torsdag 21 februari 2008

Doreen i TV med WeiWei


Saker och ting hör ihop och binds samman av en osynlig väv.
Jag bor nästan granne med Doreen och intervjuade henne första gången för, i salig hågkommelse, Radio Ellen!
Så sent som för någon månad sedan intervjuade jag henne igen 14 år senare för en svensk veckotidning.
Ikväll var det dags för hennes premiärprogram, lite orytmiskt hackigt och klämkäckt smånervöst, men det blir nog bra när premiärnerverna lagt sig.
Jag blev lite full i skratt. Hennes första gäst var en gammal bekanting som jag suttit hemma hos i Peking och även ätit en sen supé tillsammans med i Shanghai. Jag intervjuade och umgicks nämligen med super-duper-artisten WeiWei i Kina för tio år sedan då hon fortfarande levde tillsammans med den exentriske amerikanske komponisten Michael J. Smith som i sin tur tidigare varit gift och bosatt på Österlen i Skåne.
När vi skulle ut och äta tillsammans var WeiWei först tvungen att ringa myndigheterna och tala om vart vi skulle åka för att man skulle hinna spärra av området av säkerhetsskäl. Så omåttligt populär är hon att hon i ett enda skivsläpp säljer fler skivor än Madonna, Michel Jacksson och Rolling Stones gör tillsammans under hela sina karriärer.
Visst är livsväven och mötena märkliga och man blir lite förskräckt hur allt hör ihop som av en händelse.

Hej hopp i blåbärsskogen!


Nere på stranden i Patong låg några skåningar. De "spickulerade" och sa när en thailändsk kvinna med bestämda steg närmade sig med några grejer att sälja:
-Hörru, hon där är ju en riktig liten gobit
-Ja den du med smör på.
-Tyst, förresten hon kanske har varit i Sverige och plockat lingon och förstår vad vi säger.
Hörde bra gjorde hon också för svaret kom reptilsnabbt på klingande norrbottniska:
-Jo, å blåbär plock vi å!

Flera höstar har hon varit i Sverige och jobbat i bärplockningssvängen, ända tills myndigheterna kom på den sanslöst osmakliga idén att skatta bort möjligheten.
Senast statsmakten ville skatta bort skogens röda guld var vid sekelskiftet mellan 18 och 1900 tal. Då plockades 10 000 ton lingon för export till Tyskland. Lingonen omsatte massor av pengar och det var lönsamt att vara lingonplockare. 1908 ville bönderna med statens hjälp inskränka lingonplockeriet, men staten gick på folkets hävdvunna rätt till bären trots att 3000 småbönder demonstrerade 1908 för att ta lingonen från folket.
Det skulle ta till för 13 år sedan att rätten till lingonen skrevs in i lagen i allemansrätten - äldre än så är nämligen inte denna rätt. Trots den beläggs själva plockeriet med skatt! Historielöst och dumt.