onsdag 16 maj 2007

"Populär Historia" skriver om "Döden i skogen"


Jag har fått vänta ett tag, spänt naturligtvis, men nu kom den; Recensionen i Populär Historia, den ledande och mest lästa tidskriften för historieintresserade. (5/2007)
"I bödelns spår" är rubriken och recensionen ta upp en helsida helt utan annonser. Den som läst boken och skriver om den är journalisten och historikern Ann-Louise Eringsmark-Regnell och hon slår fast att jag tar upp en av "de mörkare sidorna i svensk historia". Det är en genomgående mycket positiv recension som avslutas:
"Göran Lager har skrivit en tankeväckande bok om en undanskymd del av den svenska historien, och han lyckas ge röst åt de människor som räknas till de allra lägsta i samhället".
Tack för det!

De som också skrivit om boken är bland andra:
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet
Folkbladet
Kultur Väst Göran Lager har gjort något av en kulturhistorisk hjälteinsats.."
Sveriges Radio Vetandets Värld
Sveriges Radio, Kulturen i P4 (längst ner på sidan)

Ärtsoppan och värsta giftet


När jag skrev "Döden i skogen", som allom bekant kom ut i höstas, hamnade jag i en hel lång rad både berömda och okända giftmord som renderat dödsstraff.
Bland andra hittade jag ett arsenikmord i Knutby. En Anna Kajsa som tog livet av sin man efter att ha blivit kär i drängen. Hon fick tag i arsenik och när hon gav gubben sin det gjorde hon det till frukost där hon kokat gröt: "Du är snäll du Anna Kajsa som ströar socker på gröten min", sa gubben när Anna Kajsa i själva verket strödde med arsenik. Några timmar senare dog han i våldsamma plågor. Anna Kajsa avrättades genom halsghuggning följd av bränning.
"Låt mig träffa min dotter Wilhelmina en sista gång" var hennes sista önskan för avrättningen. Detta beviljades och den lilla dottern fördes till avrättningen: "Förlåt din olycklige moder", var det sista Anna Kajsa sade till sin dotter innan bödelsdrängarna tog tag i henne och förde henne upp till schavotten och till en avrättning som var rysligare än många andra då Anna Kajsa stretade emot kraftigt. Det behövdes flera man för att hålla henne och för att binda för hennes ögon.
Anna Kajsa hamnade med ansiktet uppåt. En man ställde sig bakom och drog huvudet tillbaka nedtåt i håret. Prästen stod på huk bredvid och läste böner i hennes öra,
Anna Kajsa var fruktansvärt rädd och döden vibrerade i luften när bödeln enligt ögonvittnen kom med en silverliknande bila som han skrockfullt strök tre gånger under skosulan innan han högg av hennes huvud.
Huvudet rullade ut en bit bland folk som kommit för att titta och det berättas att man tydligt kunde se hur ansiktet grimaserade efter döden och hur tungan hastigt for ut och in i munnen som om hon levde ögonblicket efter döden.
Lilla Wilhelmina växte upp och startade en klädaffär inne i Stockholm på Västerlånggatan i Gamla Stan.
Arseniken är lömsk. Några entusiaster har räknat ut hur mycket arsenik som gick åt att blanda i ärtsoppan som tog livet av Erik XIV.
Johan III tog en liter vatten och 200 gram ärtor till 300 gram fläsk. I soppan blandade han tre teskedar salt och en matsked timjan. Tio gram arsenik rördes i.
Det var den 26 februari 1577. Bröderna Karl och Johan hade fängslat Erik på Örbyhus slott. Då, förstod man inte att analysera för att hitta arsenik.
Mordet hade planerats en längre tid och det finns brev bevarade där mordplanerna röjs. Ett förslag var att ta livet av konungen med en blandning av opium och mercurium (kvicksilver).
Arsenikdöden är vidrig:
”Häftiga, ihållande kräkningar som först är maginnehållet, sedan en flockig ofärgad vätska och därefter fraggigt, blodigt slem tillsammans med tunna fraggiga stinkande och nästan koleraliknande öppningar som blir blodiga”.
”Den förgiftade plågas av en häftigt brännande och sammansnörande känsla i svalg och strupe, av de häftigaste, brännande, stickande, borrande och skärande smärtor i magen, en osläcklig törst och en olidlig ångest. Rösten förlorar sin klang, ansiktet blir infallet, kallsvett utbryter på samma sätt som vid kolera, yrsel inträder och döden inställer sig efter några få timmar, men kan också vänta i 3-4 dagar”.
Läs mer i "Döden i skogen" (Ersatz)

Ärtsoppan och babyn upp och ner


Tänk vad bra det är att vara förutseende - inte visste vi den 27 december att vi skulle bli överväldigade av ett ärtsoppesug idag, men det blev vi.
Hela dagen har vi tillbringad på fantastiska kvinnoklinikens avd 17 på Danderyd.
Lilla bäbisen konstaterades tidigare ligga fel, med rumpan först och istället för att vända killen med allt det basslande detta innebär beslutade vi gemensamt med barnmorska, gynekolog och doktor sömn (narkosläkare) att vi skulle genomföra ett planerat kejsarsnitt.
Allt var alltså klappat och klart och idag var vi på inskrivning och information tillsammans med en hel hög andra som av en eller annan anledning ska snittas nästa vecka. Vår "snittdag" var på onsdag den 23e och det passade oss så väldigt väl - Carl von Linnés födelsedag enlig den nya kalendern (13e efter den gamla).
Det blir inte så.
Det blir inget planerat snitt.

Den lilla filuren i magen, vår lille baby har vänt sig alldeles av sig själv.
Det var barnmorskan som kollade mitt på dagen och sa att "Hörreni, antingen är det en baby med en jättehård rumpa, eller är det huvudet. Jag tycker nog vi ska kolla med ett ultraljud".
Så blev det.
Ner på BB och där - i samma rum som vår sjuåring föddes kollade en sköterska och visst hade han vänt sig "grabben" (för vi tror med 95% säkerhet att det är en kille), så gott som fixerad är han också så nu kan det ske när som helst, men han är beräknad till den sista maj.
Under lunchen, friterad spätta med kokt potatis och en kall sås (?), skymtade en bekant profil förbi. En barnmorska som naturligtvis inte kände igen oss - hon förlöste sjuåringen - men vi har haft henne på video genom åren med jämna mellanrum direkt in i vardagsrummet.
Hon var så entutiastisk när vi berättade historien om bäbisen som till slut vände sig själv.
"Det är självklart att ni ska komma ner till oss och föda, inte ska ni göra snitt då heller!", sa hon.
Och vi möttes av stora leenden överallt. Alla tyckte det var så fantastiskt och det tycker vi också.
Javisst ja - ärtsoppan, strålande god efter några månader i frysen och med den trista julskinkan.