onsdag 29 juni 2016

Sånt här händer bara i Väsby, Sibylla blir bästa krogen

Nu är det väl inte helt sant för mig veterligen rankas inte krogarna i den här delen av världen.
Vi hade lunch hemma med vänner och svärmor/mamma. En Kristinasallad, matig och fanstastiskt god. Kallrökt lax för den som önskade och en ganska lös majjo med rikligt av Dijon. Chokladrulltårta med blåbärsgrädde till kaffet.



Det var väl inte riktigt så att vi hade lust att ställa oss vid spisen ikväll, inte riktig lust att äta ute heller för den delen.
På rull med bilen i Väsby för att hämta beställda sommarböcker (wow, längtar till fullödig läsning) kör vi förbi Sibylla. Alltså, bara sett den där skylten tidigare efter vägen och tänkt "aldrig", eller snarare "möjligen"...om alla andra alternativ är uttömda.

Så säger Kristina "jag har ätit där, gillar man junk är det bra junk"
Vi svängde in för åtminstone öppna dörren och kika.
Jättestort med soffor och bord och rent och snyggt och en annorlunda lekavdelning för barn som också den var gigantiskt stor.

Nu visade det sig att den här Sibyllan var en avfälling från gamla...ja vägfarare minns den säkert Mammas i Väsby, ni vet den som hade tag som på en flugsvamp och låg dikt an E4an.
Gjorde reportage en gång för länge sedan, sent 70 eller tidigt 80-tal, med uppdrag att åka till Mammas i Upplands Väsby för att äta Sveriges dyraste hamburgare "Mammas lyxmask" toppad med rysk kaviar. Tidningen betalade och det blev "skrevet", men minns inte hur jag såg på saken eller hur burgaren smakade. Då var jag inte ensam att uppmärksamma korvmojjen med rysk kaviar på burgaren. Det visade sig vara ett hållbart reklamtrick. Mammas röda flugsvampstak lyste från snart sagt varje magasin och dagstidning.



Nej kaviarburgaren serveras inte längre. Däremot en massa andra lustiga grejer. Vi tog tunnbrödsrullar med genuint pulvermos. Kristina som allrahelst i sådana här sammanhang lutar sig mot det vegetariska tog en sojakorv.

Personalen? Godmodigare och trevligare har jag sällan sett till. Kunde allt om det som serverades. Hade jag begärt en näringsdeklaration och jag säkert fått en sådan upprabblad för mig.
Ibland älskar jag junk, men det måste vara kvalitetsjunk.
Det var väl inte det här fullt ut (moset) men just moset lockade fram minnen, länge sedan glömda.  Vi bara satt och njöt åt den absurda men kliniska miljön, åt personalen som babblade trevligheter till alla som kom inte, åt barnavdelningen som var stor som en tennisplan.
Och jo, visst, rullen dröp av härligt smör, chorizoolja, majjo, gurka, stark senap, mos och ketchup - exakt så som det ska vara.



onsdag 22 juni 2016

Visste inte alls vad vi skulle ha till middag

Ja, antingen blir det då en ljummen sallad på överblivor, en matig omelett eller hamburgare.
Tillbehören har vi i alla fall oftast hemma, röror, guckor, lök, sallad, vitlök. Köttfärs av bästa sort finns som oftast som frysta kakor i frysen, tinar momentant.


Igår till middag, 180 grammare. Rejäla bitar alltså. Stekta till en innertemp av 56 grader. Bara salt och svartpeppar, allt annat är överflödigt och smaksättare i en burgare ska ju komma från de många andra hållen. Jag gillar vitlök i majjon på salladen. Stänk av tabasco på brödet (både under och över) och så dijonsenap. Sådär ja, ketchup också!. Klart!

Fasansfull störtbombare dödad i vårt sovrum


Den kom farande med ett förskräckligt oljud, in genom sovrumsfönstret. Hotande oss fick den sitt självklara slut med en tidning i fönsterbrädan. Men vad är det för skrälle. Mellan två och två och en halv centimeter lång och oerhört kraftfull.
Samtidigt ser vi ytterligare en som en kolibri ute vid vedboden. Alltså, från sovrumsfönstret till vedbon är det 30 meter och den här jätteinsekten syns väl på så långt håll.
Alltså, någon som vet? Dödlig?

tisdag 21 juni 2016

Will You still need me, will You still feed me, when I'm 64?


