tisdag 30 juni 2009

Sommargrabb - Melonkille

Perfekt ost i Lunån



Det visste hon nog inte, Maria Leksell, när hon träffade Tage Johansson och flyttade till Lunån utanför Falun, att hon skulle bli giftig på ost.
Jag har länge känt till och köpt Maria och Tage Johanssons fantastiska gårdsskapelser, men i dagarna var det första gången vi körde upp till gården en bit från Hedemoravägen. På gränsen till pastoral liten by mötte oss, med kvarn och kvarndamm, smågårdar, skog och öppna landskap.

-Jag hade får från början för att hålla landskapet öppet och för att kunna jobba i Falun, men lodjuren använde våra får när de lärde sina ungar jakt och dödande. Vi förlorade 27 får på det sättet och när vi skulle snaöka om skyddsjakt var det så problematiskt att det var lättare att ge upp fårnäringen, berättar Maria Leksell.
Är det inte förbannat?
Det blev några fjällkor istället, men då gick det inte att jobba vidare i Falun, kor kräver mer än får. Så blev det ett mejeri också och tydligen är mikroorganismmiljön perfekt för med Marias handlag och kunskap blir ostarna gastronomiskt läckra äventyr.
Läs mer om Stor Lunån här

måndag 29 juni 2009

Mellankvarn med besatthet och kvalitet som drivkraft


Vattnet forsar från dammluckorna och delar sig kring en liten ö med hängmattor. Välvda broar över vattenfårorna och så det gamla kvarnhuset med buktande väggar som stått mot fors och fukt i många generationer.
En gång i tiden fanns det 17 olika vattendrivna verk efter ån i Delsbo. I Mellankvarn regerar Kristina Söderbäck med eget mjöl och andra produkter en kvarn kan ge, bageri, kafé med mat och en butik samt annat redigt hemkokt.



-Jag är ju bara amatör i bageriet, säger hon och får fram det bästa bröd man kan tänka sig, syrligt med doft av loge och säd och härligt blåsigt med en yta som man kan dö för att frasa i sig.
Hit kommer bagare och "andra amatörer" för att hålla seminarier så småningom har jag förstått. Kurser, deiskussioner, möten om det nödvändigaste i livet, det goda rena och oförfalskade.
Det är meditativt att hamna i ljud från vatten. På Mellankvarn härskar ett lugn och det lugnet störs inte av folk som släntrar ner mot kvarnen för att köpa frukostbröd eller äta lunch. Platsen är lugn och befolkad



Jag stannade över natten i detta lilla kvarnparadis där besatthet och lidelse är komponenter parallellt med ett stort kvalitetstänk.

Det finns all anledning att återkomma till Mellankvarn och det finns all anledning för Er som är i närheten att ta vägen till Delsbo och Mellankvarn.
(PS det finns ett privat vandrarhem nästgårds för rimlig övernattning.DS)

Tokblommande doftbomb



Vi åker efter små och medelstora vägar i Jämtland, Hälsingland och Gästrikland. Alla fönster i bilen är öppna för doft av skog, sjö och nyslaget hö. Värmen och solen är som i Thailand.
Så slår det som en doftvåg in i bilen.
- Jasmin.
Lika plötsligt som doften kom var den borta.
Så kom den igen och det var nästan som magi.
Vi tittade efter jasmin i trädgårdarna vi passerade, men jasmin doftar ju inte i knallvarmt solsken.
Så stämde doftvågorna med haven av lupiner i vägrenen. Färgpaletten som böljar i vägrarna här uppe. Lupinerna tokblommar i vägrenen och de doftar intensivt som jasmin konstaterar vi.
I Floran står det att lupinus är svagt doftande. Tillsammans i ett hav av blommor blir doften intensiv.

söndag 28 juni 2009

Ljuset, människorna, maten - BJÖRNMÖTET

Göran Englund i Överböle grillade perfekt älgbiff. Lokalare mat kan det inte bli, egenskjuten i skogen ovanför huset.

Det har varit oroligt härligt varmt längs Indalsälven i Ragunda.
Vi vaknade den där morgonen när Michael Jackson fortfarande levde och vi frukosterade.
Långt senare på dagen åkte vi över älven vid Krångede kraftverk och upp över åsen. Där, i en gryta, hittade vi Öratjärn, ett litet blänke med sandåsrenat vatten.
Vi hamnade där av två anledningar; ett avslappnat ställe att äta lunchen vi handlat i Hammarstrand och för att barnen skulle få svalka sig med bad.
Ni vet hur det är - det ligger annat folk på stranden och man börjar slå av en prat och samtalen växer och man möter en lika stor social kompetens på den andra filten. Samtalen verkar inte ha något slut; barn, lärande, böcker, historia, jakt, fiske - det bara rullar på och blir viktigt.
På den andra filten låg familjen Englund - Wallin och de bjöd på hemgjord svartvinbärssaft.
Några timmar senare satt vi hemma hos dem på slänten mot älven i ett fantastiskt ljus och köksträdgård med växthusodlad squash och lagade mat.

