torsdag 25 oktober 2007

Vermiceller som sytrådar som het soppa med räkor


Den väntade på mig därhemma, mitt i stöket som är som postoväder över lägenheten efter en dagsplåtning. Det står backar med porslin och silver och dukar och vikta gamla servetter i finaste tunnaste linne överallt.
Problemet är att inte få vermicellerna hopkokta i en stor klump. Kokande buljong med svampsoja("jag har lite fläskläggsbuljong i till Dig från matkoket i förrgår", säger Rodjana sufflerande) mild god risvinäger isf ättika, vitlök och nam prig pau. Ärtskott och blekselleri ger färgen och så riktigt sköna räkor som läggs i när nudlarna kokat färdigt.
Hett, gott, vackert, doftande!

Stekt strömming



Bättre rubrik finns inte, inte ens på menyer: "Stekt Strömming". Den är så traditionell att man inte ens behöver äta den för att få smaken i munnen.
Vi vet, eller i alla fall de flesta av oss vet, alla smakådror i en sådan anrättning och kan framkalla doften av det brynta smöret mot det mjälla lite motståndsaktiga, fiskköttet, implusionen av citron, moset späckat med smör och grädde, stekytan som glitrar brunt och med rostade toner av säd, kanske en sälta och lite fermenterad fisksmak från ansjovis eller som nyss, sälta av kaviar.
Så åt vi idag, Lundberg och jag, under en sen arbetslunch på Edsbacka Bistro - kunde varit lite saltare bara, men det är ju för väl att det inte var omvänt.