söndag 12 oktober 2014

Kao Pad, kärt barn....flygande lögner, flyed lyes, stekt ris, fried rice...skitgott, men jag glömde de torkade räkorna



 Ja, vad gör man när man sitter med slutet på en vecka med ungarna och de ska till mamma på måndag. Jo man gör en kao pad. Det är thai för ris (kao) och stekt (pad). En slags thailandspytt för det som för tillfället finns hemma, lagat, sjudet, kokt eller bakat.
Här fanns allehanda delar av allt och en samling ägg och ett fantastiskt fint jasminris. I hyllan sojor, fisksås, chili, och min lilla favorit bland thailändska smaksättare narog som är motsatsen till suwaan som ska betyda himmelrike, en blandning av chili, jästa malda fiskar och en del örter. (inköps bäst här).

Fredrik Pettersson, tidigare köksis och krögare på Edsbacka (2*) tipsade
 mig om att kombinera pumpasoppa med kanel. Hur bra som helst, sa barnen!

Dagens fried rice gjordes på nykokt fluffigt ris, kokt fläsk (tror faktiskt det var lite falukorv och kassler med också för nu är dessa slut i kylen) hemodlad renskuren majs och diverse annat, men jag glömde att ha i en bärande ingrediens (tycker jag själv) nämligen torkade räkor som ger ett djup åt anrättningen och ett trevligt lite segt motstånd i tuggan.

Ägg som rörs ner binder samman alla ingredienser utan att det blir smetigt. Självfallet också lök som ska vara tillräckligt stekt för att vara aptitlig och ge sötma år riset och samtidigt kännas krispig i munnen.

Såsa till lite med salta sojabönor, fisksås, ljus sojasås och ostronsås. Servera som på bilden.

Körde lördags natt, sov några timmar, tränade sedan mässa och sist fried rice.
Bra söndag med superdrag i Turebergskyrkans Gospelkör, oj vad det svängde!

(Själv har jag hållit till godo med en 200kcal italiensk pulvergryta från itrim och det är okey!)

fredag 10 oktober 2014

Gyllengul pumpasoppa på bordet ikväll





Jag sådde pumporna i små krukor i köksfönstret någon gång i början av maj. Den nionde juni planterade jag ut dem i landet, välgödslat. Tre plantor på sju meter jord. Långsamt växte de sig större och grönare och ymnigare. Efter ett tag kastade de ut rankor med blommor som så småningom blev fruktämnen som till slut, någon gång mitt i sommaren när den vände från surt till torrt och varmt började svälla. 


Vid skörden för två veckor sedan var det tre pumpor om totalt 15 kilo.
Två ligger som ögonfägnad på farstukvisten, som gula bomber.


Det är klart att jag hela tiden riktat in mig på pumpasoppa och i kväll blev den till. I morgon blir det också pumpa, bitar kokta i grön curry med cocosmjölk och tillsammans med kyckling och chili och limeblad. Något liknande det här. Eller som en Gaeng phed faktong med röd curry, recept här, vi får se.


Pumpasoppas ska med fördel (eller snarare att det är nödvändigt) rostas i ugnen först. Dels ger den av sig av onödiga mängder vätska och därmed koncentreras smaken. Dessutom ökar smaken i rostningen genom maillardreaktionen. Självfallet går alla dessa koncentrationer av smaker så småningom med i soppan.




Gör soppan så här:
Klyv och dela pumpan. Ta bort kärnhuset med alla dess trådar och murkenhet. använd en sked och skrapa tills köttet är hårt. Skär skalet och dela sedn i bitar. Lägg på bleck och ringla över olja. Jag använde nästan två kilo pumpa och en gul lök samt tio vitlöksklyftor. Kör i ugn 225° 30 minuter. Hetta under tiden upp tre deciliter grädde med en halv liter röd mjöl och lika mycket kraftig hönsbuljong. Sila ifrån olja och pumpavätska. Lägg pumpan i en stor kastrull och häll över vätskan. rör och låt koka upp tills pumpaköttet börjar falla sönder. Mixa med en stavmixer tills helt slätt. Späd med kokande vatten om så skulle behövas och smaka av med salt. Servera med hårdstekt bacon. Hemma hade vi knäckebröd till bara för att.

Den här bilden kallar jag "Hunger" för jag var den som inte smakade soppan
utan höll till godo med 200kcal i form av en vattenrörd pulverersättning
från itrim. Hamsunlivet är självvalt och helt för min egen skull!

PS Hörrni, det här egentligen inte hit med om man söker på "pumpa" på Tabberaset.se så kommer bland annat det här upp. Om en Kristina Nordström på Petri pumpa. Läs den! Sen messade Fredrik Petersson, fd kökschef och krögare under Christer Lingström på Edsbacka krog och menade att ett uns kanel i soppan får den att lyfta ytterligare. Kör det på resterna i morgon lunch! DS

torsdag 9 oktober 2014

Köpt kassler för första gången i mitt liv


Och då ställer man frågan där jag står i butiken och ser att Kassler går för lockpriset 29:90 medan benfri mörad fläskkotlett går för mellan 50 och 60 kronor.

