torsdag 18 juni 2009

Linnés egen mångfald frapperar



Som jag berättat tidigare var vi i Linneträdgården i Uppsala häromdagen. Det är det närmaste man kan komma Linné tycker jag. Där finns stentrappan i bostadshuset som blivit nött och sliten av både Linné och hans föregångare Rudbeckius. Där finns instrument och anteckningar, kläder och i alla fall tidstypiska tapeter och där finns påsvikningen till fröer.



Men allra mest frapperande är odlingsbäddarna med dess storslagna mångfald.
Här hittar jag växter som inte finns med i Adonis Stenbrohultensis, dvs uppteckningen över vad fadern odlade på prästgården i Småland.
Några exempel är thaibasilika och holy basil.
Jag brukar säga att det mesta av det vi odlar idag tillhör hans århundrade, allt utom jordgubbar.
Men så är det smaken också, det är klart det skett en degenerering i smak genom århundradena och lnskan om så stor avkastning som möjligt.

Handmålad tepet efter mönster från 1700 tal. Den här tapeten är hämtad från en lägenhet rakt över gatan från Linnéträdgården och där bodde en av Linnés egna döttrar.

Mina bondbönor från Bunge som jag fick för några år sedan genom en ansvarig på POM har en helt annan smak än de jag får av kommersiellt modernt utsäde.
Jag ser fram emot att smaka årets potatis som jag får från SLU. Fem olika sorter som togs in från England av industrimannen från Nolhaga, Ahlströmer.