Maria Wallin och Rodjana ägnade sig åt thaismaker som överraskande stämde med lokalälgen i smak.

Mötet märktes i maten. Göran är jägare och tog fram älgbiff som han marinerade och lade på grillen. Rodjana och jag tog fram gasspisen ur bilen och lagade "Jam gong", het sallad på räkor och så wokade vi grönsaker tillsammans med Maria. Våra barn lekte i trädgården med den svidande vackra utsikten.
Samtalen växte och omfattade snart allt och med en smittande intensitet. Matlagningen gick över i ätande, vilken grillbiff - med hemgjord vitlöksmajjo och ropstad hemodlad potatis från i fjor. Hetta i thaimaten och solen gick aldrig ner. Vilken skönhet är det inte i det där?
När vi var barn sa vi alltid hemma att vi skulle få "främmande" när det kom gäster. Familjen Englund Wallin fick främmande på riktigt - som en blind date och vi kände oss otroligt berikade, bortskämda och glada över mötet.
Maria berättade att det varit björn på ängen framför huset. Som stadsbo får man björnfrossa bara av tanken.
Midnatt var det fortfarande ljust och vi genar hem över Indalsälven vid ett litet kraftverk med världens smalaste bro.
När vi åker nedför backen är det en äng in till höger. Alla i bilen skriker "BJÖRN"!!!
Och visst - från ängen och in i lövslyskogen "rinner" en björn iväg så det står härliga till.
Sicken en dag.

lördag 27 juni 2009

Döden i skogen

Detta är en samling stenar i Krångede vid en avrättningsplats. Stensamlingen är misstänkt lik andra platsers gravar.

Alldeles bredvid vägen vid Krångede, vid Simolletorpet och där det idag ligger en klubbstuga ligger Ragunda avrättningsplats.
Vi vet inte så mycket mer om den än att det avrättats folk där, förmodligen under 1700 och 1800 tal, kanske tidigare.
Det är på den gamla stranden till indalsälven före regleringen.
Dessa inbjudande jämtar beredde oss väg och visade platsen när vi frågade. Och det är klart att man träffar bå bygdefolk det första man gör, människor som är urkunniga.
Först var det Stefan Nilsson som körde före och visade vägen. Vi träffade honom vid Krångede kraftverksmuseum och han ringde omedelbart in Gunnar Sahlin som en gång i tiden haft en karta från 1700 talet och där platsen finns utsatt som "afrättsplats".
Nu har vi nsett en hel del avrättningsplatser och kan jämföra.
Begraver man en människa så ser det likadant ut på plats efter plats.

Stefan Nilsson tv och Gunnar Sahlin, urkunniga bygdefolk i Krångede som ledde oss fram och berättade om avrättningsplatsen för Ragunda.

Ganska omedelbart kunde vi hitta minst två gravar efter cykelvägen. Det en slags morbidturism vi ägnat oss åt, men under en lång tid i arbetet med min bok "Döden i skogen" ägnade jag mig åt att se avrättningsplatserna i gamla handlingar och i dokument, överklagningar av dödsstraff till kungen och i prästers rapporteringar och skillingtryck. Därför är det ganska "befriande" att se platserna i verkligheten.
Jag har en del kvar att titta på. I boken finns listat över 450 avrättningsplatser i Sverige.

Hammarstrands gastronomi



För oss, när vi ligger ute, låter vi upplevandelandet komma till oss snarare än söker upp det. Ändå åkte vi till Hammarstrand för att inhandla en karta mer högupplöst än den vi har. Jag känner nämligen till en avrättningsplats i bygden som jag ville titta närmare på, men inte klarade av att hitta utan en 50 000 delskarta.
Vi gick efter storgatan i Hammarstrand, Centralgatan, och det var väldigt trivsamt med folk som pratade med oss vart än vi stannade till.
Så hamnade vi i "Det goda livet", en liten butik som lockade med lokala ostar, lokala korvar, björnskinka, älg och ren.
Här lagades också matlådor av lokal karaktär och butiken hade bara varit öppen en vecka.
Vi handlade korv och slog av en prat.
Paret Ellen och Kees Slinger har kommit från Holland för tre månader sedan och funderade över vad de skulle göra i Sverige, i Jämtland, i Hammarstrand.
-Det som inte fanns var en butik för lokalt producerade kvalitetsvaror, så sagt och gjort.



