lördag 23 juli 2016

Strap Vlll

Akryl, pastell, akvarell och kol på papper
76.5 X 56.5
(se mer på: www.instagram.com/goranlagerart)



måndag 18 juli 2016

Vägen och molnet


Den där vägen går alldeles utanför huset där vi sommarbor. Det finns säkert tiotusen sådan vägar, samtidigt som denna är den enda. Åt andra hållet slingrar den mjukt efter landskapet med vägrenar kantade av cikoria, vallmo, gulmåra, klöver, salmbär och släpphavre från åkern i fjor. På andra sidan växer vall som ännu inte är klippt. Utanför huset får vallen stå till augusti efter avtal mellan grannen och bonden. Nu växer orkidéerna i smyg vid kornknarrens gångar och när det skymmer ligger våta dimstråk som ett luddigt täcke över.

Vi går den där vägen varje dag. Ibland åt ena hållet, andra dagar åt andra. Det är vår dagliga motion och rundan utgörs av två av tiotusen sådana vägar, en lite mindre åkerkantsväg och en landsväg med asfalt. Rundan är exakt tre kilometer. Det är vackert och ljuset obetalbart. Kritvitt när det studsar mot stenrikets kalkgrund. Som uppgjort för konsten, att stå ute och se de allra minsta färgskiftningar i pappret, varje variation i neapelgult, okra, pariserblå och veronesergrönt. Schumring av vitt, som molnen i himlen vid vägen, ligger utanpå grängen som kastar skuggor mot sig självt och som molnen kastar skuggor i gröngula spälten på åkern och det gifter ihop sig med våra sinnen där vi går och axlarna åker ner en smula, tankarna flyger fritt och tröttheten över att vara i övrigt blir som den mjukaste andhämtning.




torsdag 14 juli 2016

Tortilla med massor av fyllning. August kockar på semestern


Börjar förstå mer och mer hur viktigt det är att släppa loss barnets kreativitet i köket. Själv tog jag nog väldigt mycket plats i vårt familjekök i Sollentuna och barndomshemmet. I alla fall tills morsans och farsans tålamod tröt. ibland tröt det fort, väldigt fort, ibland tog det längre tid och bäst var det när jag fick vara ensam hemma och labba.

August slår sina egna vändor i köket och är skitbra på det mesta. "Ja jag ställer inte upp i Sveriges yngsta mästerkock precis", säger han, men lagar djäkligt gott krubb efter eget huvud och anpassar kryddning efter råvaror och smak.



Nu senast var det en fyllt smörstekt tortilla till lunchmat. Balanserad med stekt bacon, salami, grönt och ost, som en liten "förenklad" pizza.

Nu är våra juliveckor till ända. August tar båten med största syrran till fastlandet (en syrra som körde upp idag och klarade lappen på första, GRATTIS LIVA) efter två veckor med kompis, bad, skytte, matlagning, utflykter, sol och spännande grejer.

Ikväll var det sista kvällen med August så vi åt lättrökta strömmingsflundror med färskpotatis
Kristinas jordgubbar till dessert. Nyplockade gubbar från Källunge, Gotland,
Vispad grädde och smulknäck på rostade havregryn

Hörrni, det här är en unge som samtalar. han sitter inte och är oväsentlig, han sällskapar och är djävligt belevad.
Igår överraskade han mig rejält. Jag låg i sängen och tittade på en dokumentär om Egyptens fyra viktigaste kvinnor i historien (Faraoner) då han kom in och tittade mig i ögonen med ett leende och sa: "Ja du, här ska du ligga med en naken kvinna".
Tänkte omedelbart på mig och sambon Kristina och om han ...men tittade upp och såg en naken kvinnoskulptur i trä ovanför huvudet på ett hörnskåp i hyrestorpet.

August har ständigt sådana infall, utfall och "spikulationer", han blir aldrig tråkig, tjatig? JA, men aldrig trist att sitta och prata med, att göra grejer tillsammans med.
Älskade unge, kommer att sakna dig oerhört i 14 dagar.

Ag så det förslår




 Man brukar säga att värdet av Ag som taktäckning är oöverträffat, men kopplat till hur mycket Ag man kan skörda på ett och samma område.



Här, mellan där vi bor på Sudergårda och Smöjen, växer agen tillräckligt många hundra kvadrat för att skördas. Träskmark, doftande, fuktigt och med rasslande ag.



Det är faktiskt första gången jag ser sammanhållna agtäkter och det är en lite märklig känsla med tanke på den kultur med agtäckning av tak som varit så allenarådande i historisk tid här på Gotland.

tisdag 12 juli 2016

Fokus grabben!, väl inskjuten skjuter han kanon. August - prickskyttegrabben



Det tog tre "kännapå och skjutainsig skott" sedan satt varenda kula där den skulle.
Jag vet August...det är en så skön känsla att göra något man aldrig förr har gjort och då vet man inte att man är så ägnad åt att göra det man inte haft en aning om, bara känt på sig.

"Ganska bra va?" sa han!









måndag 11 juli 2016

Dygnade för Frantzéns sista middag i Gamla Stan, värd varenda vakentimme!



Björn Frantzén känner sig väldigt nöjd nu, jag vet. Åtta år på Lilla Nygatan och med en ny lokal att flytta in i på Klara Norra Kyrkogata. Större, bättre, vackrare och med möjligheter. Det var nog möjligheterna som tog slut på Lilla Nygatan, liksom lite åt hållet: "Hit men inte längre."

