måndag 25 februari 2008

Vägar långt bort till Laos

Vägarna bar till Laos, över Mekong och in i det slutna landet med högertrafik, det vackra landet med berg och dalar som på en kinesisk lavering. Där träffar jag en svensk bagare för han bor där bagaren, inte i San Remo, visste ni inte?
Han heter Sune Wissmar och jag intervjuar honom i Meny Sveriges Radios P1. Intervjun sändes när jag var i tillbaka i Sydostasien för nya jobb den 7 feb. Gå in i 30 dagarsarkivet och klicka på...: ...så kommer programmet upp. Inslaget är några tiotal minuter in i sändningen.

Nu har jag varit tillbaka. Sitter precis med redigeringen av en liten serie om svenskar som är mat-aktiva under solen. Sänds under våren som redan infunnit sig.
Under tiden, läs mer om Laos och Sune Wissmar här.

lördag 23 februari 2008

Studentmiddag och grattis



Hon fyller 22 i morgon och vi var bjudna till studentlägenheten högt upp i skrapan
Vårrullar med såser.
Grön ärtsoppa med ingerfärscremefraiche.
Filéade blodapelsin, apelsin och grabe med mörk choklad.
Gott och mysigt och oändligt mycket bättre än när jag själv var student för 100 år sedan och då studentlägenheterna var det närmaste ockupation av rivningsdito man kunde komma, uppvärmda med fotogenkamin och med dusch i källaren och toalett i trapphuset. Möjligtvis råris med skurna tomater och sojasås och mängder av dåligt rövin (jajustdet: RÖVIN).
Det är alltså min dotter som ordnade middag för den del av hennes familj som utökats med tre småsyskon. Lillbrorsan som är några år yngre ska Dit med morsan deras i morgon och den äldsta av småsyrrorna stannade kvar och sover över. Hon började packa 24 timmar innan middgen.
Ni som inte fattat det!


Det är makalöst med så många barn! Småungar och studentungar och militärungar.
Speciellt som den lille minste, nyaste 9 månader drog ner en het skål soppa i knät på farsan och vad gjorde de andra? Skrattade!
Jag fick sitta insvept i handduk och äta dessert.
Grattis på 22 årsdagen i morgon, söndag.
Du skulle komma hem från BB samma morgon då Sverige vaknade upp med beskedet att statsministern var skjuten till döds. Jag städade den natten för att det skulle vara fint och dofta ajax hemma. Det var en märklig känsla av fullkomlig lycka och sanslös katastrof. Jag tände ljus i fönstren på natten när jag förstått vad de sa på radion och det var ljus till Dig samtidigt.
Det där har Du väl hört till leda?
Love You!

Svenska fläsket och den vackra orkidéen


I Thailand är aldrig fläsket rimmat.
Det är det som är skillnaden se. I smak.
Längtan.
För så är det att den svenska smaken har lika stor lockelse för identiteten för mig som den thailändska för Rodjana. Så lånar vi identiteter av varandra, lockar, njuter, smakar, leker. Men vi äger inte varandras.
Det första jag gör när jag är hemma är att skaffa ett riktigt salt sidfläsk.
Ën bit långsteker vi timme ut och timme in i prick 100 grader och öser varje kvart.
En bit snabbsteker vi i tjocka skivor i gjutjärnspannan och äter under tiden.
Den i ugnen är med alla asiatiska sojor,kryddor, örter och doftar ingefära.
De på spisen är rakt på utan krusiduller. Långsamt knaprigt.
Jag blir nöjd efter några smakbitar och kan plötsligt inte hålla mig. Tar en bit stekfläsk, en gott stycke jasminris som bestrukits med en het nam prig goong, en blandning av räkor, lök, vitlök, chili.
Så dansar och möts vi i smaken, enkelt och vansinnigt spännande odramatiskt.
Med hem som alltid, ett knippe orkidéer i olika färger - känns som att ta med sig en bit av solen.

