söndag 30 november 2008

Reviderat om Thailand

Jag fick den när den var ny från trycket, den reviderade och omarbetade upplagan av Britt-Marie Bergman Saengkhamchus bok Resa i Thailand.
Kort sagt - alla av de 250 000-300 000 svenskar som nästa år kommer att åka till Thailand (om landet finns kvar) borde få en direkt order att läsa den här boken. Den raderar ut fördomar, påståenden och uppmanar till respekt. Andra böcker man hittar som ska ge en bild av Thailand för en som är besökare späder istället på både fördomar och ytligheter och understryker att det är "vi och dom" - det gör inte Britt-Marie. Hon är själv bosatt i Thailand och gift med en thai. Hennes vardag kan man tjuvtitta in i här.
När jag själv läst boken bad jag Rodjana läsa och hon säger att det är som en repetition av skoland både historia och geografilektioner kryddat med fördjupningar om sådant hon själv inte hade en aning om eller glömt.
Jag lärde "känna" Britt-Marie Bergman Saengkhamchus och hennes Ging när jag var nere och gjorde ett jobb på henne för veckotidningen Allas och för Sveriges Radios Meny i P1.
Långt tidigare fick jag förmånen att läsa boken i förstaupplaga.
För övrigt umgås jag med Britt-Marie titt som tätt genom hennes kryss som publiceras i ömsom Expressen och Allas veckotidning.

Anka som lördagsgodis

Jag är barnsligt förtjust i anka, den här kunde varit fetare.

Vi hade egentligen tänkt oss att äta dopp i grytan, det vill säga sukiyaki och gick omkring i butiken och plockade råvaror. Mitt i plocket hittade vi franska ankbröst och eftersom vi både hade grädde, savoykål och tryffel hemma så blev det självklart att stoppa med oss ankbrösten och ändra planerna helt.
Det blev inte sämre av att det var sista dagen för ankbrösten så när jag påpekade det sänktes priset raskt från 249 kronor kilot till 100 - utan diskussion.
-Vad gör Du? frågade lilla Alma.
-Jag prutar på ett gammalt hederligt sätt, svarade jag.

Sedan hem och och så stuva savoykålen, tryffel i sist före servering. Samtidigt kokade jag lite kvarbliven färsk rödkål också, i gammal åldrad glögg som spetsats med vitpeppar och en bitte liten skvätt äppelcidervinäger.
Pannan på stenhårt och så snittade jag skinnet på ankbrösten lite lätt. Skinnsidan ner i exakt fyra minuter och sedan två minuter på andra sidan. Ugnen står på 190 grader, in i exakt elva minuter och sedan ut och in i folie exakt 9 minuter.
Brösten skärs i skivor och läggs för med de olika kålen.
Det bleev en god lördagskväll.

Kejsarolvon som blommar - ishinken som fryser hösten och rådjuren som spankulerar fritt



-Kom får Du se, sa Roland på gotländska när jag gick upp till trädgården för att mata komposten med sådant den äter md förtjusning.
Och där mitt framför ögonen på mig i skymningsljuset den första advent - een blommande buske som gav ifrån sig en doft av tobak, syren och mandel från små blommor som är rosa, nästan som porslinsblommor.
Busken står i skydd av en bergskant som fungerar som ett värmebatteri och så är jorden kanske en av områdets bäst kompostfyllda.

Hur kallt det varit är väl det här ett tecken på, Grannen Anita tlömde ur sin vattentunna som inte tål issprängning och så har den stått, isklumpen trots tinande väderlek och med hösten infrusen.

Det är inte något konstiogt med busken som blommar och har inget med miljöeffekter att göra (ingen har hittills kommit med ett hållbart argument om att utsläppen påverkar miljön). Det här är ett hybridkejsarolvon (viburnum bodnantense) vars ursprung är hämtade från västra Kina och från Himalaya (V.Grandiflorum)
Det som kommer att hända nu när kylan sätter till är att alla bladen kommer att falla av som på en sen höst, men blommorna kommer att forsätta lysa upp vintermörkret. Någon gång under vårvintern tar blommningen ytterligare fart. Det är den och julrosorna som är vinterblommande hos oss upp på Fyndet.

Tre rådjur idag, hur orädda som helst, spankulerade omkring bland julrosor och grönkål. I stort sett det enda ätbara på odlingsnivå vilket påminner mig om att mina palsternackor och min haverrot är skördemogen nu sedan yttjälen släppt.

lördag 29 november 2008

Thailand och omvälvningsförsöken



Jag vet inte vad jag ska tro. Har inte varit i Thailand sedan februari och mina thailändska vänner som har politiska förtecken är upptagna av både sig själva och aktiviteterna i Bangkok verkar det som.
Jag stöder demokratirörelsen PAD men på sista tiden har jag blivit väldigt delad. Dels för att det verkar som att rörelsen tagits över av stollar som är villiga att offra sitt och andras liv för att störta sittande regering och det påminner om dårarna som efter Kårhusockupationen skrek ut i megafoner att de uttågande studenterna skulle tåga mot Operan och ockupera den. Senare kom kontraorder vill jag minnas och då var det centralstationen som blev målet.
Det som sker i Thailand just nu är självfallet större, farligare och mäktigare.
Dels tycker jag det är viktigt att själv respektera demokratiska spelregler om man sätter ordet demokrati i namnet. Jag ser ingen skillnad mellan PADs kuppförsök och tidigare militära kuppförsök för jag kan inte inbilla mig att PAD har mer än en fraktion av befolkningen med sig. Glöm inte att Thai rak Thai hade stöd av 60 procent av befolkningen och att sittande regeringen är ett derivat av detta.
Rapporteringen här i Sverige är påver i förhållande till att minst 250 000 svenskar varje år reser till Thailand. Bästa rapporterna just nu utöver radio och TV över nätet, samt comunitylänkar här till höger är ging och Maleé. Hon tycks sitta i realtid och rapportera och med ständiga uppdateringar.
Den gula färgen har PAD tagit till sig och det kan vara förädiskt opinionsmässigt. Gult är kungens färg och frågan är hur länge PAD kan snylta på kungamakten oavsett att de stöder den.

fredag 28 november 2008

Biff med lök - Hur var Er lunch?

