torsdag 21 juni 2007

Så föll det!

Mina egna löjtnantshjärtan står bredvid Linnéanska sibiriska nunneörten som en hyllning

Just nu sitter jag och tittar på serien om Linné på SVT 1. Den är faktaspäckad med högläsning men med alldeles för lite dramaturgi för att vara riktigt värd att titta på. Speciellt som det finns gluggar och felinformation i alla fakta.
Såg nyss hur Linné promenerar uppför grusgången på sitt Hammarby samtidigt som speakerrösten säger att Linné precis förvärvat lantegendomen sydöst om Uppsala.
I bild går Linné framför en rad planterade ljuvliga löjtnantshjärtan.
De som verkligen läser min blogg kan konstatera att just dessa växter inte alls fanns på Linnés tid, att Linné endast sett löjtnantshjärtan i ett herbarium i London och att han önskade sig att få se dem levande innan han dog - men det fick han inte.
Konstigt i SVT för där tar han handen och låter fingrarna spela bland "klockorna".
Slarv!

Thailändska grejer i en hemlig påse

Sathaa, trädbönor

Den åkte snabbt in i thailådan i kylen, Nam prig pla-ra, den jästa tröga surströmmingsröran som används istället för fisksås i nordöstra Thailand, det distrikt som även är känt som Isaan. Den smakar bättre än den doftar - precis som surströmming (som jag för övrigt inte alls tycker doftar illa)
Moo Yong - sötat, spunnet, torkat griskött till vår congee

Alltså, vi fick ju en leverans i en plastpåse av min svägerska som botaniserat på marknaden i Pakchong och hade med sig hem till oss igår, bara en timme efter att Thaiairways Internationals stora jumbo landat på Arlanda.
Nam prig på fisktarm , håll i Er!

Det är alltid med längtan och en slags andäktighet man plockar upp ur en sådan påse. En burk "taipla" fångar intresset. Det är en "nam prig" - en kryddblandning och jag tror att smaksättare i den är fisktarm som fermenterats.
Jag är väldigt förtjust i de små torkade ansjovisarna som är kryddiga, söta, starka och knapriga. Jodå, det låg en påse "Pla ching-chang" blant allt annat. Jättegott tilltugg tillsammans rostade jordnötter.
Så fick vi påfyllning av vårt förråd av "Moo Yong" spunnet torkat griskött som sötats och som vi brukar ha på gröten alltså på vår congee tillsammans med chili och torkad vitlök.
Favvisfisk jämte svensk ansjovis.

Den kommer med jämna mellanrum. "Gunchieng" sockerkoven från Kina som adopterats av thailändarna och därmed också funnit vägen in i vårt skafferi. Fråga mig inte vad som är i den - odödlig är den i alla fall och tycks hålla sig hur länge som helst utan att sjangsera. Läskigt god är den i alla fall, söt samtidigt som den är spänande i konsistensen när den stekts.
Sockerkorv

Ibland i Thailand kan man gå förbi jättestora träd och ner från grenarna hänger stora ärtskidor. Det går liksom inte ihop, ärtor och bönor ska inte vara större än mina rosenstörbönor och de brukar vara jättelika. Trädet är enormt och bönskidorna som samurajsvärdsslidor. Två sådana med färska bönor låg i påsen. Andedräkten blir som en drakes och kroppen börjar dofta märkligt - men det är en sjuhelsikes lockande smak i de flådda bönorna och fantastiskt att inmundiga dem mitt i en middag med örter som morning glory och dill (!) tillsammans i en nam prig.
Sådan är vår vardag dagen före midsommar. I morgon äter vi matjes i varm form med lök, äggahack och brynt smör - det är midsommar det!

Ledofon - regnperiod - nu har svenska sommaren tagit fart

Asfaltssommar

Spegelbild av sommaren på väg till regndagis