Shopping, 30 kg = 3000 THB och specialiteter för närmaste månaderna

fredag 22 februari 2008

Kineserier i Chinatown på inledningen av Råttans år



Guld och rött

Salapao

Ännu mer guld

100 röda lyktor över tempelgården

Tillbaka till sitt inre

torsdag 21 februari 2008

Doreen i TV med WeiWei


Saker och ting hör ihop och binds samman av en osynlig väv.
Jag bor nästan granne med Doreen och intervjuade henne första gången för, i salig hågkommelse, Radio Ellen!
Så sent som för någon månad sedan intervjuade jag henne igen 14 år senare för en svensk veckotidning.
Ikväll var det dags för hennes premiärprogram, lite orytmiskt hackigt och klämkäckt smånervöst, men det blir nog bra när premiärnerverna lagt sig.
Jag blev lite full i skratt. Hennes första gäst var en gammal bekanting som jag suttit hemma hos i Peking och även ätit en sen supé tillsammans med i Shanghai. Jag intervjuade och umgicks nämligen med super-duper-artisten WeiWei i Kina för tio år sedan då hon fortfarande levde tillsammans med den exentriske amerikanske komponisten Michael J. Smith som i sin tur tidigare varit gift och bosatt på Österlen i Skåne.
När vi skulle ut och äta tillsammans var WeiWei först tvungen att ringa myndigheterna och tala om vart vi skulle åka för att man skulle hinna spärra av området av säkerhetsskäl. Så omåttligt populär är hon att hon i ett enda skivsläpp säljer fler skivor än Madonna, Michel Jacksson och Rolling Stones gör tillsammans under hela sina karriärer.
Visst är livsväven och mötena märkliga och man blir lite förskräckt hur allt hör ihop som av en händelse.

Hej hopp i blåbärsskogen!


Nere på stranden i Patong låg några skåningar. De "spickulerade" och sa när en thailändsk kvinna med bestämda steg närmade sig med några grejer att sälja:
-Hörru, hon där är ju en riktig liten gobit
-Ja den du med smör på.
-Tyst, förresten hon kanske har varit i Sverige och plockat lingon och förstår vad vi säger.
Hörde bra gjorde hon också för svaret kom reptilsnabbt på klingande norrbottniska:
-Jo, å blåbär plock vi å!

Flera höstar har hon varit i Sverige och jobbat i bärplockningssvängen, ända tills myndigheterna kom på den sanslöst osmakliga idén att skatta bort möjligheten.
Senast statsmakten ville skatta bort skogens röda guld var vid sekelskiftet mellan 18 och 1900 tal. Då plockades 10 000 ton lingon för export till Tyskland. Lingonen omsatte massor av pengar och det var lönsamt att vara lingonplockare. 1908 ville bönderna med statens hjälp inskränka lingonplockeriet, men staten gick på folkets hävdvunna rätt till bären trots att 3000 småbönder demonstrerade 1908 för att ta lingonen från folket.
Det skulle ta till för 13 år sedan att rätten till lingonen skrevs in i lagen i allemansrätten - äldre än så är nämligen inte denna rätt. Trots den beläggs själva plockeriet med skatt! Historielöst och dumt.

onsdag 20 februari 2008

Brorsan, albylen och en förverkad Nam Prig Kapi

Brorsan och hans väna välgörare av släktet näktergaal

Det var väldigt få uppdateringar under den hör treveckorsturen till Thailand vilket säger mer om mitt dåliga tålamod än om erbarmeligt dåliga uppkopplingar. Jag får rekapitulera senare istället, med bilder.
Igår skulle vi till att "wai nam titaleh" (simma i havet) och jag mötte brorsan på väg upp.
-Det är kallt, fan jag fryser, sa han.
Jag trodde han skämtade, Andaman höll säkert 28 grader och luften 34. Och det var inte kallt.
När vi skulle flyga till Bangkok hade han fått frossbrytningar och Noj, brorsans fru, gick och frågade efter albyl (eller alvedon, paracetamol eller vad de nu kallas). Två minuter senare kom en sköterska i full mundering och med två akutväskor rusande. Det blev förhör om allmänkondition och blodtryckstagning jämte feberkontroll.
-Du ska nog ta en albyl, sade den legitimerade sköterskan nöjt och gav honom en kur som skulle räcka fjorton timmar framåt, lagom tills det han landade i Köpenhamn.
Men kan man tänka sig, en sådan utryckning och ett sådant omhändertagande för en nyss utsprungen förkylning, men mardröm att ha den långa flygresan sig.
Inte nog med det!
Incheckningen av bagaget gick bra på inrikeshoppet upp till Bangkok, men där var de omutbara.
-Ta mitt brännvin, ta allt annat som är viktigt, men ta inte vår årsförbrukning av vår Nam prig Kapi.
Han var nog beredd att låta betala en ansenlig summa, men tulltjejen var omubar, vilket i sig kanske är ett hälsotecken.
I handbagaet alltså en årsförbrukning av räkpasta och det vet ju alla hur det är med pastor och flyg - det gifter sig inte alls nuförtiden. Inte för den, hos många, "onda doften" utan för att det kan (med djävulusisk god fantasi) vara ett sprängämne. Pastor och vätskor, krämet och mouseer får inte passera den fiktiva linjen mellan publikt utrymme och resenärsdito.
-Vad gör man? Det fanns papperskorgar utställda där allt förverkat skulle läggas och jag upptäckte snart att det inte skulle få att övertyga de uniformerade varför jag i tyst vredesmod öppnade alla fem burkarna med kapi och lät innehållet med sin doft förpesta hela tullfiltret.
Min kapi då?
Bland 30 kilo övriga matvaror villigt inhandlade av alla släktingar inbäddade jag Kapi och Plara bland luftigt dämpande plastpåsar med Moojong och checkade in den väskan. I handbagaget låg väl en sisådär 15 kilo olika frukter istället, harmlösa vapen alltså och som därför passerade tullfiltret, loyckligtvis innan den nu smått beryktade räkpasteattacken.