Det är klart att det ska holländare till sådant - svenskar blir hemmablinda.
Och så gick vi vidare ner på Centralgatan och där stod en ambulerande brödbutik med stenugnsbakat surdegsbröd av bästa märke.
Sibylle och Wulfgang Löhr's öppnade bageri och står på Centralgatan i Hammarstrand varje fredag. Svenskarna har nog blivit hemmablinda. Plötsligt får de uppleva sin egen smak genom människor som inte räds etablera sig. Den egna getosten, den egna goda korven och syltan, surbrödet som bakats i generationer i bygderna. Det är bra och det är glädjande och det är gott.

Frukostering med utsikt



Inte bara en formidabel utsikt över Indalsälven som srömmar som ett klarblått blänke långt nere i dalen utan en frukostering med utsikt för dagen. För så blev det efter att ha börjat klockan åtta på Holmstagårdens terass och så blir det om man låter dagen gå lite som den vill.
För övrigt är Holmstagården i Utanede ett litet udda ställe som förstått innebörden av hotellservice. Jag har det senaste året bott på stjärnklassade världshotell, men när det gäller närhet, värme, service och "ingenting är omöjloigt" så toppar lilla Holmstagården - byggt som ett bostadshotell åt vattenrallarna när älven reglerades. Idag mer som ett mer praktiskt vandrarhem med toalett och dusch i korridoren.
Vi bodde här, bakom Thaipaviljongen, för åtta år sedan första gången - idag ny ägare och höga ambitioner och stora leenden.
Frukosten igår klockan åtta blev inledningen på en mycket händelserik och (upp)levande dag som slöt i ljuset klockan ett på natten.

torsdag 25 juni 2009

Munk, solsken och torkat underbart kött



Rubriken är ekvivalent med "Semester".
I alla fall för några dagar.
Vi är i Bispgården i Ragunda - landets hårdast ansatta kommun där husen kostar ingenting och där jobben inte direkt flyger som sparvar i munnen på en!
Här finns dock minnesmärket över Rama V, Kung Chulalongkorns besök i trakten 1897 och det har genererat mängder av aktiviteter. Just nu är det väldigt lugnt och det är vi glada för då vi helst strosar solitärt - som idag när vi tog oss ner till älvkanten (Indalsälven) för att äta middag i det gröna, ris, namprig paow, torkad högrev och makrill på burk, frukt som dessert.
Solen gassade underbart och fortfarande nu när jag sitter här 23:20 och skriver är det onödigt att tända lamporna.



Vi fortsatte upp till Bispgården där khun Sommai Pongrugthai tog emot oss i sitt nya projekt. Det är nämigen han som varit initiativtagare till Thailändska paviljongen till Kung Chulalongkorns minne och nu övertagit en stor fastighet i Bispgården där han inrättat ett buddhistiskt mediatationscentrum. Det öär generöst och det är vackert och en förskräcklig mängd arbete. Huset ägdes av det stora skogsföretaget och förvaltades av militären som hade det som förråd och arkiv. Nu har huset öppnats igen och befolkas av tillresta munkar som leder meditationerna.



Vi fick förmånen att träffa munken Ajahn Vajiro från Amaravati Buddhist Monastery i England. En enastående man i min egen ålder som valde att bli munk i slutet av 70 talet. Det är en trygghet att samtala på ett gemensamt hanterligt språk och vårt samtal varade säkert en timme. Jag ser fram emot att träffa honom igen i morgon.

onsdag 24 juni 2009

Solen tillbaka = torkad högrev



Man ser det i Sydostasien lite här och var - fisk och kött på tork.
När vi var nya med varandra, Rodjana och jag, kom hon hem med tre kilo knorrhane som raskt torkades under flugnät på den inglasade balkongen att senare friteras hastigt i filébitar och ätas som tilltugg. Och jag hörde om en matskribentvän i Västerås vars hustru, när hon omedelbart landat i Sverige för över 30 år sedan fick tag på ett paket strömming.
Min vän berättade att han körde hem från jobbet och på långt håll kunde se hur det glittrade i rosenspaljén hemma vid radhuset. Det var strömmingen på tork.
Inkapslad med solstrålar blir det här Isaanköttet en delikatess:


Rör ihop krossad svartpeppar, krossade korianderfrön, salt, lite socker med ljus soja till en marinad. Skär en välhängd och fettsprängd högrev i mycket tunna skivor (ska knappt hänga ihop). stryk med marinad och lägg på nät, under nät, att torka i solen. När köttet är så gott som genomtorrt packas det i smörpapper. Före servering grillas köttet ett ögonblick. Servera med torkad rostad krossad chili utrört med lime och fisksås tillsammans med kladdris.
Det här är kött vi alltid har med oss när vi reser. Hellre det här än snabbmatsalternativen.

måndag 22 juni 2009

Prisvärt på Ulriksdal



Kändes nästan inte som att jag varit därifrån - ändå är det jättelänge sedan jag senast åt på Wärdshuset, faktiskt sedan vi gav upp projektet med "Magasin Ulriksdal" som var ett djäkligt bra kundmagasin.
Nu kom Gunnar Ström ut på parkeringen och välkomnade, kul.

Och vi åt en synnerligen prisvärd lunch. Ett smörgåsbord med senapssill, inlagd sill, böcklingpastej, gravlax, kallskuret och små fina isterband som varmrätt och på småländskt sätt med rårörda lingon och stuvad potatis, små rosa queneller med en vinös sås och spenat. På dessertbordet fanns små rabarbertarteletter med utmärkt vaniljsås och så jordgubbar med grädde. På det ett fönsterbord med utsikt över Edsviken. Klassiskt, gott, vällasgat och med traditionstanke bakom - det är klart att man ska äta ett litet smörgåsbord! Innan det glöms bort.

söndag 21 juni 2009

Dyrt nöje att äta på Julita...



...och då menar jag inte att äta hos Myllymäki - det är säkert både bra och prisvärt.
Nej, jag menar att äta på det Wärdshus som Nordiska Museet antingen driver självt eller låter någon annan sköta.

Vi gjorde alltså en dagsutflykt i skurvädret och till Julita Gård. Ett experimentfält för historiska växter och ett odlat historiskt mångfald med rabarber, humle och äpplen/päron.
Det är respekt!
Jag gillar kunnighet man bemöts av hos dem som finns i trädgården av personal.
Disneyfieringen har dock även nått Nordiska Museet. Här är företeelsen representerad av hovsamma Petson och Findus - men det upptar en stor del av rummet.
Mina barn tyckte väl att det var "sådär". Det finns ju så mycket av lärande annars på området, varför då ägna sig åt tokerier och dessutom ta extra inträde. Här finns det ett utmärkt tillfälle att berätta för barn om äppelodling, om rabarber - att det finns olika sorters rabarber, att rabarber kommer från hela världen och att det var först md Linné vi förstod det han själv sa att: nu behöver vi inte importera henne från vare sig turkar eller kineser".

Så blev vi småsugna och ville ha kaffe och en macka och gick till det enkla värdshuset med brickservering och plats på långbänkar i trädgården.
Det fanns en del färdiga kaverk och kvartade pajer (som förmodligen mikrades varma) och så fanns det bröd med västkustsallad (med de sa röra). Rodjana lyfte på smörgåsöverdelen och kunde räkna till nio räkor, det är åtta kronor och 33 öre per räka - avansen på smörgåsförsäljningen är förmodligen enorm och kvitto gavs inte heller.
Total gick två sådana smörgåsar, två kaffe och två vatten från närliggande källan i Bie lös på 240 kronor. Julita gav plötsligt turistfällan ett ansikte.

lördag 20 juni 2009

Mer om branden i Duvslaget



Det är klart att det här med branden i Duvslaget är en historia som folk pratar om i Sollentuna.
Huset stod centralt i tillblivelsen av Edsvik och det är mängder av människor som nu blir lidande efter det illdåd som verkar vara anledningen till att huset nu är utbränt.
Enligt olika samstämmiga utsagor ska huset ha blivit antänt med flit. Sorgligt och förtvivlat för den som gjort det.
Filmaren Bosse Wanngård har lagt ut ett inslag om branden på YouTube.
Läs också Wanngårds blogg här

fredag 19 juni 2009

Midsommar med stuga och grillat och trevliga människor

midsommarhus på ängen i vädret

En sådan där kanonavslappnande midsommarkväll utan en massa krystade traditionstvång, ingen elektricitet, ingen TV, transistorradio för bakgrundsljud och så enkelt träbord i salen där rummet befolkades av människor som skapade trivseln. Sill, ägghalvor med kaviar, färskpotatis, matjes med gräddfil och gräslök, grillat av olika sorter, fruktsallad på olika meloner, jordgubbar granatäpplen, gröna äpplen och ananas.
Samtal!
Tack för att Ni generöst lät oss vara gäster i det stadsnära sommarhuset.