Ja nu råder det intet tvivel. Tack alla för uppvaktningar idag, denna dag då jag kom i kapp Beatles.
Jag är överväldigad. 
Tack

Frukostbordet i morse

Överraskad av krolliljan på källartaket. Utslagsmogen den 20dennes

söndag 19 juni 2016

Blåsor, blåsfiskar, hajar och ungar




Det blev en barnens dag hemma hos oss igår. En dag med barn och barnbarn som började vid lunch och Fjärilshuset. Jo, några få fjärilar dök upp, praktfulla och stora som skinnlappar, men mest var det hajarna som fångade intresset.



Egentligen ser jag inte det meningsfulla i att hålla haj. De simmar runt runt i sin balja och inte så mycket mer. Vore det inte för informationsskyltar om haj i allmänhet och nyheter som att den svartfenade hajen ständigt måste vara i rörelse för att gälarna ska fungera eller att vithajen aldrig skulle överleva med en kost blott av människokött så är pölen med rundsimmande hajar ganska överreklamerad, (tänkte kanske att de finns där för någon vetenskaplig forskning).



I alla fall roade det ungarna, August, Dina och Eli, men mest tilldragande var nog shopen. Och här handlades stora svärd med såpbubbelvatten och efter en rörig lunch på nyinvigda Max i Häggvik fylldes luften av gigantiska såpbubblor i trädgården hemma på Lugnet. Flera timmar räckte roandet med diverse lagningar av bubbelfjädrarna med krympslang och påfyllnad med Yes diskmedel och vatten.



Så där ja. Nu, halv fyra, är det lugnt. Kickis och mina stora barn som inte är gemensamma (alltså vi har inga gemensamma barn) var på bröllop på skilda hålla och jag lovade hämta med bil. Först i Nacka, sedan Långholmen. Fick känning igen, igenkänning, av det som blev ett avslutat kapitel för ett år sedan, nattkörningar i taxi (fattar inte riktigt hur jag stod ut)

Nä, nu släcker jag ner i sommarljus.
Godnatt.




fredag 17 juni 2016

Surt och kallt, men det ordnar sig i köksträdgården


Förra odlingsstället var nedlusat av sork, mördarsniglar och grannar som stal det man odlade. Här är det bara koltrastar och vinbergssnäckor som ställer till djävligheter.
Snäckorna har ätit sex av tolv svartkålsplantor, nio gurkplantor, tre jättemelon och fem brockoli. Nu gör jag upp med dem, för de drar i horder in över kökslandet. Knäcker dem alltså bokstavligen.
Koltrasten är framme så fort jag satt ner en ny planta för då kommer maskar upp till ytan. De sprätter upp det jag planterar och riktigt gräver sig ner i täckodlingen.

Annars då, jo vitlöken som såg så stolt ut i vårvintras har vikt ner sig betänkligt. Blir det inget så blir det inget, gullöken däremot är helt fantastisk och potatisen i ensilagebädd växer så det knakar. Istället för att kupa lägger jag nu på mer ensilage, ska funka enligt dem som gått före. Mandelpotatis för första gången.




Lokförare Bergfeldts jätteärt ser ut att trivas jämte en del andra ärter från POM, programmet för odlad mångfald.

Längst till vänster i hela bädden finns vitbeta, rödbeta och cirkelbeta, längst upp några meter fördelade på fyra rader mangold.

Bädden näst längst till vänster innehåller majs av två olika sorter, ärter av tre olika slag, en del solrosor, gurka och sedan sådant som jag av någon anledning inte märkt upp, alltså fröer som satts ner, kommit upp och sedan är obestämbara ett tag. Äh låter dem stå.





Bädden med rabarberbladen är bönor av olika slag, lite längre upp en "babyavdelning" som till vardags ligger under väv, så följer sockerärter i tre rader och en rejäl dunge med bondbönor.