lördag 16 februari 2008

Familjemiddag

Eye och Arm, mina barns kusiner.

Igår kväll hade vi en familjemiddag.
Minst en sådan håller vi om än att jag kommer på besök bara en kort vända. När jag frågade var vi skulle gå blev förslaget varuhuset "Ocean" i Phuket Town och Sukiyakirestaurangen där!
Det är klart man blir lite förvånad, men samtidigt glatt överraskad. Det är klart man ska äta lite speciellt när man träffas, inte bara samma "gamla thaimat".
Det är kul nu för de som bara för en stund sedan var små ungar har flyttat hemifrån och blivit stora och så har det kommit nya kusiner som jag inte haft anledning att se förr. Lillebrorsan Nom kunde inte komma själv för han jobbade med marknaden vid festligheterna på Wat Chalong så han "skickade" sin fru istället och henne hade jag bara sett på bild förr och där satt hon nu med två söta ungar som var som virvelvindar.
Maten då? Sukiyaki.
Vad ska man säga - ingenting saknades, det är jätteroligt, en "sylta" på ett stökigt varuhus och med en inredning med noll charm och ett blåaktigt ljusrörsljus, med en mat som är så smakrik att det hoppar i munnen och med en sprödstekt anka som får mig att framkalla bilder av Lyon om så skulle vara. Men framförallt umgänget. Jag menar, det spelar ingen roll hur platsen är eller hur designat stället är, rakt på utan krusiduller, iskall aircon, galonklädda bänkar och stolar, plastskålar på bordet, bleckbestick och hissmusik i högtalare. Det är sällskapet som gör stunden och gjorde det här, varmt, leende, godmodigt vänligt.

Timmarna gick reptilsnabbt och småbarnen skulle plötsligt hem och lägga sig och så var det uppätet och middagen upplöst och jag tog svärfar med mig hem till sitt i min bil med chaufför.
Det är lite sorgligt också, för de här stunderna blir så korta.
Rodjana ringde från Sverige två gånger under middagen och var med på det sättet över ledning. Det är klart att det är svårt för henne då jag sitter med hennes familj och njuter av mat och gemenskap.
Idag då - jag blir den sanne turisten och ska pressa på stranden. Why not. Jag är här för att njuta och vila och upplevelsebiblioteket är ju redan fyllt för den här omgången. Behöver verkligen ladda.

Han har fyllt 75 nu, svärfar från trakterna av Kanchanaburi, still going srong. En man som gör det bästa han kan att hålla samman en hel klan av barn och barnbarn och jag tror han är ganska lycklig över hur det blivit i livet.