Varför jag inte köpt kassler tidigare?
Ville bespara mina barn lukten som ä'r starkt röksyntetisk och så gnisslar det när man skär i köttet, dessutom smittar smaken och doften av sig på händerna och förföljer en dagen genom. En mycket märklig slags mat där förklaringen till priset ovan är att det är sekunda kotlettrad, snabbvuxet och hårt omognat utan ett uns av fett.


Vad och hur tänkte jag nu då?
Jo jag föll för August som kom med en burk ananas och sa att "det här ska vi ha med kassler" för så serveras köttet i skolan, med ananas!

rödbetor till


Jag gjorde så här:
Skar 4 tunna skivor av kasslern och strimlade i centimeterrutor. Kokade upp vatten och blanchade för att få bort rökspräyen. Stekte en gul lök i tunna skivor så att den tog liten färg och fick sötma. Kokade fyra portioner gammaldags makaroner och smörjde en stor form. Täckte botten med svlnade makaroner. Över den blanchade Kasslern och sedan löken. Beströk med tomatpuré och en liten burk tacosås blandad med rejäla stänk tabasco. Ytterligare ett lager makaroni och beströk med rester från förrgårs, en sås på köttfärs, lök och mangold kryddad med fisksås och ostronsås. Täckte med ytterligare ett lager makaroni. Kokade en gratinsås, vanlig bechamel som färdigkokt monterades med lika mängd riven blockost och ett helt ägg. Hällde såsen över makaronilådan och gratinerade 25 minuter på 220 grader i ugnens nedersta fals. Åts med heminlagda röda småbetor.

-Man känner knappt smaken av kassler, det är befriande, sa barnen.

Dt är klart att vi har kakelugnen tänd när det vankas middag i köket

I morgon serveras krämig pumpasoppa....

...med rostad egenodlad majs.

Någon får nobelpris, en annan blir highlightad på itrim



Jo, jag har varit idog och visst jag har överträffat mina egna förväntningar. Fortfarande dock livrädd att det ska vara en viktökning till nästa invägning.
Igår sammanlagt 11.5 kilo bort. Fatta, det är skitmycket och allt har blivit sladdrigt och för stort.

Men alltså, jag kryddar kycklingssoppan ömsom med het egenrostad thaichili, ömsom het rökt paprika, ömsom het curry eller garam masala, ömsom en matsked vitlökspulver. Då är den okey och blir inte sååååå djävla enahanda. Å andra sidan räcker det med att njuta av viktminskningen för att utsätta sig för fundamenalistmaten.

Känns uppmuntrande att ha blivit veckans highlightade medlem i bantningsklubben. Det går åt rätt håll. Snart halvvägs i svältkuren (nåja 10 dagar kvar tills dess). Ska fettförbränna med promenader och en utökad dos träning den närmaste tiden.

tisdag 7 oktober 2014

Te utan kalorier



Te och kaffe behöver jag inte vara försiktig med. Jag tror jag dricker två liter varje dygn. Av en liten nostalgisk anledning hemfaller jag gärna åt Twinings. Faktisk alltsedan jag gjorde reportage med Stephen Twining för några år sedan och fick en duvning i teprovningens konst. 

Te, eller snarare "tea" har jag också ett särdeles förhållande till sedan några resor till Sri Lanka, eller Ceylon, som tropikhjälmarnas släkte från England fortfarande imeperialistiskt kallar den lilla teön i Indiska oceanen. Faktiskt är det så att man inte riktigt vet var man är när man åker runt i utpräglade engelska trakter på ön. Engelsk imperiestil på hus och trädgårdar, cricketbanor, hästpolo, tennisbanor och landhockeyplaner. 

Jag trodde i min enfald att på Sri Lanka och på tehusen i Colombo eller i det gamla Kandy, där jag för övrigt fann första meditationstekniken i The Tooth Temple när jag var under 20*, att man skulle få te med stil. Men det var enfald i tanken, för här var det rakt på, gärna överdraget svart och så mjölk och socker att man inte längre kände tesmaken.

Ibland hemfaller jag åt just det här teet, det svarta Ceylonesiska (När det handlar om te säger man aldrig "Sri Lankesiskt" te utan då hämtar man namnet från imperialistiska Ceylon, ett starkt varumärke helt enkelt).

Samma slags te mötte mig två gånger dagligen under mina år i England på 70-talet. Klockan 10 och klockan 15 kom "vår" Tealady med sina burkar, kannor och heta vatten. Hon gjorde smörgåsar och hade kakor för vår teatime då alla på The Painting Department Royal College of Art samlades en trappa upp för att hastigt dricka hett, svart, mjölkigt, sött Ceylonte.

