söndag 11 januari 2009

I Gaza dör barnen - svenska media toppar med hund som brunnit

Bild på SVT text idag när textTV toppade med storyn om hunden.

Den där teckningen som publicerades i PUSS i slutet av 60 talet blir väldigt aktuell. Jag tror det var Marie Louise Ekman som gjorde den, men är inte säker.
En kvinna som sitter med nedrullade brallor på dass och läser tidningen. Huvudrubrikerna på förstasidan handlar om det som idag finns på damtidningarnas och skvallerpressens förstasidor (inklusive kvällspressen). Längst ner finns en liten notis med en liten enspaltig rubrik: "Asien utplånat".

Idag brändes en hund ihjäl i en askhög någonstans när den 16 åriga matten var ute och rastade den. Det var på något bruk askhögen fanns och hunddödsfallet utmålas som helgens stora tragedi.
Samtidigt bombar Israel sjukhus, skolor, daghem, bostäder. Barn dör som flugor i det gigantiska flyktingläger som Gaza utgör. Det är inte ett krig, det är terror, avrättning och övervåld. Hunden i askhögen tror jag tyvärr är det enda som får folk i detta land, som domineras av djurrättsaktivister och ja-sägare, miljönördar och klimatdårar, att visa empati.

20 dagknut idag, fast på tisdag

Det är vår första syntetjul med en gran som bara viks ihop och ställs undan i låda. (Vet i katten var lådan ska ställas). Granen kostade mindre än en natursilvergran så om vi inte gillade det konstgjorda kunde vi slänga den åt fanders. Nu står den i vårt uteförråd

Javisst är det idag. Det säger jag helt utan grund och bara för att det är bekvämt för att det är söndag och ledig dag och alla julgransplundringar är igång. Egentligen infaller 20 dagknut 20 dagar efter julafton på Knuts namnsdag den 13e. Varför och vem Knut var kan man läsa på dessa kyrkliga sidor.

Den stora pepparkakan äts upp ikväll som kaffekaka. Den fick barnen av Gunilla och Heini till jul. Pepparkakshjärtat med den våldsamt härliga kristyren har hela julen gått under namnet Gunilla och Heinipepparkakan.

Morsning, korsning och goodbye

Vegetarisk lasagne och härlig entrecote



Man tager som det behagar. Det är precis vad Rodjana gjorde igår för Lovisa som bara äter grönsaker och fisk och skaldjur. Små tomater, färska lasagneplattor, bladselleri, purjolök i skivor, sojafärs, "pojkesoja". Ingredienserna varvades och täcktes med skivor av vår julost - whiskycheddar. Gratineras i het ugn tills genomkokt och fått fin färg. Alldeles utmärkt till de rejäla skivor av entrecote som stektes saignant, dvs bleu, dvs blodig och serverades med grovt hackad vitlök och smör från Ålands mejeri. Lite röksalt på lasagnen gjorde susen på det reda goda.

Oetisk marknadsföring av självmordsbok

Hon har en hel uppsättning akademiska titlar och hon skriver böcker, Ann Heberlein, i helgen utkom hon med en bok på Svante Weylers förlag om sina egna självmordstankar.
Lägligt "försvinner hon spårlöst" klockan tolv på dagen. Den medberoende omgivningen ringer polisen och anmäler försvinnandet, självmordsförfattarinnan misstänks själv ha begått självmord samma dag som självmordsboken utkommer.
Efterlysning går ut över hela Europa - tidningarna skriver om henne och sätter ut både bild och namn och kopplar försvinnandet med den nyutkomna och i dagarna recenserade boken.
Bingo - allt ljus i femspalt och stora trätyper i landets mest lästa tidningar.
Två timmar senare ringer Ann Heberlein från Köpenhamn och berättar att hon visst inte tagit livet av sig, vilket faller på sin egen orimlighet då hon ringer från Köpenhamn.
Om det här är en reklamkupp för att marknadsföra boken är det lite osmakligt, men storsmart speciellt som författaren både är teologie doktor och etikforskare. Var går gränsen för ett sådant företag?
Familjen sa tidigt, och medan Ann Heberlein fortfarande var försvunnen och via talesmannen Svante Weyler, att de inte satte försvinnandet i samband med boken.
Årets reklamgrej alla kategorier!