onsdag 13 februari 2008

En afton vid en chokladfontän



Så kom jag igenom och kunde ladda upp en bild från igår och då handlar det om en ohyggligt prisvärd middag på Holiday Inn i Patong. Och det skriver jag inte bara för att min svåger är köksmäsare där, Chief Wisuth, utan helt enkelt för att det är sämre och dyrare på andra ställen. Här skippa de den stora varmvattenslobstern och grillar hellre de smakrikare mer kompaka rocklobstrarna, små, intensiva i smak och sammanhållna i köttet till skillnad mot sina större klolösa kusin langusten, som är lamellig och lite dyig i smaken som gammelgädda.
Det vi plockade först från den gigantiska buffén där mycket är framlagt portionsvis i små skålar, porslinsförrdet är enormt är som på bilden. Klockvis från den stora ångkokta musslan med chili, fisksås och vitlök hittar vi en kokt marinerad räka, under den ytterligare en räka med en mild sås och gurka, små små pilgrimsmusslor med en mild chilisås, en perfekt pepparstekt tonfisk och så till sist en sallad på pomelo.
Jag följde Tore Wretmans julbordsstrategi när jag närmade mig bordet och tor att jag med chokladfontänen fick mig ytterligare en runda.

tisdag 12 februari 2008

Lever

Ja, uppehållet i bloggande beror inte på att jag ligger i svåra magkonvulsioner utan på att mitt Internet från skrivarlyan vid havet i Phuket inte håller måttet att ladda in bilder på.
Det tålamod processen torde utvecka sparar jag till då det behövs bättre.
Men, det kommer, om inte annat när jag är hemma om någon vecka eller så, anske förr om jag hittar en bättre lina.
Vad ska man säga annars, att det är mitt i natten 29 grader varmt och jag sitter och hör havet i en stilla vind, ett hav som är nästan lika varm som luften, men som är svalt om dagen. Just nu tropiskt sammetssvart.

måndag 11 februari 2008

Sviter

När jag skrivit klart igår gick jag en sväng i kvällsvärmen och tog en bild utanför min skrivarlägenhet. Pråligt? Inte sant, men varmt och helt fantastiskt med cikador som jetplan bortanför mig. Nu är jag klar och det känns gruvligt skönt

Mår fortfarande pyrt efter magköraren, men jag får skylla mig själv att vara utrustad med en gnutta orut å andra sidan går det ingen nöd på mig där jag sitter vid skrivarlägenhetens pool och låter den brännande solen få mig att må bättre. Äter sådan kost som det inget är at blogga om, recoverykost, omeletter, lite mosade frukter, bananer (köpte ett knippe med över 20 söta små för sju SEK, och det var dyrt!)
Har lämnat sista kapitlet till en ny bok idag på morgonen medan Ni sov hemma i Sverige. En långdragen, smärtsam, process men en bok som andas optimism och klarsyn. Vad den handlar om och vad det är för en bok? Det säger jag så fort förläggaren går ut med den vilket sker inom kort. Klart är dock redan att den översätts till fem språk och att den kommer på svenska i maj. Och så kan jag säga så mycket som att den handlar om något som ligger långt långt från mitt vanliga gebit.
Nu ska jag rulla ner i poolen och sedan gå en bit i sanden efter stranden och fira att jag är befriad från det maniska skrivandet en stund och tills nästa manus ska levereras (senare i vår).

lördag 9 februari 2008

Den stora hämden

Det händer väldigt sällan, en gång var fjärde år kanske - nu hände det, jag har varit fullkomligt utslagen i ett dygn. Den stora hämden i magen, för mycket plara och för mycket kapi, urk!
Återkommer med uppdateringar när sunda vätskor återinträder.
Just nun är tanken på mat vämjelig.

fredag 8 februari 2008

Sältans kök och samling kring en nam prig kapi

Grillade kycklingknyten i bananblad

Vi samlades några stycken hos Staffan, fotograf från Lund och gammal thailandsräv, skåningar allihop, men trots att mestparten i sällskapet är uppfödda på sockerspröda spettekakor och sirapsdrypande skinkstekar så backade de inte för att smaka på nam prig och till och med tycka den påtagliga kapismaken var njutningsfylld. Och jag lovar att i morgon kommer de att längta tillbaka till smaken, doften, sältan, styrkan och alla övertoner av smaker som umamibomben ger. Och de doppade och rullade i kapiröran med morningsgloriblad. slafsade i sig med stringbeans och skurna gurkskivor och en massa andra friska örter som jag inte vet namnet på. Vågar jag säga att det var jag som beställde och föreslog att alla tolv i gänget skulle försöka att smaka förutsättningslöst?
Sedan kom de som på ett pärlband alla rätterna. Saté på kyckling, bananbladsgrillad kyckling med sojasås, friterade räkor och friterade tod man gong, små vitlöksbakade musslor, massamancurry (med ”man farrang” = potatis), geng keiuw wan gai (kyckling i grön curry) etc. En helkväll på en krog som doppar golvet i havet. Och medan vi satt där brakade ett tropiskt, en halv timme lån g, regnväder loss med tordön så att det skallrade.
Skrivtimme nu före nattens sömn och sedan ner i den stekande härliga solen igen – har en Jan Mårtensson på G i solstolen. 34+ idag, 28+ nu klockan 11 på kvällen och minst lika varmt i morgon.

