rensa en liter kantareller och hacka dem grovt. Fräs i väldigt mycket smör 50g i hoppande het panna.
Det ska gå hastigt, precis exakt när kantarellerna släpper sin saft så ryck undan pannan från elden och häll innehållet i en skål. Mixa med stavmixer till en grovkornig massa - ska se ut som grovkornig senap ungefär.
Ha 250 g rumstempererat smör redo och häll över den forfarande heta kantarellblandningen. Blanda med gaffel, det gör inget om smöret smälter lite och blir löst. Salta först nu med grovt flingsalt (rejält) och vält smeten på ett smörpapper eller i en sprits. Rulla ihop till en korv och förslut ändarna eller spritsa ut rosor på pappret och kyl.
Nu åker vi till klassiskt skog och hämtar hem - kanske jag kan visa bilder på kantarellsmöret alldeles snart...