tisdag 20 mars 2007

Djur är inte människor!


Från Milkos reklamfilm som nu rullar i reklamfinansierade TV kanaler

Reklamen, vare sig det gäller kött eller mjölk, genomgår en förfärande bambifiering.
Har verkligen lobbyisterna från kramadjurenrörelserna ett så starkt genomslag hos animalieproducenternas marknadsförare att dessa håller på att falla på eget grepp.
Vem vill äta bambi!
Vem vill äta de söta kalvarna som nu till och med nattas och görs fullt jämförbara med mänskliga bäbisar?
Vem vill äta kött från kalvar "som fått gå på den gröna åkern och fritt fått amma sin mamma". Plötsligt kallas kor för mammor. I en tecknad långfilm nyligen är det visst en snårperspektiv det här med genus vad gäller kor och tjurar. Det verkar som om Zacharias Topelius fått manusförfatta reklamfilmerna.

Från Milkos reklamfilm som nu rullar i reklamfinansierade TV kanaler

Men den är ändå för bedrövlig, Milkos senaste som rullar på TVn nu. Den med det unga bondparet som har bäbiskoll på sin lilla kalv och som till sist sjunger "Vyssan lull" genom en babyvakt.
Jag förstår att många tar illa vid sig av gittos olagade kaninefter sådana idiotpreferenser vi matats med ända in i vardagsrummet.
I förlängningen då?
Jo, Operakällaren har ju kastat ut gås och anklever till följd av påtryckningarna och den snedvridna uppfattningen att det gör ont på fåglarna att gaveras.
Men kycklingarna får vara kvar, de som aldrig får se himlen, aldrig äta färskt foder, aldrig känna doften av daggfrisk jord, aldrig röra sig fullt ut och bara leva i 33.4 dagar och då avlivas med elektricitet och sedan få huvudet avknipsat hängande upp och ner.
Och lammen då och grisarna, ska vi fortsätta äta dessa som är hetsade i lastbil till slakterierna och sedan elbedövade och bultpistolade och blodstuckna och styckas fortfarande varma - är det OK! Tänk på de söta kultingarna och tre små grisar, bror Duktig - och gåsmiddagarna då ska vi tåla den plåga det är för djuren att bli stuckna i halsen, den långa vackra, slanka.
Vilt ska vi väl inte heller äta - är det någon fler än jag här som tittat in i en Älgs slocknande klara mörka, bottenlöst vacka ögon just i dödsögonblicket?
Ägg, kan vi int' heller äta, inte ens från frigående höns för de har det inte ett uns bättre än sina slaktkamrater, snarare sämre, för de får gå längre i skitdoften och värmen och sågspånen och kletet, ända tills de blir så slappa i äggaarschlet att de inte förmår mer - då mals de till minkfoder och minkar är väl det värsta!?
Nej - vi är ju högst upp i näringskedjan, vi är jägarna och vi håller djuren för att vi ska överleva i första hand.
Lägg krutet på att kräva en god miljö för djuren, en bra avel och ge producenterna förstånd att ta fram råvaror med högsta möjliga smak och absolut bästa kvalitet till lägsta olägenhet för djuren och inom ramen för den etik som omger produktionen!!

Inte helt ovetande har jag skrivit detta på den amerikanska skippa-köttet-dagen, “The Great American Meatout” som Stellan på Salt och Brax on Food skriver om.