torsdag 7 februari 2008

Bangkok i dimma, dessbättre inte jag

Donmueang, öde och övergivet


Hur många timmar har man inte vankat av och an på den här flygplatsen, Donmueang, och njutit av människor från alla världens hörn. Tätt, tätt stod flygplanen på rad, gamla DC10 or på sin tid, jumbosar, 737or, märkliga ryska maskiner topolev eller vad de nu heter. Fyra plan i minuten landade och lika många startade på två parallella banor.
Skrivarlyan i Patong

Det ser så sorgligt ut, som en nedmonterad fabrik, som ett nöjesfält som stanat, Nu går en del flyg härifrån, inrikes förstås och några internationella linjer som inte får plats på den nya vackra.
Och i morse var hela Bangkok dränkt i smog – har aldrig sett staden så disig av avgaser, värre än någonsin, som om himlen förmörkats. På fyra tusen meters höjd tittade jag ner och bakåt, då syntes bara en grå massa av Bangkok.
Så har jag landat och flyttat in i en lägenhet jag hyr, en skrivarlya vid havet och med poolen några trappsteg ifrån.

Skjortepilog

Jag checkade ut tidigt i morse från hotellet i Bangkok. På hotellräkningen stod, och det kunde jag anat, tvätt 59 THB och just då hade jag inte tid att dividera, ett flyg att passa och taxin väntade.

Hotellet och skjortan

Ibland är thailändare lustiga, eller så är det vi som inte förstår själva tänket.
Lade en skjorta i en tvättpåse på rummet igår. Det var inte meningen att den skulle lämnas till tvätt, men det tyckte städet. Nu hör det till saken att jag ska resa vidare före klockan tio dagen efter, dvs alldeles straxt. Skjortan skulle levereras tvättad först klockan 11.
Jag gick till desken och berättade som det var och de sa att jodå skjortan kommer innan du reser. Vilken tid då frågade jag. Klockan elva fick jag som svar. Men då har jag rest, sa jag.
Receptionisten tog telefonen och ringde till tvättavdelningen, sedan sa han, Solly, skjortan redan i tvätten, men mot dubbel betalning kan jag få den före klockan elva i morgon. OK sa jag. Då kommer den klockan elva då, sa receptionisten. Nej sa jag då har jag redan rest. Okey Okey I fix, sa receptionisten, dubbel betalning bara, Ja sa jag och fem minuter senare kom skjortan till rummet, struken och fin på galge - den var alltså redan klar och till det dubbla, men ändå facila priset av 12.30 SEK eller 59 THB.
That's Thailand!

onsdag 6 februari 2008

Chinatown lika bra som i Peking



Rökigare än någonsin, de döda underhålls så att ingenting saknas där i himlen någonstans de bor. Allt är symboler, pengar, båtar, flygplan, bilar och det bränns för att nå upp eller in i de dödas värld.
Jag var i ett tempel idag mitt inne i Bangkoks Chinatown – en stor glädje naturligtvis men också ett väldigt allvar, Lampor, rökelse, lackdoft, matoffer, pengaoffer, trummor , symbaler och finklädda människor.


Det var så tjockt i Chinatown idag att taxichaffisarna uppe vid Sukhumvit vägrade åka dit, de kom inte fram helt enkelt så det blev skytrain och tunnelbana istället och så tuk tuk sista biten – hem gick det på under en timme och 100 THB med Taxi.
Marknaden då? Några hastiga timmar sedan stängdes den, folk ska fira nyår och gjorde en tidig kväll. Har inte bestämt mig än var jag ska sätta mig och äta.