Stekgrad

Det är så viktigt med gemenskapen under lunchen och över maten, samtalet, pausen från det invanda, planerna, fantasierna, det fria utloppet. Samlas man dessutom på Bistron över en klassisk biff med lök så är fredagen räddad.
Vilka vi är?
Ja...kom dit en fredag och kolla, vi har det runda bordet i mitten av lokalen för att synas.

Tysk blodkorv och tryffelstuvad savoykål



Flera dagar nu har vi ägnat åt tryffel både på krogen och hemma och då är det kombon tryffel, savoykål och grädde. Häromdagen tillsammans med en härlig blutwurst som Gunilla och Heini överraskade oss md för en tid sedan och som sedan dess fått bida tid i kylen i väntan på rätt tillfälle.

De sura livet hos Tabberaset - om att misslyckas med surdegen

Det är något i luften hemma hos oss som får surdegar att gå åt helvete.
Satte en första surdegskultur för någon vecka sedan, den attackerades av bananflugor och fick slängas. Djädra flygfän som det är så fullt av överallt. Satte en annan kultur för tre dagar sedan, men den möglade och trots att den doftade bra denna morgon och var resligt och fint pösigt bonerande så kastade jag den.
100 g vindmalt rågmjöl, 100 g rårivet äpple och 150 g vatten - är det någon som förstår var det går fel?

Börjar se ett formmönster hos F/L

Carpaccio på dykplockade pilgrimsmusslor från Fröya med tryffelvinägrett, blomkål i olika texturer, krispigt bröd och olivolja från Ivar Günther på olivlunden Le Mas d'Ecole och brynt smörpulver

Det är så rasande elegant.
Jag gästade Frantzén Lindeberg med trevligt sällskap på onsdagskvällen för att äta tryffelmenyn. Som vanligt när jag åkte hem tänkte jag att det här kanske var något av det bästa jag ätit. I alla fall är nivån sanslöst hög.

Oxhögrev från Nebraska pocherad i tryffeljuice och ankleverfett under tre dagar, rostad hokkaidopumpa, rostade pumpakärnor, saltbakad potatislök från Linnés Råshult glaserad med märg samt stekjuicen kryddad med 25-årig balsamico traditionale och tryffel.

Jag ska inte gå in närmare på allt det som överraskade mig (de nya amuserna, högreven som var outstanding, marulken med bönor som var perfekt) utan det som slog mig var det enkla formspråk de använder sig av i presentationerna. Jag har aldrig varit på en krog tidigare som så konsekvent arbetar med formen.

onsdag 26 november 2008

2008 potatisåret

Vildpotatis från Anderna. Här både växer vilt och odlas upp till 4000 meter

Det är Peru som deklarerat att 2008 ska vara potatisens år. Därför var jag på ett heldagars seminarium igår på Vetenskapsakademien. För den med intresse är naturligtvis ett potatisseminarium nästan som helgdag - föreläsare man sällan får lyssna till för de annars sitter "inlåsta" i laboratorier, forskare som kastar nytt sken över potatisens historia. Hur det står till med den saken ska jag återkomma till i ett annat format, om Ni förstår hur jag menar.

En av landets främsta kännare av potatis, dr Kerstin Olsson på Alnarp

Samtidigt kommer potatisnäringen med nya uppgifter om potatisens GI förträfflighet (man kan ju läsa fakta på många olika sätt och mäta på både längden och bredden och djupet och kanske få fram att potatisen i själva verket inta alls är bov utan frälsaren, jag blir i alla fall tjock av potatis, men med tanke på hur jag försvarar den är den får jag skylla mig själv) och att den vilda peruanska potatisen är fullknökad med Umami, efter en artikel i "The Journal of Agricultural and Food Chemistry".

Eskil Erlandsson jordbruksminister, moderatorn Fabia Marguerite Midman och den peruanske sverigeambassadören HE, Mr. Gilbert Chauny de Porturas-Hoyle.

I sällskap med den peruanske ambassadören, den älskvärde och trevlige HE, Mr. Gilbert Chauny de Porturas-Hoyle tittade vi på och lyssnade om andernas "fria knölar", dvs vildpotatisen som är ursprunget till allt. Och så visade Dr. Kerstin Olsson upp potatisarna som Alströmer satte och odlade en gång i tiden.
Huvudämnet var dock att potatis skulle kunna bota världssvälten eller i alla fall mildra den. För att dra upp ett kilo kött behövs 13000-15000 liter vatten, för att odla ett kilo vete går det åt 3000 liter vatten, men till ett kilo potatis har det bara gått åt 160 liter vatten - det säger en del och redan på 1500 talet visste man om potatisens hungerdämp och saliggörande mättnadsförmåga. Conquistadorerna som var i Peru och härjade skulle åka hem och tog då tunnor med potatis med ombord. Så upptäckte det att hälsan stod bi och skörbjuggen hölls stången tack vara dessa peruanska nattskattor som Rudbeck kallade dem i Uppsala hundra år senare.
Mer om detta seminarium lär följa.