I ögonblicket späder jag inte med mjölk eller sötar med socker (har jag aldrig riktigt gillat) utan brygger i kanna (har några stycken, men en är reserverad för ceylonte, den bulliga, kantstötta, glasyrspräckta kannan, ingrodd med svarta beläggningar på insidan, aldrig diskad, bara sköljd med kokhett vatten emellanåt)

Uppskattar den lite råa smaken av svart te, som att gnugga jästa teblad och ändå känna klorofyllen stiga i gomvalvet och upp i näsvindlarna. För att få absolut mest ut av te ska man hälla det i, eller ösa det med, en tesked (en riktig tesked är som en mindre flat kopp) och så hastigt dra in vätskan så att munhålan helt sprayas av brygden. Då gränsar även det råaste teet allt annat te, även de finstämnda gröna, eller finskuren Oolong. Jag kan emellanåt även estmera vardagligt påste och då gärna parfymerad Earl Grey eller Twinings chokladiga, efterrättsgoda Voyage.

Okey, kan nog också tycka att ett latakiarökt "korvte" kan vara trevligt att brygga emellanåt, matigt och passar för ensamhet, Lapsang Souchong med bränd tall och gran, oljigt, tjärigt, aromatiskt.

*Vi träffades aldrig då, men vi var på samma plats i samma tid, på tandtemplet i Kandy på Sri Lanka. Idag träffas vi ibland under ceremonier på Buddhist Vihara i Jacobsberg och där är han vad vi i den kristna världen kan kalla för Prior , huvudansvarig andlig ledare; Bhante Ven. Kirindigalle Siri Dhammaratana Nayaka Maha Thera. Märkligt att vi träffats i en ny tid, på en ny plats, bara det känns väldigt buddhistiskt, tycker jag.

måndag 6 oktober 2014

Saknar Kurt Ullberger. Påmind om honom genom ett träsnitt



Det fanns en man som var viktig för konstnärer och konstlivet under många herrans år. Han var Gotlänning och konstnär och fackligt aktiv inom konstnärsorganisationerna och inom socialdemokraterna, Kurt Ullberger.
Lärde känna honom redan 1978 då jag jobbade bland annat med konstrecensioner en sommar på Gotlands Tidningar under Rune Jacobsson.
Jag skrev om Ullbergers utställning han hade på Claudelinska huset i Ljugarn. Det var väl inte en alltför snäll recension, eller snarare långt ifrån inställsam och mjäkig.
Mångfalden bland hans bilder gjorde ändå att jag mötte honom med största respekt, för det fanns en övertygelse och iver i allt han gjorde och många av bilderna svängde något alldeles förbannat av jazz. Tror vi hade det gemensamt att vi båda spelade klarinett (har precis tagit fram min och spelar om kvällarna i det välljudande akustiska rummet som vi kallar ateljén högst upp i huset).

Jag minns en natt vi fastnade hemma hos Kurt i Hamra. Det var en natt som flödade av brännvin och av det mest fantastiska tilltugg. Vi var tre i konsten och musiken. Det var jag, Kurt Ullberger och Björne Selder. I gryningen körde vi över åkrarna hem till mig (preskat). Och vi spelade och sjöng och pratade konst, självfallet oense i allt.

Det där var nog före min artikel i GT och Kurt. Efter artikeln var det inte sig så likt. Han kom fram till mig på Konstnärsklubben, där vi båda var ledamöter, och tittade stint på mig. "Du Lager, nu jävlar ska du få". Så fick jag en lätt spark på smalbenet.

När vi tog över ateljévåningen hittade jag en kitschig lampa, ljuskrona i plast och glas. Jag köpte den för 470 kronor på Röda Korset i Danderyd. Samtidigt, när jag var där, såg jag ett inramat Kurt Ullbergerträsnitt. Kunde inte låta bli att köpa bilden. Inte för ovan sagda utan för att den är så djävla bra och annorlunda.

Nu ska jag snart hänga upp den i närheten av ljuskronan.

Mognar tomater i skafferiet


Det är precis innan det vare sig bär eller brister. Har man inte tomaterna i växthus så MÅSTE de in nu vare sig de är mognade eller ej.

Hemma hos oss har vi förmånen av att ha ett riktigt skafferi. Faktiskt två eller tre eller fyra om man så vill. Skafferier som håller torrvarutemp året om. Hela husets alla smyger är ventilerade och med hyllsystem, men det är skafferiet närmast köket på bottenvåningen som vi använder.

I veckan, precis före frosten, skördade vi tomaterna på vår enda tomatplanta som jag köpte på Väsby Hembygdsförening i våras.
De är bara att ta in och lägga på fat, på några dagar är de ätmogna. Obesprutade och naturligt uppdragna mot den gamla statarlängans södervägg.

Under kommande "skrivarvecka" blir det pauser ute i trädgården. En stor asp har ramlat ner rakt över köksträdgården. Det negativa är att arbetet där försenas och staketet måste repareras, det positiva är att vi kommer att ha rejält med ved till nästa vinter.

I morgon kommer ungarna hem och äter de inte upp alla tomaterna räcker det kanske till att sylta de små gröna och koka ketchup på resten, eller en tomatsås att frysa in i portionsförpackningar.