Igår var jag på "vännernas lunch" och familjärare har nog aldrig stämningen varit i lokalen.  Förvisso till vardags med avslappad elegans. Björn samlade familj och stammisar, journalister och nära medarbetare. Helt enkelt de som varit en del av Frantzén och inte nödvändigtvis stått i luckan.

Jag ville självklart inte missa tillfället. Steg upp vid tre i lilla huset i Hellvi på Gotland. Körde ner till Visby och tog färjan till Nynäs vid halv sju. Bussen upp till Stockholm, pendeln till Rotebro och hämtad av Gaston (son) fick jag packa ner allt det där vi glömde när vi sommarflyttade till Ön för en vecka sedan. Tiden räckte också till för att sätta mangoldplantor, skörda sockerärtor, rensa lite här och där, vattna där det behövdes, duscha och klä om och sedan tacksamt bli skjutsad till den sena lunchen på Frantzén klockan 14. (19:15 blev det buss till Nynäs och färja till Visby och körning till Hellvi. Landade hemma i gotlandssommaren halv två på natten och lade mig att sova vid tre då det ljusnat och kornknarren utanför på fältet var sommargalen).

Där satt dom, alla de där som befolkat min värld de senaste åtta åren, underbara människor, fantastiska kreatörer, konstnärer, udda tänkare och en och annan AIK:are (det är ju väl känt vid det här laget att BF spelade i AIK när kroppen tog slut och han bestämde sig för att bli världens bäste kock istället för världens bäste fotbollsspelare) Det är också väl känt ( i alla fall hemma) att BF väckte mitt slumrade fotbollsintresse. Det som slumrat i 51 år då jag var på Parken i Norrköping med farsan -59 och sedan återuppväcktes av BF 2010.


Den här middagen om tio serveringar och med efterfest i studion var det absolut sista som hände i Frantzens gamla-stan-historia. Omedelbart efter att vi gått över till studion började kvarvarande kockar riva och packa porslin, göra klart för flytten.
Lokalen då? Jo den stannar inom gruppen och kommer att utnyttjas till annat än att vara en av världens bästa krogar.

Personalen då, frågar sig vän av ordning.
Alla följer med till nya stället i februari, alla!

Lite efteråt, när möblerna var undanstaplade, kartonger för porslin och köksutrustning framtagna så satte vi oss i krogen en sista stund. Björn på en stol och jag i fönstret. Han tittade på mig och log och sa: "Du, åtta år och vi är fullbokade jämt, krogen går bättre än någonsin och vi lagar nog den bästa maten vi kan...och då stänger jag, flyttar, för att göra ännu bättre."
Då tänkte jag att det är precis den slags galenskap som är så viktig för drivet framåt och som man aldrig kan klara sig utan. 
Det finns stilla stunder, även om de är ögonblickliga för Björn och för mig var för sig. Ibland infinner de sig parallellt.

Så kommer vi till kapitlet, "Sista måltiden".
Sammanfattning: Genialiskt.

Spöfångad röding, osciètrakaviar "gold" med vinägrett på
olivolja och rökta fiskben

Chawanmushi

Kungskrabbao "dashi", fingerlime och granskott

Helhetsbild för tallrikens skull signerad Calle Forsberg
 som för övrigt också satt vid mitt bord under lunchen.

Friterad havskräfta. torkat ris, majonäs på klarifierat smör

Återigen, Calle Forsberg keramik

Satio di tempestas hommage Lars Feddeck och Jan Andersson.
Sistnämnde odlare av dessa magiska grönsaker satt också han vid mitt bord

Marulk med jästa gula ärtor, lagrat grisfett och rostade hasselnötter


Helt ny hos Frantzén och magnifik; Karamelliserad endive,
grillade rosor, perigordine på rosvinäger

Hummer med murklor, vispat gult vin och hyvlade valnötter

Såsad på plats

Bättre blir det inte...

...och då ser jag till helheten. Den här fattiga riddaren trodde jag inte
kunde bli bättre när jag åt den första gången för åtta år sedan, det
blev den, år efter år, den växte och blev ibland elegantare
och ibland råare,ibland med den finstämda silverlöksgratängen vid sidan 
om och ibland inmonterad i brödet.Ett brtöd som från början 
var tjockpannkaka, typ mellanting gränsande till  sockerkaka och sedan stekt.
Nu surdegsbröd och med ett djup som aldrig förr och så här presenterades
den i matsedeln: French toast "grande tradition", lagrad ost, tryffel, 100-årig balsamico. 
Bakad romrussinglass, råriven fryst anklever och verjussirap

Rabarbersorbet med soltorkade jordgubbar pistage och rosépeppar

Krasch bom bang, det omsorgsfyllt spritsade marängskalet bombad med
sked och se där, heladen läckra hemligheten röjd. 
Wow både för smak och öga och enda trolltrixet som finns kvar,
till skillnad mot förr då showen i matsalen och från köket spretade
åt alla håll och det rökte ochspelades på speldosa och bandspelare och 
det poppades och doftade, jästes och hölls på. Men det var den tiden och 
den belackades av några och hyllades åt andra, men den röda tråden har hela 
tiden varit att "det ska vara gott. Det var det då, men så sjuihelsikes godare idag.


Nu hann vi bara vända ryggen till så började Restaurant Frantzén
att flytta. Sådär ja, tiden är inne.



torsdag 7 juli 2016

Kvällspromenad i Sudergårda Hellvi Gotland




Nästan helt stilla. 
Våldsamt skymningsljus. 
Okända orkidéer. Vi går hemåt samtidigt som bort.


Jungfru marie nycklar