måndag 29 januari 2007

Brockoli på thai


Det var någon som bloggade i världen om hur man ska ta tillvara brockolistjälkarna – de som innehåller så mycket smak.
I Thailand får inget gå till spillo vilket framgår med all önskvärd tydlighet i all matlagning och speciellt från de fattiga nordöstra delarna av landet.
Att se en styckning och tillagning av en kyckling är en ren fröjd, där skrovet till slut friteras och förtärs i alla sina tuggbara delar. Inte för att man äter ben och brosk, men avätet allt kött är det, garanterat.
Tillbaka till brockolin – vi hade det som en sidorätt idag till stekt kycklingfärs med ingefära och vitlök, Pad Khing.
I original lagas brockolirätten av Haikhan, kinesiskt brockoli (är inte säker på kinesiskan, men vi vet att vi blir rättade här, det kan vara Kaihaan eller Haankai också) vilket understryker hur kinamaten ligger till grund för mycket av thaimatlagningen. Här har vi svenskodlat brockoli och kallar rätten för "kanaa plakem". Ett stånd brockoli med stammar delas grovt och steksi het olja med två vitlöksklyftor och fyra thaichilli, en "skvätt" mörk kinesisk soja hälls över när grönsaken fått lite färg och blivit mjuk.
Såsen till brockolin lagas i Thailand med fisk. Det är den som heter plakem, alltså salt fisk (Pla=fisk och Kem=saltad). Det är en saltad torkad liten fisk som det nuförtiden är tillsatt så mycket ”skit” i att den inte är så hälsosam att äta (varning för många råvaror från Thailand, man experimenterar både med bekämpningsmedel vid odling och medel som ska få maten att hålla längre). Därför sätter Rodjana istället till fyra sardeller som får smälta ner i sojan tillsammans med 1 msk oystersås, "nam man hoy". Strö också över en tsk strösocker som får smälta i såsen. Servera med ris
Nu är det här ganska så "pet mak mak", alltså i många svenska munnar helt olidligt, oätligt, starkt, (minska på chillin för den som inte är van) men här hemma hos oss har vi ALLTID en liten skål till riset med fisksås, "nampla" och lite lime, "manao" och rejält med skuren chilli, "prig".
Det ger en ytterligare hetta och en fermenterad sälta till riset och lockar fram varenda riskorns egen ”nystrukenvitskjortasmak”.

Släktband i SR P1 och "Döden i skogen"


Nu är det dags igen för "Döden i skogen" i media. Den här gången är det programmet Släktband i Sveriges Radios P1 som tagit upp exempel ur vår våldsamma närmaste historia. Här vittnar släktingar till avrättade om det förfärliga. Om hur präster bryter tystnadsplikten i bikthemligheten för att få människor dödade i kristus, kyrkans och statens namn.
Om detta går naturligtvis också att läsa om i min bok och i dtta utmärkta program får jag tillfälle att "avliva" en del myter om avrättningskonsten vi utövat i det här landet.
Jag ser nu vilken kraft det finns i det här ämnet och hur många som följt upp frågorna i media.
Lyssna själv genom att ladda ner programmet från hemsidan.
(Lite läskigt blir det på i sammanhanget och på internetspråk där ett ä blir till ett a och då programtiteln "Släktband" blir till "Slaktband")