måndag 24 november 2008

Het sallad och mild soppa



Det ser ut som att den här veckan ska gå i hettans tecken.
Rodjana kunde inte hålla sig utan gick förbi Tawen Thaifood på Malmvägen. Vi har dagis alldeles i närheten och häromdagen landade vi där för familjemiddag. Där finns Isaankock som vet hur en slipsten ska dras. Bara de vänjer sig av med att använda så främmande ingredienser som paprika i anrättningarna så ska jag rekommendera stället fullt ut. Vi har mest ätit traditionellt tillagade rätter som inte ens finns på den förtryckta menyn, men som de mer än gärna lagar till. Ett exempel är den traditionella somtam po kem som vi hade häromdagen på plats och som Rodjana tog med hem i låda ikväll. Bra syra och god sälta samtidigt som det fermenterade från risfältskrabban går igenom som en svag ton av surströmming. Den runda limen och motståndet från de torkade små räkorna är sjä'lvklar liksom fisksåsen och ett uns av socker. Det där sista är viktigt. Jag upplever det som att thailändska amatörmatlagare, främst kvinnorna alltså, är väldigt förtjusta i att sockra maten. Ofta blir det för mycket av palmsockret som sötmar igen alla andra smaker - men jag tror att gesten med det sockersöta är generositet.



Efer vår inköpta somtam lagades en soppa. Buljongen reddes av kikkomansoja, vatten och nam man hoi ostronsås (blir en alldeles utmärkt soppbas. I med runnts skivad savoykål så tunn att det blir som fasta nudlar. Ett helt ägg rörs i samt tunna skivor av selleri och salladslök. På toppen lade vi vår älskade fiskpudding...hmm, hur kan jag nu säga som jag gör om paprika i thaimat och så själv lägga på norsk fiskpudding i min thailändska soppa?
Jo, bara för att fiskpuddingen är exakt i smak som de thailändska logchinpla fiskbullarna, bara lite lösare i konsistensen. Ingenting i thailändsk kosthållning påminner ens om paprika. Så det så.

söndag 23 november 2008

Hemma i chillihettan



Rodjana serverade en liten, liten hårt dinkelmacka med ishavsrom, rödlök och ansjovis.
Sedan behövde vi chillihetta. Har inte ätit stark mat sedan i onsdags och det är alldeles för länge för en som är beroende. Då var det en riktig somtam med fementerade, mortlade, risfältskrabbor (sötvattenskrabbor, "Po Kem" =salta krabbor).
Idag åt vi lunch på Stinsen utanför Agassi, mikrad mat för annat än knappt ätlig mat går inte att få i detta norra storstockholms näst största köpcentrum vilket är påvert. Med knappt ätligt menar jag att det hygiensikt är OK, man dör inte. Nu var det begynnande snöstorm utanför och orken tröt efter att ha jagat och köpt vinterskor åt två tjejer, mössor och vantar och lite till grabben. Utmattade och hungriga satte vi oss ner med en vegetarisk paj, en thailändska (nåja) kycklingspett med tomatiserad bulgur, en lasagne och en räkmacka. Bukfyllan satt i tills nyligen då vi delade en Jam wunzen gong, en varm sallad på glasnudlar med bladselleri, lök, räkor och rostad chilli.
Nu har hettan hunnit lägga sig, men vi märker fortfarande att vi ätit och det är fantastiskt. Tänk vilken utvecklad asiatisk snabbmat i jämförelse med det mikrade till lunch i Sverige 2008.

Bjuden anklever utanför menyn



Så ska en slipsten dras - sa en överraskad Rodjana efter Edsbacka Bistro igår kväll och så ska gäster skämmas bort.
Jag tror inte det finns någon som är så patologiskt förtjust i anklever och som dessutom vet hur den ska behandlas och tillagas/tillredas/marineras/stekas/serveras, till och med på Edsbackas eget sätt efter tiden i kalla köket för länge sedan.
Så fanns den inte längre på menyn, vilket man kanske kan förstå.
Hurusom rapporterar Rodjana från gårdagen att hon överraskande nog fick anklever på bordet obeställt och som överraskning. Min blygsamhet förbjuder mig att berätta vem som låg bakom överraskningen annat än att Bistrons hovmästare i allra högsta grad var en förtjust genomförare.
-Havsabborre följde med brässad och stekt endive i apelsinsås och till min förtjusning var fiskfiléerna vända i stötta korianderfrö, en väldigt underskattad krydda till fisk, men som vi använder mycket av hemma och då även till rött kött.
-Jag glömde klassikern, Bagarbysoppa som varit på Edsbackas meny så gott som sedan starten. Varm chokladbakelse följde med vaniljglass. Det räckte för nära samvaro med Timmy i två och en halv timme. Härligt!

lördag 22 november 2008

ONOFF utförsäljer!!

Jag letade efter en sådan där MP3 spelare till Lovisa och gick till ONOFF i Stinsens köpcentrum.
Javisst, precis innanför dörren stod en hel tunna med olika MP3or och en skylt "ONOFF MP3 till utförsäljning".
Jag började kolla priserna, men fastnade för en liten sak i rosa - perfekt - för 499 kronor....men vänta nu. På hyllan för MP3or fanns exakt samma modell till normal försäljning för 435. I tunnan med utförsäljningsvaror låg det mest av denna modell men där 64 kronor dyrare.
Hallå...
till slut kom en ledig säljare och kliade sig i huvudet - det är inte samma modell sa han, väl medveten om att den utförsäljningsmodell han höll i handen var exakt samma modell som i normalförsäljningshyllan.
-Den är på 2GB, sa han och trodde att jag inte skulle begripa. Så gick han till kassamaskinen, men räddades på målsnöret av en överordnad som kommit till undsättning.
-Det är så att vi säljer ut de här modellerna för vi får in nya.
"Ja, men, frågade jag, varför är de dyrare"
-Det är i stort sett samma pris, svarade den överordnade.
VA?
Då måste jag fråga vad Du har för uppfattning av innebörden av begreppet *utförsäljning?
-Ja, att man säljer ut.
Och vad skiljer det mot andra varor.
-Ska du gnälla får du gå någon annanstans.
Det är mest OFF i den här butiken när det gäller IQ och ON vad gäller pris. VARNING DET OSAR LURENDREJERI.