Pernilla Miljeteig och Jan Enfors

torsdag 18 juni 2009

Linnés egen mångfald frapperar



Som jag berättat tidigare var vi i Linneträdgården i Uppsala häromdagen. Det är det närmaste man kan komma Linné tycker jag. Där finns stentrappan i bostadshuset som blivit nött och sliten av både Linné och hans föregångare Rudbeckius. Där finns instrument och anteckningar, kläder och i alla fall tidstypiska tapeter och där finns påsvikningen till fröer.



Men allra mest frapperande är odlingsbäddarna med dess storslagna mångfald.
Här hittar jag växter som inte finns med i Adonis Stenbrohultensis, dvs uppteckningen över vad fadern odlade på prästgården i Småland.
Några exempel är thaibasilika och holy basil.
Jag brukar säga att det mesta av det vi odlar idag tillhör hans århundrade, allt utom jordgubbar.
Men så är det smaken också, det är klart det skett en degenerering i smak genom århundradena och lnskan om så stor avkastning som möjligt.

Handmålad tepet efter mönster från 1700 tal. Den här tapeten är hämtad från en lägenhet rakt över gatan från Linnéträdgården och där bodde en av Linnés egna döttrar.

Mina bondbönor från Bunge som jag fick för några år sedan genom en ansvarig på POM har en helt annan smak än de jag får av kommersiellt modernt utsäde.
Jag ser fram emot att smaka årets potatis som jag får från SLU. Fem olika sorter som togs in från England av industrimannen från Nolhaga, Ahlströmer.

onsdag 17 juni 2009

Brand i Duvslaget i natt

Det är inte mycket kvar av inredningen i Duvslaget. "Någon tallrik har väl klarat sig", berättade brandundersökarna innifrån den avspärrad fastigheten.

Det brann i natt i Sollentuna.
Föreningen Stallbackens vänners föreningslokal blev helt förstörd.
Stora värden har gått förlorade och det är en katastrof inte minst för de som hyrt lokalen av oss för planerade middagar och bemärkelsedagar.
Stallbackens vänner, där Tabberaset är ordförande, är en viktig plattform för kulturdebatten i Sollentuna och för diskussionerna om det nya samhälle som växer fram.
Vi har nu förlorat en mötesplats som stått central i föreningens verksamhet under decennier.
Innan föreningen gick in och renoverade huset var det ett kombinerad svin och hönshus tillhörande Edsbergsgodset.
Alldeles intill låg godsets duvslag.
Huset byggdes 1876.
Tidigt i morse sa kommunalrådet Torbjörn Rosdahl att huset ska byggas upp igen.
Anledningen till eldsvådan är ännu okänd.
Mer information om konsekvenserna av elden kommer så småningom att publiceras på föreningens hemsida.

Duvslaget är i det närmaste totalförstört.

måndag 15 juni 2009

Ajarn Sulak Sivaraksa - på nudelsoppa


Ajarn (betyder magister) Sulak Sivaraksa och hemma hos och med Tabberaset ikväll.

Det här är en man som vi borde känna namnet på. 300 000 svenskar åker till Thailand varje år - få bryr sig om landet, folket, kulturen, traditionerna. Isolerade av sitt sololjefilter når de inte ens en bråkdel av upplevelsen.
Vi pratade om det idag. Ajarn Sulak Sivaraksa är en av Siams viktigaste skriftställare och debattörer, inte alltid gillad, men lyssnad till högt upp i de högsta av hierarkier. Han kom hem till oss i sällskap av kommissionären i kommittén för mänskliga rättigheter Surasee Kosolnavin. Jag frågade vad som kommer att ske i Siam (han använder Siam om landet och Thai om språket, människorna och kulturen så som var brukligt före 1939).

Vi åt nudelsoppa på shanghajnudlar och med frikadeller på räkor och på fisk allt kryddat med ättika, lime, fisksås, socker och chilli.
Samtalet före, under och efter vår middag kretsade naturligtvis kring Ajarn Sulaks senaste arbeten och hans föreläsningar som han hållit i Sverige den här gången (han var i Arvidsjaur igår). Vi fick också del av underhandsinformation om läget i Siam genom Surasee Kosolnavin. Gästernas intresse fokuserades kring hur mycket vi svenskar håller reda på av händelseutvecklingen och jag kunde naturligtvis sorgligt meddela att tredje världen ligger så långt undan att svenskarna inte tycks bry sig. Jag berättade att jag EN enda gång blivit uppringd av media (SVT) och fått informera om Siam under senare år och då handlade det om kungen vars namn svenska journalister för övrigt inte ens kan uttala korrekt. Typiskt.