Solen tillbaka genom avgaserna

MBK Bangko0k, missa inte det när Du är i Bangkok

Jobbade igår i under solen. Åkte till halvvägs ut till flygplatsen och träffade folk för intervjuer - kommer i P1s Meny så småningom.
Trafiken mördande som vanligt. En och en halv mig tog 2.5 timmar.
Ledig idag.
Poolen först några timmar - andas - Padthai som smakar bättre hemma!
Nu drar jag ner till domänerna jag älskar, China Town, bättre i Bangkok än Peking! Dessutom, fest idag - Kinesiska nyåret för sjuttisingen.
Sist jag firade Råttar År var med en sändning i Efter tre direkt från Himmelska Fridens Torg i Peking.
I Salig Hågkommelse Olle Stenholm satt i studion som vanligt och avannonserade mig med: Och det var Göran Lager som rapporterade om det kinesiska nyåret och lottans ål.....flåt, ska vara Råttan År.
Hysteriskt roligt!!!

Skitiga underbara Bangkok

Trodde jag skulle klara av resan den här gången utan att bli som en zoombie innan kvällen.
Hade planerat massor, men efter klockan 15 lokal tid var jag som i dimma, precis som vanligt.
Somnade efter middagen (som smakar bättre hemma!) och sov i nästan 12 timmar.
Regn.
Gjorde en traditionell omedelbar tur till MBK för att skaffa telefonklort och lite andra nödvändigheter innan tröttheten satte in.
Jobbar idag – fortfarande molnigt och det är väl bra för skinnet inledningsvis.


Här är mitt Thailändska telefonnummer: +66 (0) 856002639

söndag 3 februari 2008

Bangkok alldeles snart

Uppdateringar kommer.
Lämnade ett bokmanus i veckan så jag har haft att skriva på annat håll.
Ska snart berätta vad boken handlar om.
Sitter om några timmar i Thaiairways Internationals 747a på väg till Bangkok för några jobb och äta ute.
Det har varit ett supertätt arbete med manuset. Jobba 17 timmar, familjen två timmar, sova fem timmar - dygnet runt hur länge som helst, känns det.
Jag säger som Munch ristar med skaftet på penseln i skyarna i Skriet: "Kan kun være malt av en gal mand".
Att skriva böcker är som att bada i eklut.
Det är en kroppslig smärta som uppstår.
Bara idioter skriver böcker och jag är en av dem, mitt uppe i känner jag inget av de tilltagande mjukdelsreumatiska smärtorna i händer, armar, axlar, rygg. Mot slutet smäller det i kroppen bara man drar huvudet åt sidan, flyttar axlarna bakåt.
Snart - om bara något dygn - ska jag ligga på de vattensköljda bänkarna i templet wat Po och få meditativ massage, i värmen, i stillheten. Om bara något dygn glider jag ner i det varma vattnet och går upp och äter en het somtam, vilar och åker sedan till en annan plats.
Håll utkik här, snart börjar uppdateringarna som vanligt, med massor av matäventyr i Thailand.
Och för de som av en händelse vill få tag i mig och kanske socialisera lite, folk som vill dela mitt genuis loci. Kolla här i övermorgon så får Ni mitt thailändska telefonnummer.
Intill dess.
Sladda inte av vägen i snön!

magasinsverige@hotmail.com (för mailkonakt de närmaste veckorna)

fredag 1 februari 2008

Kåldolmar och kalsipper

Lovisas hemuppgift - det dukade bordet.

En kul rubrik på Lovisas projekt i skolan.
Det här är en del av hennes redovisning.
Uppgiften var att utan föräldrarnas inblandning laga en trerätters middag för hela familjen. I uppgiften ingick utöver att laga maten att skriva inköpslista, handla, vara klar över vad det kostar, duka, plocka undan, diska och torka.
Sedan ska familjemedlemmarna skriva en kort recension om hur det smakade.
Uppgiften som helhet täcker in svenska, NO biologi och hemkunskap. "Kalsipper" i sammanhanget står för hygien och vardagshälsa.
Härmed lämnar jag över bloggen till Lovisa, 8:

Hej,
jag har lagat tre rätter. Sallad som förrätt, det är nyttigt. Tagliatelle med vegetarisk tomatsås till varmrätt, det är nyttigt och gott. Till dessert blev det en slags äppelkaka i glas, enkelt, sött och gott, och inte särskilt nyttigt.