*NE om Utförsäljning:
u`tförsälja verb utförsålde utförsålt, pres. utförsäljer
ORDLED: ut--för-sälj-er
SUBST.: utförsäljande, utförsäljning
• sälja helt (större) parti av viss vara, vanl. till lågt pris


Jag har självklart mailat en länk om detta blogginlägg till kundservice på ONOFF (kl 16.13) med erbjudande att kommentera, tillrättalägga, förklara.

fredag 21 november 2008

Fiskpuddinggratäng till middag



Nöden har ingen lag.
Nä, så illa är det inte - fiskpudding var min studentmat när jag pluggade i Norge för 35 år sedan eftersom färsk fisk på den tiden (och alltjämt) var sällsynt i den norska huvudstaden. Jag hade alltid fiskpudding i kylen och den gick att variera i det oändliga. Den gick att steka i skivor och varva med skivor av torskrom, den gick att koka i bitar till fisksoppa, den gick att panera och fritera och den gick att skiva rå och lägga på smörgåsen med currymajonäs och salt gurka.

Sent omsider kom denna pudding till Sverige, "plastinbakad", men för den skull inte sämre - det verkar som att den norska fiskepuddingen tål hur mycket som helst?
95 % fisk är det i den i alla fall och uppkryddad får man den att smaka väldigt gott till vardagen och eftersom jag haft en Edsbackalunch idag och Rodjana har Edsbackamiddag i morgon så är middagen idag i högsta grad vardag.

Rodjana smörsvängde morotsslantar med brytbönor, lök, blomkålsbuketter och ärtor. Puddingen skivades och stektes i smör på hård värme. Sedan lades allt i små gratängformar, ost över, tryffelolja och grädde på. Anrättningen fick gatinera tills fin färg och god konsistens, salt och peppar.

Gert Klötzke gästspelar på Edsbacka Bistro



Nej, jag har inte plats ikväll - sista kvällen för Gert Klötzkes gästspel på Edsbacka Bistro, men vi fick ett exklusivt smakprov till vår traditionella fredagslunch alldeles nyss.
Först måste jag säga att det är så roligt att Christer Lingström behållit Bistron sedan han lämnat krogen till Fredrik Pettersson. Det märks på miljö, smak och upptåg samt framförallt närvaron.
Gert Klötzke ville att vi skulle smaka en förrätt och en huvudrätt och ut från köket kom en vackert arrangerad liten lardoomlindad rådjursterrin med kalvtunga, fikonsalsa och senap. Skönt tempererad och därmed också med mycket viltsmak.
Som varmrätt blev det ett fasanbröst på syltad vitkål, potatiskräm, krutonger och panchetta. Lite väl gott, det ska vara en sådan som Klötzke som tillagar fasan. Som fasanjägare vet jag svårigheterna, det blir torrt och tråkigt om man får en gammal fågel och är det minsta orförsiktig med köttet i grytan - det här var perfekt, rosa precis på gränsen som det ska vara och tillsammans med kålen en njutning mitt på dagen.
Nu vet jag inte om det fortfarande finns plats till kvällens gästspel, men för den som har tid är det värt ett försök att boka.
Rodjana går dit i morgon, men då är det som vanligt om man inte räknar den nya kvällsmenyn som den stora nyheten.
-Jag som ville ha anklever, kommenterar hon bistert när hon upptäcker att den inte finns längre.

Frantzén Lindeberg just nu på TV 4 i morgonsoffan



Den här morgonen doftar det tryffel i TV 4 godmorgonstudio.
Björn Frantzén och Daniel Lindeberg från restaurang Frantzén Lindeberg är gäster och matlagare och lagar "bitar" ur sin tryffelmeny det kallar "Tryfferat enkelt - fullkomlig njutning".

Jag läste en känd krönikör i Expressen som skrev efter ett besök på F/L och om deras lilla "fattiga riddare med tryffel och silverlökskräm" att om det fanns en chans att bestämma sin sista måltid så skulle det vara just den. Om en stund får Steffo Törnquist njuta i direktsändning. Författare till boken om njutning i lustjaktens tecken tror jag att han uppfattar den här lilla puddingen som en njutningens krona.

Nyss satt han med en Alba i handen och sniffade lustfyllt samidigt som han konstaterade att som VD för Posten skulle man han råd att köpa ett kilo tryffel om dagen om man kunde förhandla sig fram till ett bra kilopris på 30 000. (det är ett jättebra pris för Alba - såg i natt på nätet att kilopriset just nu låg på 48 000 kronor kilot)

Nu i veckan sitter jag själv vid det dukade tryffelbordet på Lilla Nygatan 21 och i gott sällskap.

onsdag 19 november 2008

Från Knut Knutsson till Somtam



Rubriken är en kortrapport från dagen.
Den här veckan är inhämtningsvecka för rapporter, artiklar och radiojobb.
Dagen var förlagd till Uppsala och Knut Knutsson för en intervju, ni vet den energiske Knutsson i Antikrundan. Vi missade varandra till en början, två timmar, sedan fastnade vI i varandra i alldeles för få timmar, men ändå för länge för att dagen skulle räcka till.
Ett kort möte på Ofvandahls med en thairekryterad sympatisk kock med något av resfeber (jo jag gör sådant också) hann jag också med och så missade jag ett viktigt möte i Stockholm som varit besämt länge. Det är då fanken att tidsoptimisten Tabberaset visar fram sin stressade nuna när han övat på transportsträckor.
Två timmar sent var mötet redan över och familjen hade gått på krogen i tron att jag inte skulle hem till middagen. Då mötte jag upp där och möttes av framdukad *Somtam Isaan och frasig helstekt anka med hoisinsås.
I morgon får jag ta till ursäktandet för missade viktiga mötet idag. Och så har jag en härlig radiodag med en bloggare och kock - det blir trevligt.