Vi har träffat Ajarn Sulak i stort sett varje tillfälle han varit i Sverige och genom Prayadh Kullapa, statsvetare, Thai, författarkollega och god vän. Ajarn Sulak är den sortens människa som har enkla lösningar på komplicerade problem och som anser att varje samhällsförändring måste ske parallellt med en förändring hos individen.
Professor Sivaraksa har inga fler föreläsningar att ge i Sverige den här gången utan tar tilfället att leva ett socialt liv en tid innan han åker tillbaka till Siam.
Vi är hedrade och lyckliga över hans besök hemma hos oss.

söndag 14 juni 2009

Allt är tillåtet utom jordgubbar


Vi gjorde regntur till Uppsala igår och jag har en del bilder därifrån MEN /djävla/ kameraanslutningssladden är på kontoret.
I trädgården växer det som Linné odlade och upptecknade.
Jag hänvisar ofta till Adonis Stenbrohultensis och odlar själv efter vad Linnés fader Nils odlade vid sin prästgård i Småland. Här odlas efter odlingslistorna Linné efterlämnade från sitt eget mångfaldsodlande, då med över 3000 växter i trädgården. Linneträdgården byggde han för undervisning.
Så fort jag hittar kabeln till kameran så kommer mer från Linnéträdgården som är världens äldsta botaniska trädgård.
Idag har vi vikt fröpåsar inspirerade av de som såldes på Linnémuseet och som ska vara efter samma vikning som en gång Linné gjorde dem till sina fröer.
Jag köpte det som fanns och det var magert, men ändå från Linnés trädgård, en Tagetes patula och en påse Rudbeckia latifolia. För sent att så, men håller till nästa år. (kanske provar ändå och sätter ut.)

Vik som Linné så här.
1. Ett A4 viks en efter långa mittlinjen
2. Vi den öppna kanten 1 cm och vik sedan ytterligare runt 1 cm

3. Lägg det senast vikta mot bordsskivan och mät ut kvadraten i båda ändarna. Dela kvadraten diagonalt åt båda håll. Vik ner den ena bakåt och den andra framåt.
4. Lås påsen genom att vika in flikarna under stadkanten.
(plåtat med telefonen)

fredag 12 juni 2009

Revansch - Edsbacka Bistro


Illustrationen ska inte tas som intäkt för den ansenliga summa vi lägger på vårt eget välmående varje fredag utan är helt enkelt en reservbild för oxkinden som jag glömde fotografera,

Vi masade oss iväg i regnet till vår traditionella fredagslunch. Jag hade oxkinden för mina ögon och tänkte att, visst där går skiljelinjen.
Det var det bästa jag ätit på Bistron någonsin!
Alla övriga tog biff med lök, simplare, men bättre än tidigare.
Undrar om ojämnheten har med vem som står vid spisen att göra?
Det håller inte.

torsdag 11 juni 2009

Skolavslutning med examensmiddag på Bistron



Jag ska säga som det är. Det räcker inte med leenden och trevligt bemötande. Det är maten som är det viktiga.
Jag vill inte komma till en krog ensam eller i sällskap som idag med familjen och gå där
från med ett "jaså" på läpparna.
Vi var på Edsbacka Bisro. Kort varsel, ett bord ordnades vänligt fram till oss trots fullbokat, jättebra.
Vatten snabbt fram, jättebra och bröd - även om jag börjar tröttna på det ganska ointressanta brödet - kanske intressant om jag går dit en gång per termin, men en bistro vill väl bli ett stamlokus???
Lovisa tänkte havsabborre men sa blodig entrecote, Alma villa ha de där köttbullarna hon valde bort sist, August tiog en liten Wallenbergare, Rodjana och jag tog också köttbiten, entrecote. Vi ville ha den medium och blodig.
Förrätt blev en toast skagen - det var länge sedan.
Nä, skagen var stampig och kall, toasten perfekt smörigt stekt - det hjälpte inte.
Ingen sallad till köttet. Potatismoset till köttbullarna smakade pulver, men var det väl självfallet inte. Köttbullarna med en märklig kryddning som smakade vilt.
Ingen skillnad i stekgrad på köttet som svalnat före servering, ingen smaksensation, ingen stekyta.
Jag har haft synpunkter på köket en längre tid. Idag hoppade vi desserten, betalade och gick. Orkade helt enkelt inte påpeka fel och brister - kändes inte som lönt, orkade inte vänta på att få omstekt kött, nytt potatismos, sallad i efterhand, nytt bröd efter en enda brödrunda.
I morgon blir det lunch där som vanligt på fredagar, sedan gör vi sommaruppehåll och i ärlighetens namn ska det nog vara väldigt bra om vi ska fortsätta fredagsdinéra där. Som familj äter vi nog bättre hemma vilket vi alla insåg idag.

