onsdag 20 januari 2016

Falukorv till vilken dag som helst

För 16 år sedan utkom min bok "Femton kockar och falukov" (Kronvalls).
Den boken är ständigt aktuell och hållbar, inbunden och med ett svart linneomslag
med silverfoliering. Kostade en del när den var ny och håller priset än tycker jag nog och som begagnad.
Passa på, här varieras falukorven in absurdum.

onsdag 13 januari 2016

Världens bästa grej, valpen!


Alltså, Assar. Har aldrig haft hund! Har aldrig längtat efter hund. Har till och med sagt att "Hund - nej aldrig i helvete"!
Jag vet varför!
Med mina stora projekt, mina infall, mina långdragna grejer, mina bollar som flyger hipp som happ, med allt detta skulle det inte gå.
Nu hamnade jag i "limbo" i somras.
Nattsvart!
Men hörrni, det finns ju ett ljus i alla fall, sakta, sakta får det gå. Reparerar mig. Stilla och lugnt. Och det är en fenomenal resa både inåt och utåt. Har gjort några sådana. Vet att de är nyttiga. Läser, laddar, skriver en del anteckningar för mig själv och så går jag i snön, idag dubbelvikt mot vinden från åkermarken, 50 ha utanför dörren, med Assar i koppelträning. Hade inte den väldiga oxelhäcken och de stora slånbärssnåren  stoppat delar av vinden skulle vårt hus blåst kallt på ett ögonblick. Från andra sidan är det ingen fara, där gör berget och skogen att stormar blåser över.


Han älskar vädret och rådjursspåren från fjorårskiden som söker lä bakom huset och har sticker nosen i snön och spårar så det ryker. Inget väckningsskall än, har är ju bara 14 veckor, med det bådar lite gott.

Nu är han ju inte någon jakthund som sådan, inte alls egentligen, bara 50 procent cocker, men det kan ju räcka. Alla hundar kan jaga och med lite fantasi så känns Assar som att han är på. Namnet cocker kommer ju av att rasen användes som stötande i England efter woodcock, som inte är hackspett utan Scolopax, en gynnare i köket som går under det svenska namnet morkulla.


Påminner mig om ett inslag om morkullejakt jag gjorde för Meny före EU då vi kunde  jaga morkulla i Sverige första söndagen efter midsommar, bara tuppar för det är bara de som flyger så års. EU-inträdet förstörde mycket i allmänhet och  Morkullejakten i synnerhet.
Vi satt i bilen några stycken för det regnade spik. Satte på bandaren och vi pratade löst om jakten som sådan. Frågade på skoj "hörrni grabbar, nu ska vi ut och jaga morkulla så snart det slutar regna, men alltså, vet ni hur dom ser ut?" På lika mycket skoj och på överdriven västgötska svarade Bengt Valentinsson, kulturchef på Gotlands Tidningar: "Ja kul att du frågar för jag var lita osäker så ja schlo upphan i ena kokbok å där var han fotograferad liksom med näbben instucken i låret å nu undrar jag...flyger han så eller...?"
Djävlar  i min låda vilket liv det blev efter jag klippt in det hela som en kul grej i reportaget.


Just inkommen från åkermarkens illande snö och det känns helt härligt.
Assar tinar i en gammal yllefilt i soffan. Brasan brinner i kakelugnen. Känns hyggligt bra nu.







söndag 3 januari 2016

Sällan skådad lyx till restmat. Lapskojs på Valles rådjur


Jo det blev en bit över av grytsteken häromdagen, en snärt som antingen kunde kallskäras till smörgåsmat, skäras i tunna skivor och värmas med såsen eller, rivas till den smartaste huvudresträtten, lapskojs.

Alltså bara tanken på att göra lapskojs på resterna av Bengt Valentinssons skjuta råbock är ju närmaste absurd, men fy fanken vad gott det blev. Vi hade steken på nyårsafon, brynt och grytstekt med enbär och grädde och brunost. Möraste rådjuret hittills, någonsin och så smakrikt gott.

Smaka förresten på ordet, Lapskojs. Ni alla femtiotalister, känner ni doften och smaken från skolans matsal och de spritiga rödbetorna till, lite salt kött, ganska blekt potatismos. Jag tillhör dem som tyckte lapskojs var skitgott och eftersom inte alla tyckte likadant fanns det alltid kvar för backning.

Men även lapskojs ska göras med precision. Det är inget som bara blir till.
Köttet ska rivas fint, alla hinnor och fettklumpar och eventuella senor ska sorteras bort. Hälften av potatisen ska ugnsbakas och hälften ska kokas. Några morötter i spadet är perfekt. Sedan pressas morötter och potatis genom en fin potatispress och rörs smidigt med potatiskokvatten och mörk oxbuljong med lite svampsoja i (användes självfallet inte förr). Rejält med smörklickar monteras i och så rörs det rivna köttet ner och blandning värms försiktigt. Servera med milt inlagda rödbetor.

Det äldsta receptet på lapskojs jag hittat är från 1917 i en liten kokbok av Olga Ahl under rubriken "Överlevor". Rätten är naturligtvis äldre än så då den finns belagd från England från början av 1700-talet som Lobscouse och linande rätter med liknande namn hittar vi över hela Europa. En annan favorit är den lapskojsbesläktade "brandaden", den med potatis, vitlök och fisk.

Påmindes om åkerns många uttryck när första riktiga snön kom igår

Åkern precis utanför vårt hus. Samma åker, olika tid.





lördag 2 januari 2016

August gör debut som körsångare...

...sedan bjuds det också bekant julmusik och sällan framförd Händel samt några maffiga nordiska grejer. Häng på för en stunds njutning i Adolf Fredriks i morgon. Kristina och jag står i kören tillsammans med August som debuterar i körsammanhang och som nu sjunger i barnkören. 
Välkomna.


fredag 1 januari 2016

Rådjursstek till huvudrätt och en salladsgrej till förrätt



Ja glatt och gott nytt år på er alla.
Igår kväll njöt vi stilla hemma på Lugnet, utan barn.

Förrättens ingredienser:
nykokta musslor
smör
crabsmeat (sej)
råstekta rödbetor
rått tomatkött
friterade chalottenlöksringar
citronstekta grönkålschips
medelhavssjögräs
små torkade räkor

Huvudrätt
Grytstekt råbocksstek med sås på enbär, grädde och brunost.
(Tack Bengt Valentinsson)

Dessert:
Kristinas banan och mangoglass




tisdag 29 december 2015

Bara en snabb idé, glass på banan och mango


Vi blir allt mer spretiga i vår mathållning. Pratar inte om mig själv utan om alla man träffar och umgås med, släkt, vänner, bekanta.
Så var det inte förr, då tuggade och svalde man inte lika selektivt som nu.
I julhelgen var det laktorintolerans, IBS, och vegan i en härligt salig röra, vilken naturligtvis ställer krav på brigaden här hemma. (kommer in på vårt julbord lite senare)
Som ett derivat från helgen snodde Kristina ihop en bantningsdessert (?!) igår kväll. Bästa glassen någonsin efter Frantzéns kantarellglass för några år sedan. Lättfrysta bananer, hårdfrusen mango, granatäppelkärnor och lite juice från urplocket!
Alltså, blir knappast bättre på hemmafronten. Inga mjölkprodukter, inget socker (annat än livsfarlig naturlig fruktos) inga tillsatser, bara len fin glass!