*sältan i den här heta salladen på omogen papaya ges av krossade jästa risfältskrabbor som har en liten ton av surströmming över sig

tisdag 18 november 2008

Dags för ny upphandling.- Det var inte gott, så vi gav dem smörgåsar istället.



Nä, det var inte gott. Det var det inte heller när jag skolade in August på dagiset.
Egentligen borde jag om någon sett det som ett konkurrensmedel. Det vill säga, jag skulle valt dagis efter bästa maten, bästa kostomsorgen, trevligaste fostran vid bordet.
Jag tänker skriva ett mail till den som är ansvarig för är reaktionerna efter en måltid sådan som på whiteboardens info till föräldrar så är det upprörande förfärligt.

På menyn stod "risgryta med grönsaker", bara det får en att ana ugglor. Risgryta ??? Rissoppa är en delikatess i jämförelse har vi förstått.

Samtidigt är jag som förälder oändligt tacksam för recensionen. Tack.

Tryffelkväll på Paul och Norbert

Tryfferad Brillat Savarin med victoriaplommon

Jag var väldigt ung och jag hade blivit bjuden på tryffel, denna svarta diamant från jorden. Någon sa till mig att "sånt sörru - det finns det konserverat på Konsum".
-Goddag, sa jag - har ni tryffel.
-jajamensan sa den glade handlaren i butiken och hämtade raskt en liten konservburk.
-På burken i snitsig skrivstil stod det "Tryffelersättning" - svartfärgad fårticka.
-Jag tänkte mig väl det!
Sedan tog det några år ytterligare innan jag fick smaka tryffel och äta så mycket jag ville. Jag var 17 år och ensam i Bordeaux och mina dagar såsade sig fram i tryffelns, konstens och den confiterad ankans tecken.
Långt senare var jag i Bordeaux igen i sällskap av bland andra Ingrid Eriksson på SvD och Werner Vögeli.
Gotländsk Bourgognetryffel hos Paul och Norbert

Ingrid och jag var ute och shoppade och gick förbi en delikatessbutik. I skylten skymtade jag en stor fet tryffel och jag kunde inte hålla mig. Jag gav mina sista franc för biten, 1000 stycken ty det var en Perigord.
På hemvägen var det inrikes flygstrejk och jag hade min Perigord i säkert förvar i mitt handbagage, infirad i plast och lagd i ett plasttråg som var förslutet.
Några säten längre fram satt Werner.Han vänder sig plötsligt om och säger med sin härliga selleribrytning. "Lager, fy katten vad din trrryffel stinker".
För en några år sedan introducerades jag i den gotländska tryffelns smakvärld. Det var först på Stafva Gård hos Inger von Corsvant (som inte bara odlar tryffel utan också framställer utmärkta ostar)
Samtidigt sitter jag i köket hemma hos radions Eva Sjöstrand och Henrik Wallenius och de plockar fram tryfflar som var makalösa och säger, var så god, de är till Dig - då börjar man nästan gråta va?

Igår kväll åt jag en tryffelmeny i andra goda vänners sällskap och på Paul och Norbert som får sin tryffel från Risungs på Gotland.

Jag är väldigt förtjust i matens ärlighet. Den där glädjen visavi gästen som krogen visar genom att kunna bära ut en riktigt fläskigt härlig tjock och rik skiva ankleverterrin eller som fortfarande håller fast vid gamla namn på olika slags garni som rossini för anklevern till köttet, helstekt hjortfilé, perfekt om man som jag fick av mittbiten. Det är tryggt, det är pålitligt och det är lite unikt idag när ingenting annars är sig likt på krogar.
Som avslutningen - en tryfferad vitchokladmousse med rödavinbärssorbet - krämig mousse som jag gärna skulle haft en hink av och som rundade av med en mild doftande, lockande, sexig tryffel.
Imponernade brödkorg på Paul och Norbert. Som gjort för att göra avsteg från GI filosofin för en kväll

måndag 17 november 2008

Gräva trädgården i snö och yra


Man undrar lite över det där snöfallet igår och kylan i morse.
Har en hel del ogjort i trädgårdslandet. Nu skiter det sig nog.
Det går lika bra att gräva på våren - säger man.
Men det är just det där med att ha det klart, att låta jorden reda sig.
Och så tror jag att jag irriterar snigeldjävlarna genom att vända upp och ner på deras vintervärld och låta dem frysa in och dö.
Få se i veckan om jag får en stund i jaktoverall och gummistövlar.

söndag 16 november 2008

Soppa med udonnudlar och fisk



Efter all mexitexifetsmällsmat i helgen avslutade vi med en soppa som vi kokade vid bordet i vår sukiyakigryta. Fiskfond, fisksås salladskål, fiskfilé, krossade korianderfrö, torkade vitlöksflarn och udonnudlar allt i ett. Jag som är GI:are för tillfället hade stekt fläsk vid sidan om och mötet i asiatisk mat mellan köttet och fisken är lika tilltalande som mötet i ursvensk-skandinavisk- karelsk mattradition med strömmingen och tuppen, torsken och och fläsket (en rest finns kvar i lutfisktraditionen med bacon till).
När barnen fått sitt lena mjuka välsmakande hällde vi själva i en skvätt Srirachas heta chillisås. Njutning!

