söndag 29 mars 2009

Andra ostron som "Rockefeller" till exempel

"Färsköppnade" ostron ute i sumpprärien

Verkligen andra ostron. Gräddiga, matiga och söta, men utan smak av hav, utan liv, utan det där sexigt halkigt våta algblommande saltiga.
"Amerikannska oysters" är feta blobbar i jämförelse med de små intensiva flatøysters från Nordnorge eller de Marenne ostron vi åt senast hemma.
Jag har ätit dem förut och närmast blivit småäcklad av deras storskalighet, de liksom upptar hela munhålan och till skillnad mot sina kallhavskusiner omöjliga att pressa sönder med tungan mot gommen för största möjliga njutning där hela kroppen blir hav och ett med gomsegel och allt.
Ostronen på bilden är färsköppnade (Sicket ett konstigt uttryck). De åt jag med Tabasco och till och med med ketchup. Men titta lite närmare på ostronen, klicka på bilden så att den förstoras och se hur mjölkvita ostronkropparna är. Vi som är ostronälskare och äter företrädelsevis franska eller norska, kanske till och med svenska ostron undviker dessa naturens eget viagrashot under månader utan "R" i som maj-augusti för att dessa sammanfaller med ostronens multipliceringssäsong då de ynglar och förökar sig och då blir lite äckligt mjölkvita och uppsvullna "inombords". Det är alltså när ostronen ser ut så som vi ratar dem och då sitter det liksom i ryggmärgen att "sådana ostron estmeras ej".

Burkade ostronkroppar

Nu hör det till "smaken" att ostronen i Louisiana är sådana uppsvullna vitmjölkiga året om.
De är som kräftorna i sumpmarken inte alls samma ras som de kalla havets frukter. Andra slags kräftor som inte ens kan para sig med "di svenske", andra slags ostron, ketchupostron, tabascoostron.
De kommer till restaurangerna, appropås det här med "färsköppnade", som lösgjorda färska ostron utan skal och paketerade i platsburkar. Skalen är "flergångsskal". De används om och om igen. Första gången när de var färska tas de tillvara och körs i diskmaskin tre gånger på raken med starkt diskmedel och på hög värme, sedan räcker det med maskindiskning efter varje användning. Ostronkropparna, som håller en vecka i kylen, läggs en efter annan i skalen och serveras.

Ostron Rockefeller

Inget hav som ackompanjemang, ingen saltig doft, egentligen ingen smak eller doft alls och då passar de alldeles utmärkt som Rockefeller som de serverades en gång på Antoines och hur det går till ska jag berätta senare för jag träffade nämligen en av slowfood och creolkökets förgrundsgestalter en eftermiddag i New Orleans för att laga mat ihop och prata mat i synnerhet.

Äta krokodil - överkurs och onödigt på gränsen till vidrigt

Alligatorkött som friterats till allmän smak.

Jag äter inte rovdjur, gränsen går vid gädda, men jag har smakat det mesta, hund i Kina, katt i Indien av en eller annan märklig anledning, krokodil, alligator, ormar och björn. Det sistnämda sött i smaken och ganska vämjeligt liksom ormen jag fick i flera serveringar i både Kanton och Shanghai. Häromdagen konfronterades jag återigen med alligator på Dupuy's i St, Abbeville. Vi åt en sen middag där, ett typiskt creol/cajuunställe dit "vanligt folk" går. Allt som serverades var friterat och ska man vara krass, och det ska man väl?, så smakade allt likadant. En krabba där jag fick koncentrera mig för att finna krabbsmak, knökfylld med ströbröd av "bästa märke". Jag såg en av de där burkarna med det ströbröd som användes, prefabströbröd så full med kemi att den kunde tävla med en varningstext för ett kärnkraftverk. Allt var vänt i och dubbelpanerat med ströbrödet och sedan friterat; krokodilen, krabban, kycklingen, räkorna, ostronen.
Nä, man blir ingen lyckligare människa av att äta andra predatorer och man blir definitivt inte lycklig av att inte smaka karaktäristik ett endaste dugg.


Tabberaset på en airboat ute i de oändliga träskmarkerna o Louisiana och på alligatorjakt

Sumpigt värre, fortfarande ser man sår efter orkanen Katrina och de alla övriga. Virke och bojar från mexikanska golfen långt inne i sankmarken, träd som möjligtvis fått fästa låg omkullblåsta, hela markstycken var uppfläkta. En tvättbjörn sat vid strandkanten noga vaksam på en alligator längre ut i det grönsörjiga vattnet så näringsrikt och en våtmark av oändlig betydelse för djurlivet. Fan vad man är privilegierad att få närvara

Continental - vinnare, som SAS för 15 år sedan

NY på distans

BOEING 757-200/300. Egentligen inte ett långdistansflyg från början, men förstorad och förbättrad blev det en perfekt knarr över Atlanten. Jag med mina 1:91 och X antal kilo över 100 fick gott om sovutrymme.

Kommer Ni ihåg SAS charmdrive?
Då handlade det om att skämma bort gästerna ombord, allt alltid avgå i tid, att möta passagerarna med ett leende, att ingenting skulle vara omöjligt.
I charmkurserna var det en dansk som jämförde med ett kassabiträde i en butik som efter att hon eller han slagit in varorna hjälpte till att packa påsarna med livsmedlen. Då var det frågan om att vara en "enkeltbager" eller en "dobbeltbagger". En enkeltbagger slängde ner varorna lite hursomhelst huller om buller ibland med äggen och frukten längst ner. En dobbeltbagger packade noga ner hårda paketen först, mindre inslaget ovanpå och frukt, grönt och ägg på toppen, räckte över kassen tilol kunden med ett leende och önskade en trevlig fortsättning på dagen.
Jag har rest med Continental till USA och inrikes där.
Kan bara konstatera att alla inom företaget är dobbeltbaggers. Jag har inte sett dess like, inte ens på Thaiairways International, så det så.
Ska man gnälla lite så kan det vara på maten, usch, helt enkelt, men så är det på alla bolag när man väljer apklass.