torsdag 30 augusti 2007

Älska dig själv - ät god lunch


Här i korridoren, och jag har sagt det förr, doftar det mikrad fiskgratäng eller resthop från gårdagens middag - det är inte människovänligt.
I nödfall drar jag med hissen upp på toppen i huset och äter ärligt hemkokad husmans, dock klafsigt serverad efter kö och lite vrickad i kryddningen, om alls. Eller besöker jag indiern.Jag har kontoret bara ett stenkast från dyrare Edsbacka Bistro - har någon kunnat undgå detta faktum, tycker jag tjatar om det ganska ofta - Idag var jag där med en journalistkollega och under tiden vi åt bestämde vi oss att älska oss själva och äta minst en lunch i veckan här.
Idag dressad mixsallad med gröna bönor, slottsstek med rotsaker och en ansjovisspäckad gräddsås. Pressgurka som tillbehör naturligtvis och Wilmas(?) knäcke.-Hur knäpp får man vara, beställa slottstek till lunch på ett ställe som dryper av både det ena och andra av bistroläckerheter (grannbordet åt lockande lammkotletter) och så fanns det fiskgryta.
-Så knäpp får man vara och det lönar sig. Man är liksom betydligt lyckligare efter än innan.
Så är det med den s(m)aken!

Dagisbarn och potatisträd


Det börjar bli tradition nu, om man tror på devisen "one is a single, two is a crowd". För andra året så promenerade dagisbarnen från Terassen upp till vår trädgård för att titta på höstskörd och få med sig hem en del till mellanmål. Så var det igår och första frågan till småungarna var naturligtvis om de kunde hitta ett potatisträd - men se några reagerade blixtsnabbt och sa att potatisen växer i jorden - andra var bara små och stumma och gapande: "I jorden"!
Och det var ivriga små händer som grävde efter allmogepotatisen. "Det är morötter" sa en liten grabb och insisterade. Allmogen är ju långsmal och lite rödrosa.
Stora rödbetor ryckte vi upp också och vitbetor att ätas med smör och salt.
Grannen kom med fyra olika morötter, en vit, en knallröd, en orange och en gul - "Kan det verkligen vara sant".
Stora ögon också när jag öppnade en knölig grön skida bondbönor och där inne låg sex röda "rubiner" på rad i fosterställning. Den nya röda bondbönan är förbaskat vacker - ungefär som blåärten som har marinlila skida och knallgröna ärter.
Så vid pass nu klockan två står trädgårdens rödbetor på spisen med allmogepotatis och tanken hos ungarna finns i landet när de tuggar. Det är annat det än att köpa knippen och kilo i butik.