Haverrot i blötsnö



Mina haverrötter har inte bråttom upp. Jag har tänkt mig dessa enormt välsmakande, kokta med en hollandaise så småningom innan tjälen tar tag i dem och skulle så vara kan de stå till i vår.
De är de enda som står kvar nu i kökslandet jämte en hel rad palsternacka. Jo, den envisa Linnèanska temyntan håller stånd mot kyla och snö. Den är så välsmakande också frostnupen att jag låter den stå. Skulle väl kanske tagit in den och torkat, men om vintern dricker jag mysteer från butik....eller mest kaffe förresten.
Djädra snö - omänskligt klimat det här. Varför kan inte klimatförändringen gå lite snabbare?

Rena korgar i min ICA butik



Affärens hygien visar sig redan i kundkorgen och som är det första man möter innanför dörren. Är kundkorgen skitig kan man ana att det är lika skitigt under naglarna på den som hanterar färskvaror.
Jag skrev om de skitiga kundkorgarna i kvantumbutiken i Sollentuna den 16e augusti.
Kort därefter, och det glömde jag återkomma till, var kundkorgarna högtryckstvättade, rena och sköna att plocka varor i.
Nu återstår en hel del övrigt att önska innan jag ska bli stamkund där och av sådan karaktär att det omöjeligen går att rätta till.
Den personliga servicen är bantad och bantas ytterligare till förmån för någon slags automathandel där butiken ställer upp med så litet som möjligt och kunden ska klara det mesta själv. Den lilla kontakt som personalen följdaktligen får ha med kunden tycks göra den ovan med möten och lida brist på social kompetens. Snäsiga svar, ointresserat bemötande och gäspningar bakom disk. Men rena kundkorgar från och med nu.

lördag 15 november 2008

Chilli con Carne


Smaka på det där obestämda, "Chilli con Carne", Kött med Chilli.
Det har inte variot någon stapelvara hemma hos oss.
Idag var det bråttom.
Jag hade jobbat fram ill eftermiddagen, Rodjana och barnen hade shoppat...mamma Shoppar pappa Jobbar. Tiden räckte liksom inte till för någon komplicerad matlagning eller långkok. I jämnhöjd med grönsakdisken ungefär, säger Rodjana "Chilli con Carne". Så går hon mot Tacohyllan "AND I HATE TACO's" och det vet hon, dessa grisigt snabbproteinstinna majsflarnen eller uttryckta små majsaskarna - det är så osmakligt och de lama chillirörorna på burk.
Jag gick till köttfärsen och för att leta bönor - ja, ja...jag vet. Hur kan jag klanka ner på tacohyllan när jag söker konservburksbönor. I en riktigt kryddad chilli är bönorna mest till utfyllnad och behöver inte så mycket egen smak, men det är klart motståndet blir bättre i hemblötlagda och hemkokta bönor, men så var det det här med tiden och för en gångs skull var vi hungriga och i tidsnöd i kombination.
-Jag tänker inte äta några tacoflarn och inte några tortillas heller, så det så!
Och så blev det inte - övertänd som jag var av dagens djävla stress - tvåhundrafemtio pumpar samtidigt och ingenstans att liksom landa och med ungar som vill fortsätta shoppa och med en mage som skrek.
-Nu sätter du dig i soffan och är tyst och blundar och läser Sinnesrobönen - beordrade Rodjana, satte August i babystolen och mullrade igång stekgrytorna, en för stora kött och chiolli-koket och en för ett vegetariskt chillialternativ och så en massa tillbehör.
Det som dukades fram var fantastiskt, och det doftade så förbannat gott av vitlök, steklök, brynt köttfärs, chilli och kummin. Bordet blev alldeles fyllt av olika anrättningar och djäklar i min lilla låda om det inte var den bästa chilli con carne jag ätit, stinn av pepparfrukter och kummin nästan som en gulasch.
KUMMIN-skriker en del kännare av det mexikanska köket.
JA VADDÅ? frågar jag mig.
MEXIKANSKT? Knappast, amerikanskt och utan originala förebilder som det mesta utanför KfC.
Så det går alldeles utmärkt, vän av gamla brödkryddor som jag är.
Så nu när dagen snart går över i en annan är jag proppmätt och landad och god och glad igen.

fredag 14 november 2008

Boeuf bourgignon riktig Bistromat



"Sådant äter ju folk inte längre tyvärr".
Orden är Christer Lingströms om en boeuf bourgignon som han "envisats" med sedan i tisdags och som precis idag mognat exakt så att den smakar.
Vi hade vår fredagslunch idag igen på Edsbacka Bistro som i och med detta tar ett ytterligare steg upp mot gemyt, gemenskap och klarhet.
Det är precis så här vi vill tillbringa veckans sista lunch.
Jag fick tidigt ett mail att bordet som vanligt är uppdukat och att Lingström bestämmer vad vi ska äta. Så förvarnas jag ytterligare om att han hittat ett stycke högrev och det blir en boeuf bourgignon.
Så ska en fredag njutas.
Det var någon kock som sa till mig i ett radioinslag, eller om det rent av var jag själv som myntade det, att en kocks kärlek till råvaran och rätten kan mätas i limmigheten på såsen. Precis så var det idag, massor av kärlek, rent limmigt.

onsdag 12 november 2008

Nu är det jul igen! Zeunerts på plats i hyllorna


Ja vad ska man säga, men det känns lite glädjande att få smutta på en iskall Zeunerts julmust - den enda som går att dricka enligt mitt förmenande. Kanske smaken har förändrats hos mig eller hos Zeunerts sedan förra året - mindre bränt i år, synd, jag gillar den knäckiga undertonen. Den duger i alla fall.