onsdag 10 juni 2009

Himmelsk torsk på F/L



Lätt rimmad, lardo, råshultslök, rålakrits, långkokt (!)
Say no more.
Ingen ska väl missta sig och tro att jag är novis på torsk.
Innan ens många av dagens torskekvilibrister var födda tillredde jag morgonsimmat Tromsøtorsk ofta. Det var under min norgetid för väldigt många år sedan och vi var ett gäng som estmerade denna utmärkta vandrare från Bærends havs isrand, denna fantastiska långsimmare som i skydd av Västerålen gjorde sig redo för leken.
Torsken flögs ner över förmiddagen lagd på islåda till Fornebye där vi hämtade dem. skar den i rediga skivor och lade i iskallt vatten. På kvällen kokte vi den och hade ettersalt vatten att skölja den med, så salt att en fin satskorpa bildades på torsken. (vi å t den med en sås av torsklever och med kokta romsäckar som tillbehör.)

Rodjana och jag tog oss till ett stort stycke konst på Lilla Nygatan 21 och Frantzén Lindeberg.
Öppningen i menyn var somrigt lätt, gräsig i tonerna och med en grön smak. Överraskad.
Jag ska inte redogöra för alla rätterna, men det är klart att jag och Rodjana diskuterat och eftertolkat och analyserat. Visst har vi frågat varandra vad vi skulle välja ut att äta igen och hur mycket som helst av.
-Inledande gulatomatgazpachon med senapskornsglass, svarar Rodjana. Bara för att det är så vågat med en bitter smak.
Ja, men torsken då, och det fenomenala dillköttet? Ärtorna och bönskotten, tartaren, ?
-Ja allt. Allt är fan ta mig konst.



Middagen fick avsluta en stimmig dag med massor av förflyttningar. Lunchen föreläste jag på SKL som samlat kloka kostmänniskor från hela landet för att behandla äldrematen, eller "maten på sängkanten" som vi formulerar den inom föreningen Låt måltiden blomma.
Jag talade om matsinnet - minnet av mat som skapar rum, livsrum och möjligheter.

"Minnet av en smak
bygger inre rum
även hos den som inget
annat minns"

måndag 8 juni 2009

Fredbrunn långt bort, men goda kakor



Sala är väl inte världens mest sexiga tätort, men bjuder på spänning; Gruva, rasrisk, Salbergaanstalten och så Ivan Aguéli.
Vi har anledning att åka dit titt som tätt.
Rodjanas syster Mam bor där med sin Hasse och barnen Kem och Emma.
Alltid bjuds vi till bords i deras lilla kök i Hasses barndomshem, mat som studsar i munnen och gör oss väldigt glada.
I lördags var vi på ett oannonserat besök, eller snarare ett besök efter kortvarsel.
Vi bjöds storslaget på en sallad av skaldjur, bläckfisk och "hed nu noo kao". Ser ut som tvättsvamp och heter översatt "silveröronssvamp". Ohyggligt fin i tuggmotståndet och med en mild nötig smak. Serverades delad i den ljumma salladen som gjorts het med chilli, salt av fisksås och söt av skaldjur.



Regnskurarna i detta inland gav inte utrymme till några utomhusakiviteter annat än en utflykt till granngården.
Det här är Hasses domäner och han kan berätta om varenda buske och åkerlapp. Längre bort från vägen låg en tid en radby, den splittrades vid laga skiftet, men några hus ligger kvar. Ett från 1700 talet och ett från 1800 talet.
Det senare är Monika Nyhléns föräldrahem, får vi veta. Och Monika har haft rykte om sig att privat baka ur sju sorters kakor med riktigt smöt och ädla råvaror. Familjen öppnade gårdskafé värt en omväg och för Monikas kakors skull.
Erika Nyhlén serverar kladdkaka till kusinen Emma, men det är för småkakorna man ska åka hit!. Ligger på riksväg 70 mellan sala och Enköping 6 km söder om Sala. Vik av vid skylt och kör över järnvägen.