Nästa bädd kallar jag kålgården och nerifrån och upp växer här brockoli, brysselkål, brockoli igen, fänkål, grönkål och svartkål.

Längs till höger är en besvärlig djäkla odlingsbädd, anfäktad av kris (dt är ju egentligen hela odlingslandet, men täckodlingen har begränsat tillväxten. Den här bädden har envisa kirsanfall, men det gäller bara att vara envis tillbaka, knipsa bladen så fort de visar sig. Jag har nått så långt nu att kirsen börjar blomma i förtvivlan, bara någon decimeter hög och fortfarande helt späd. Här växer i alla fall rödlök, potatis, störvaxböna, tobak (som ska bli egentillverkat snus) jättepumpa, tallrikssquash och vanlig grön squash.



Har några få platser kvar i köksträdgården att sätta ner en andra omgång. Har satt flerfärgad mangold i ett såbrätt att plantera ut där det får plats, kanske i rabatten vid humlestörarna framför huset. Tänkte så lite bladgrönt också där det kan finnas plats.

Nu ser det lite påvert ut, men jag vet att bara om någon månad så är det så mycket växtlighet här inne att jag knappt kommer in. Eller?




Tar en kaffe och tittar ut över trädgården

söndag 12 juni 2016

Nut house, överraskande veggo med köttigt inslag






Ibland åker man miltals iväg för att hitta rätt utan att reflektera att det som är bra ligger i närheten. Varit med om det? Att man liksom inte reflekterar över sitt närmaste. Igår var vi på Runsa Fornborg och för mig som historienörd är det en fantastisk anläggning, påbyggd från före vår tidräkning och efter, utgrävd i omgångar och senast 2009 återigen "sållad" gammalt utgrävningsmaterial och samtidigt ändrat ålder på anläggningen.

Två älsklingar, Kicki och Assar, på Runsa Fornborg


Trampade vikingatida och järnåldersstigar, bekymrade skallen över en gigantisk skeppssättning och arkeologers fantastiska fantasier över hur tidens människor tänkt och agerat.
Och hörrni! Naturen, så mycket Uppland att det slår lågor med Mälaren, åar, betad skog, stora ängsmarker och odlad jord kuperat och brukat i tusentals år.
Nu ska jag ta mig tid att läsa på om Runsa. Återkommer när jag vet mer.



En annan blott tioårig verksamhet stötte vi på idag. Nämligen The Nut House Torsåker. Det var väl där Carli Tornehave en gång höll till, på Torsåkers lilla slott som till markomfång är ett av Upplands största och har anor ner på 1300-talet. Slottet idag är byggt i slutet av 1800-talet på 1600-talsslottets murar. Påbyggt och ändrat, förbyggt och ombyggt. Idag ägs slottet och naturligtvis även marken av Antonia Axelsson Johnson.



The Nuthouse var nog en av de roligaste upplevelserna i vår nya hemkommun Väsby och på länge. Slitfyllt utan att vara superpretto. Snyggt som all god konst. Genuint både vad gäller byggnation, design, varor, växter och maten.

Vi åt av salladsbuffén som är hemgjord med goda röror till och som kan kompletteras med till exempel kallrökt lax, överkokt kött (pulled pork) eller handbpillade räkor.
Vi bullade upp ordentligt och blev veggomätta.
Vet hur det är eller?
Alltså verklig mättnatskänsla, men inte köttfyllda (vi tog kallrökt lax till) och avslutade med en chokladtryffelkaka som jag kanske hade gjort lite annorlunda, men kvittar lika.



För några år sedan (fyra kanske) var jag inblandad i ett konstprojekt med bland andra musiker som Richard Danielsson (Baba Blues) och Edswiks konstnärer med Annika Heed och Bo Andersson. Ett fantastiskt vägprojekt i tiden, i rymden och växling mellan Hersby Hembygdsgård i triangeln Sollentuna, Nuthouse och Karby Gård i Gamla Täby. Klicka på länken ovan och läs mer.



Ibland finner jag en rät linje i tid, rymd och skrivande. Känns bra för i övrigt tilltufsade och spretande tankar.