tisdag 11 november 2008

Hemma hos Christin

Kolla in vilket kök hemma hos Christin

Igår var jag hemma hos Christin.
Jag sitter i styrelsen för "Låt Måltiden Blomma" och vi har en lite lustig tradition varje månad som styrelsen sammanträder, nämligen att vi undviker neutrala platser och träffas hemma hos styrelseledamöterna, en efter en och då är det upp till värden eller värdinnan att slå oss med häpnad vilket oftast sker.
Häpnaden slår till i form av den soppa vi traditionellt äter tillsammans, det bröd som serveras till och den miljö vi sitter i.
Igår slogs vi av Christin Malméns kurskök. Hemma hos sig har hon byggt ett designat kök med stora utrymmen (10-12 personer får plats under kurserna) och öppet direkt i anslutning till ett vardagsrum med matplats, soffgrupp och en liten balkong med utsikt ut mot gamla skatteskrapan. Ohyggligt smakfullt och väldigt praktiskt.
-Det är stadsgas, säger hon glittrande över min avundsjuka min och på min fråga var hon ställt gasolen.
Här har hon lustiga matkurser vars inriktning jag inte sett på annat håll. Kolla in hennes erbjudanden.
Häpnaden slog också till över både bröd och en soppa på ekologisk torsk. Man frågar sig vad kockarna över lag sysslar med och människor också för den delen, att inte servera torsk. Det finns så många certifierade alternativ till den torsk som rödlistats. Den ekologiskt linjefiskade är en och det finns inget som slår torsk. Till och med det odlade alternativet är lysande.

I mycket övrigt av styrelsearbete att gå igenom gjorde vi klart för praktkvällen med tema gotlandstryffel som medlemmarna bjudits in till. Kolla in hemsidan och bli medlem Du också, äventyren med Låt Måltiden Blomma tar inte slut.

söndag 9 november 2008

Farsdagstårta och indisk röra

Det är så här det ska se ut på en riktig Bangladeshrestaurang med hemkänsla

Vi hade latmansmorgon med kaffe på sängen och ungar i nattkläder halva dagen - det är bra att landa en söndag på så sätt, speciellt på farsdag. Och när inte berget kommer till.... så fick vi åka in till stan hela konkarongen till den äldste i skaran och hennes kille och i sällskap av en citronfromagetårta.
August som vanligt som en virvelvind som alla fick jaga och Kalles dator stod framme och det är ju upplagt för...
Kaffe och tårta var alldeles utmärkt och August sabbade ingenting. Det brukar han väl inte göra , men Liva har få, men snygga och personliga prylar i en ett och ett halvtårings lystenhetshöjd.

På hemvägen i skydd av Globen och motorvägens köer norrut somnade August och beredde oss utrymme att gå på krogen. Det fick bli lokala indiern som är bengal Indian Khabar. Det är inget speciellt med maten där annat än att den är väldigt god. Vi säger det varje gång vi går därifrån. Smöriga såser, väldigt välkokta grytor, mört kött och riktigt bra råvaror.



Familjen som står bakom den pyttelilla krogen utan utskänkningstillstånd på baksidan av Malmvägen och i skuggan av häktet som byggs, har haft barn på samma dagis som oss och de berättade vid ett tillfälle att många av recepten på maten som serveras kommer från en farmor i Dacca. Det smakar original, som hemlagat.

Vällingmästare och marängsviss



Upptäckte idag med snabb huvudräkning att jag är något av en vällingmästare.
Jag har fem barn. Alla har ätit välling upp till låt säga tre och ett halvt år ålder och i snitt två dl tre gånger om dagen.
Tänkte på det när jag skakade flaskan med vällingpulvret åt August tidigare i går kväll och började fundera över hur många liter välling jag fixat för jag har faktiskt stått för lejonparten av allt vällingkok.
Vi är uppe i vasaloppsdmiensioner på fem ungar. Lågt räknat blir det nämligen 3900 liter!
Lite av vällingmästare, inte sant?



Så skulle vi köra lite farsdagsstuk i förväg efter middagen ikväll som för övrigt var en Paa low moo. Det blev en marängsviss kompletterad med ljumma jordgubbar och hallon. Löjligt gott och barnsligt enkelt. En påse köpemaränger varvas med vispad grädde och skopor av vaniljglass. Som ett mellanlager - nymikrade frysta bär. Ringla chokladsås över.

Dagens outfit 2



Jag gör det en gång till - sista, jag lovar - och tar upp bloggtrenden att göra en "dagens outfit". "Dagens outfit" var bara för hemmabruk.

Runt huvudet en "paakhamaa", thailändskt skynke som jag fått av svärfar och som är ett mellanting mellan sarong och midjeduk.
Skjorta, "Timberlake" (eller nåt sånt) - köpt ur ett konkursbo för 25 kronor.

Andra "dagensoutfittare" som jag hittar i brådrasket:

Amanda
Delinda
Min egen tidigare
Janice
Ewiiie
Kenza

Arkivens dag

I Sverige har vi öppna och väl fungerande arkiv. Idag har det varit arkivens dag. För mig som författare är arkiven nödvändiga. Jag letar ständigt och jag finner, mycket tack vare och med hjälp av dessa alla arkivarier som ofta gör mer än vad deras uppdrag omfattar.
Mitt närmaste arkiv är mitt eget som väller över alla kanter och är ständigt oorganiserat och som ibland kan liknas vid en kompost. Jag har sagt till mig själv så många gånger att vårda det bättre och jag får ryck ibland och katalogiserar och sorterar och bygger system för att få det att fungera. Så fylls det på och svämmar över igen.
Arkivarierna är hjältar.