Smältande goda, frasigt sköna och till löjligt lågt pris. Kaffet hade allt kunnat vara lite starkare annars drucket i 1800 talsmiljö infann sig genast lugnet, trivseln och omhändertagandet.
Åk dit!.

lördag 6 juni 2009

Time for rabarbersaft - lagad i nattens ensamhet



Det är så vansinnigt skönt. Att i skydd av natten sätta siog vid köksbordet med sju kilo nybruten rabarber och sätta en sats rabarbersaft. Och det är så vansinnigt enkelt.
Receptet - det tar jag från min egen bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas", men eftersom vi är lite sötallergiska, vem är inte det, har jag minskat ner på sockret rejält - faktum och vis av erarenhet vet jag att saften är uppdrucken på rekordtid och att det extra sockret i alla fall inte gör någon nytta i konserveringshänseende.

Rabarbersaft

Det här behöver Du:
3 kg rabarber
1 citron
4.5 dl socker per liter avrunnen saft
1 tsk natriumbensoat



Så här gör Du:
Tvätta rabarbern och skär dem i 1/2 cm bitar utan att skala dem. Koka upp vatten under tiden och lös natriumbensoaten i ett glas kokvatten. Lägg rabarbern i en väl tvättad hink och häll över vattnet så att det täcker. Skrubba citronen, skiva den tunnt och lägg ner i hinken. Täck med plastfilm eller lock och ställ så svalt det går i tre dygn.
Låt saften självrinna genom silduk. Mät upp saften i en gryta och koka upp. Lös sockret i saften och låt svalna.
Om man vill kan man hälla upp på flaskor och spara. Hemma går den åt i ett huj så vi häller den i två stora glasburkar och har i kylen.
När den ska drickas späder vi 1x4 med iskallt vatten.


Sedan återstår att ta resterna och köra ett varv för B-saft, men till det återkommer jag

torsdag 4 juni 2009

Gräslig lök

Vi har redan tagit en skörd. Klippt i ruskor och skurit i bitar och lagt i plastbackar i frysen. Gräslöken blir lösfryst och inte alls vattnig. Smakar helt färsk och kan användas i soppor och i vad som.
Nu ska vi ta ruskorna igen innan full blomning och så fort regnet upphör.

onsdag 3 juni 2009

Kräm, kassaskåpssäkert mot rådjur



Det förståss att jag inte sett ett rådjur lägga benen på ryggen och fly undan odören, men å andra sidan har jag inte heller sett spår likt dem de dansade fram häromdagen innan rådjurskrämade oasis riggades.

Gör så här:
ta några deciliter blodmjöl i en bunke med möjlighet att stänga med lock.
Fyll på med ammoniak 24% och håll näsan undan.
Rör till en krämig massa och strunta därmed i förpackningens antirådjursrecept från blodmjölsfabrikanten.
Späd med vatten till lösning som en oasis kan suga upp.

Så kom Anita Gustafsson, ordföranden på Fyndet och gav mig generöst plastflaskor från morotsjuice vilka jag för någon dag sedan efterlyste och önskade. Med en syl göres hål tätt som ett såll på en tredjedel av flaskan närmast öppningen. Fyll på med blodmjölsröran upp till hålen och ställ ut doftpaketen strategiskt. Bättre motståndskraft mot dagens väder med regn och blåst.

tisdag 2 juni 2009

Nål i höstack blir nål i havet på thai, mer talande idag!



Jag sa i morse "att leta efter det försvunna Air Franceplanet var som att leta efter en nål i en höstack".
Rodjana svarade, nej - "som efter en nål i havet". För så sägs det i Thailand. "Ngom khem nai mahasamuth" - att leta efter en nål i den stora oceanen. Mer talande, ännu mer oändligt och fruktansvärt omöjligt.

Ett våldsamt hopp men ändå en koppling till halmen i vårt slitna jordgubbsland som jag fixade med stor möda igår. Det är sista året för dessa fragaria ananassa i vår moderna avdelning av trädgården. Ett helt nytt land läggs idag om inte skurarna stör mig.

måndag 1 juni 2009

Rådjur gillar inte bondbönor



Det vet jag egentligen inte, alltså om rådjur estmerar bondbönor.
I alla fall gick de rätt över dem i natt utan att snappa till sig en endaste bit.
Å andra sidan trampade de runt rätt rejält i de olika odlingsbäddarna utan att ens ta en tulpan, förmodligen mätta och bara dansanta.
De är så fyllda av kraft de där, mina bondbönor och spränger jordytan obändligt.
Värmen nu har varit enormt bra för allt jag har, svartrötterna är redan uppe flera centimetrar, dillen kan jag gallringsplocka om bara några veckor, vitbetorna är på gång, rovorna likaså, potatisrosetterna visar sig och jag tycker det är perfekt om det skulle bli järnnätter nu när ovädret är i antågande så klarar de sig. Efter nionde juni är det fritt fram, det har inte varit en frostnatt efter det datumet i Stockholm på 60 år.