Så här gjorde jag:


Min ostsallad



Det här behöver Du:

200 g kinasallad
200 g fetaost
1 avokado
1 enhalv gurka
1 medelstor tomat
salt och peppar

Så här gör du:

Du strimlar salladen, skrapar ur avokadon och skivar köttet. Skär tomaten i bitar. Skär gurkan i slantar, Lägg i salladsskål och blanda. Bryt ner osten och ringla olivolja över.

Lovisas enkla pasta med tomatsås


Det här behöver Du:

200 g riven parmesan
1 basilikaplanta
2 burkar körsbärstomater
3 vitlöksklyftor
1 gul lök
1 buljongtärning
4 msk olivolja
Färsk pasta för fyra personer.
salt och peppar

Så här gör Du:

Koka upp mycket vatten till pastan.
Hacka gullöken och vitlöken. Hetta upp lite olja i en kastrull och fräs löken utan att den tar färg. Häll i de konserverad tomaterna tillsammans med buljongstärningen. Låt koka simmigt.
Koka den färska pastan enligt anvisningar . Låt rinna av.
Bryt ner basilikan i tomaterna och rör runt. Smaka av med salt och peppar
Lägg upp pastan portionsvis och häll tomatså¨sen över. Servera med parmesan,


Pappas äppelkaka på mitt sätt



Det här behöver Du:

Portionsglas
1 dl grovt äppelmos
1/2 dl ströbröd
1 msk socker
2 dl grädde
Vaniljglass

Så här gör Du:

Ta fram ett högt glas per portion (4 st)
Skeda över äppelmoset.
Hetta upp en järnpanna och rosta brödsmulorna med sockret.
Skeda smulorna ovanpå äppelmoset. Spara lite till garnering.
Vispa grädden.
Lägg glass över äppelmos och brödsmulor, toppa med vispgrädde och strö över lite smulor, servera.

Bästa hittills


Igår när jag pratade mat för folk i Saltsjöbaden berättade jag om det där infodilemmat som kassabiträden och annan butikspersonal ofta hamnar i. Ähhhh, hmmm är det där palsternacka eller mango?
Idag slogs ett litet rekord och det var en ny kille som satt i den butiken som jag helst inte handlar i, men som ligger på vägen hem från jobbet.
I en yra av GI-frälsning köpte jag köttfärs, räkor, ägg och hoppades kunna ersätta potatisen med något av detta - och så köpte jag en knippa dill.
-Ähhh...hmmmmm, med dillvippan vid kassan.
-Joooooe, ärehär...hmmmm.
-Ere gräslök kanske?
Jag försökte koppla på allt av pedagogik och sa med ett opåtvingat leende att det var det inte.
-Ähh...persilja är det inte, va?
Nä!
-Koriander rå?
Nä!
Det är en av världens mest utbredda örter, det är dill.
-Aha, men håll me om att den är ganska lik gräslök.

Det är inte personalens fel, det är grundläggande fel på hela butikens koncept, det är kunskapsförakt och det måste vara så djävla pinsamt för hon eller han i kassan att var så där utlämnad, men kan man i samma kedja byta förpackningar kring köttfärsen och deala med kundernas förtroende så kan man vara föraktfulla på alla sätt lika väl.

Tacksamt att prata för kloka människor


Gav en föreläsning igår kväll i Saltsjöbaden för ett 80 tal kloka närboende till Saltsjöateljén-Grünewaldsvillan - det enormt tjusiga villaslottet som Ferdinand Boberg ritade och som var min scen för kvällen.
Det är så tacksamt att prata mat och mathistoria med folk som har tillräckligt med erfarenheter för att minnas hur saker och ting både doftade och smakade förr. Folk som man säger "hönsbuljong" till och omedelbart framkallar de minnet av den varma mjuka lite sötaktigt feta doften av kokt höns och för sitt inre kan de genast se de gula hoppande öarna av det välsmakande fågelfettet seglande över hönset i grytan. Syner som våra barn och barnbarn aldrig får njuta av. Jag vet ju för jag gick till min närmaste butik i köpcentrumet och frågade den som hade hand om påfyllningen av frysdiskarna om hon visste var det fanns höns "gärna fryst" tillade jag för att öka chanserna. "Huns" repeterade hon. "Ja, kycklingmamma", svarade jag. "Nä Guvaäckligt", sa hon och gick. Och hon kom aldrig mer tillbaka.