Jag delar mitt kontor med den kommunala förvaltningen i Sollentuna. Alltså - jag har mitt kontor i kommunalhuset och längst ner i källaren ligger kommunens arkiv. En makalös kunskapskälla som är öppen och bemannad dagligen och extra mycket idag under Arkivens dag. Arkivarierna Annika Holmberg och Bo Johansson plockade fram och arrangerade utställningar om kommunen under 40 talet och arkivchefen Annika berättade till ljusbilder i sessionssalen om hur kommunen en gång förvandlades till landets största köping och vad som hände på hemmaplan under de fasansfulla krigsåren. Emellanåt sticker hon fram med små guldkorn av nära mänskligt slag som det här om det vedervärdiga kaffet.

Det kändes som om hela kommunhuset var på fötter och personalen från kommunledningskontoret hade kaffestuga med skinksmörgåsar och mazariner mellan filmvisningar och skärmutställning.
Det människor mest söker som privatpersoner i det här arkivet är gamla skolfoton och gamla betyg. Jag själv hittade mitt eget skolfoto från det året jag kom till kommunen tio år gammal och jag hittade ett tidigt porträtt med en neonskulptur.
Trots att jag lagt på mig några år sedan 1980 så lyckades jag med min närvaro säkert sänka medelålderna på besökargruppen ordentligt denna dag. Vad är det för fel? Är inte yngre människor intresserade av kulturarvet och vår dagsposition?

fredag 7 november 2008

Billig körsbärsjuice

Jo, jag glömde skriva tidigare om den turkiska surkörsbärsjuicen att den är hutlöst billig. Där vi köper den på Orientlivs på "ökända" Malmvägen kostar den under tio spänn!.
Jag kom precis på det när jag tog ut ett paket och hällde upp alldeles nyss.

Mötesplats Bistron

Wallenbergare Edsbacka Bistro

Som vanligt - fredag Edsbacka Bistro, lunch.
Få se nu, vad ska vi välja? Jag riktade in mig på wallenbergaren direkt när jag läste menyn i veckan, men hade sneglat åt pepparrotsköttet redan senast jag var där och ett rop från köket underlättade: "Pepparrotskött till Lager - det spelar ingen roll vad han beställer, han ska ha pepparrotskött.
Det var en Lingström som tagit plats därute och det var riktigt som förr med Christer själv vid spisen, precis så som vi gäster vill ha det inbillar jag mig.
Pepparrotskött Edsbacka Bistro

Jag kommer ihåg från tidiga Edsbacka krog då det fanns en riktig "lucka" från köket till matsalen och man kunde kika in och se ångan från kastrullerna, känna värmen från spisen och höra kockarna vispa och slamra där inne. Jag kommer ihåg precis hur Christer Lingström såg ut där inne och vilket fokus som präglade hans min och hur ung han var och hur gott det smakade, det som bars ut.
Riktigt pepparrotskött i stora tärningar och med en riklig sås.
Två av vännerna kring bordet valde Wallenbergare och gjorde nog även rätt i det om det smakade som det gjorde. En visade styvt bildminne och sa att det här var exakt så som Wretman ville servera anrättningen och så mailade han en bild ur mat och minnen senare. Den överensstämde exakt - så ska klassiker serveras.

onsdag 5 november 2008

Det okända



En gång skrev jag om spöken i en kundtidning åt Ulriksdals Wärdshus. Det spökar nämligen i lokalerna. Någon har sett svarta damen glida fram.
En som bodde i närheten som flicka var Hiram Märit Huldt. Hon berättadeför mig att hon sett svarta damen i allén mellan Wärdshuset och beridarehuset, alltså Confidencen. Hon sa att det spöket var ett väl känt faktum.
En folklivsforskare berättade att vi som människor bara är utrustade med en fraktion att uppfatta allt omkring oss och att vi med Guds hjälp sorterar bort det som kan skrämma oss, de döda, de vandrande, det som är skymt. Bara dårar, knarkare och alkoholister kan se allt detta, de har filtret utsuddat, sa han.
Detta motsägs inte av ett program som går på 4+ just i detta ögonblick med en galning som går runt i ett hus och försöker inbilla oss att han ser, att han hör, att han vet och det är så "new ageigt" att det är skrattretande. Ännu mer underhållande är den grupp av sina groupies han vallar runt som ivrigt är med i varje andetag om vålnader och gengångare. Läskigt kul är programledaren och speakerrösten som förstärker mystiken.
Förnedrings TV i gammal god anda alltså.

tisdag 4 november 2008

Böndröm - cassoulet

Jag tillhör inte någon cassouletklubb, men borde kanske. Denna ugnsbakade gryta är något av det bästa som finns. Bönor, en aromatisk korv, anka kokt i sitt eget fett och så massor av ankfett, salt, örter.
Ingredienserna varvars efter förkokning i en speciell cassoulet, ett lerfat med höga kanter och som många har hemma redan utan att veta om att det är i denna som världens godaste anrättning tillreds. Så får grytan småsnacka med sig själv i ugnen, många timmar, nästan tills den går ihop. När ytan blivit stelnad och brunaktig vänds den ner i cassouleten, en gång, två gånger, tre gånger. Jisses vilken smak som koncentreras däri.
Jag närde drömmen i våras då jag satte oändligt mycket fler bönor av olika slag än vanligt.
Först var det det sniglarna, sedan den kylan, sedan regnet. Det blev knappt några bönor alls, inte fler än att vi åt dem direkt . Av det som sparades går allt åt till återsådd 2009.
Jag närde alltså drömmen att själv odla min egen cassoulet. Av det blev alltså intet så i vintermörkret efter jul eller kanske redan nu i december lagar vi en cassoulet på köpebönor som först får vattläggas och sedan småmumla på spisen i två timmar innan den läggs i cassouleten och glöms i ugnen ett tag.

Kom på varför vaxbönor kallas för vaxbönor som mina lilablå. När man öppnar dem för att ta ur bönorna är insidan på skivan som flisig vax*. Ah Haa!

*Klicka på bilden där det framgår med all önskvärd tydlighet