lördag 12 juli 2008

Hamburgare -viktigt alternativ

Finessen är att låta ungarna bygga sina egna hamburgare vid bordet. Det här är Almas skapelse!

Rodjana steker några maffiga köttfärsbiffar, lindrigt kryddade med svartpeppar, något arabiskt och lite "krydd" av något slag. Sallad från landet, tomater? Knappast, det är bara kallt och äckligt till varm burgare. Gurka däremot ville Alma ha. Ungarna bygger sina egna och med tillgång till en 2 kilos parmesan blir det extra mycket umami. Hemkörd chilliolja till oss vuxna att droppa över ketchupen så att den känns och så hamburgerbröd av affärsskuren formfranska av modell "mothers pride"*
Bland "senapar" har vi fått en ny favorit, lagom stark, lagom textur, lagom söt, helt enkelt en "djävfla bra senap" som jag fick när jag var nere i Båstad för lite sedan och pratade potatis med Bjäreborna under "Pärans dag" tillsammans med Ulf Elfving och Jesper Aspegren: Heberleins Äkta Hotell-Senap!

*Mothers Pride hette åtminstone det bröd jag stötte på under mina studieår i England på College. Jag hade en vän som hette Victoria (det var inte min dåvarande hustru som var amerikanska) och som målade gigantiska målningar av jordbruksredskap, traktorer, tröskor och annat, sägert sju gånger fyra meter. Och hon var stor själv. I köket om morgnarna började hon med att smälta 300 g "lard" som hon sedan dränkte tre skivor extra fet bacon i och lät det bli härligt brynt. En halv tomat puttrade med i fettet och en liten lammkorv. Sedan skar hon två stycken fyra centimeter tjocka skivor av "Mothers Pride" - ett bröd som hur man än behandlade det med tryck alltid och raskt återtog sin bakade form - som hon sedan lät suga upp allt fett i pannan med och samtidigt bli lätt brynt frasigt på ytan. Det här åt hon sedan på tre minuter (!) tillsammans med en och en halv liter te som hon sötade med 10 skedar socker.
Victoria var alldeles blank i det sedan tidigare trinda och av alldeles för högt blodtrycket rödlätta ansiktet.
Fan (!) ibland kan jag sakna den där tiden på Royal College of Art. Ibland saknar jag de där stora spända dukarna och oljefärgen något enormt.